Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur

I tisdags, den 17 april, var det ett intressant tema i Obs, ett av P1:s kulturprogram. Det var Karin Nykvist som undervisar studenter på Lunds universitet i litteraturvetenskap som kom till tals. Hon berättar i programmet om hur hon alltmer reflekterat över att vuxna borde läsa barnlitteratur och ger fem skäl till detta.
För mig som till vardags mestadels läser just barn- och ungdomslitteratur kan jag bara hålla med henne. Jag talar mycket med föräldrar om vikten av att läsa högt och att  stötta sina barn i deras läsutveckling men det här är en annorlunda infallsvinkel.
Programmet är 10 minuter långt. Lyssna och njut!

Tionde våningen av Christina Herrström

På tionde våningen i höghuset bor sjuttonåriga Jorinde kvar alldeles ensam i familjens fyrarummare. Jorinde kan inte låta bli att titta upp mot köksfönstret när hon är på väg hem för hon kommer ihåg hur det var när mamma brukade stå där och vinka och titta efter henne. Jorinde går från rum till rum och tänder alla lamporna för att det inte ska kännas så ensamt när hon är hemma.

Som tur är har Jorinde Agnes, hennes bästa vän som förstår hur hon har det. Agnes vet att Jorindes mamma flyttade till Florida med  en ny kärlek och att hennes pappa nu är ensam, ledsen och bitter ute på skärgårdsön.

Så träffas Emanuel och Jorinde. Emanuel känns annorlunda jämfört med andra killar Jorinde träffat. För Emanuel kan Jorinde prata om pappa, om att det är jobbigt att ta ansvar för honom och om att hon är rädd för att pappa ska försvinna.

Skrivandet blir en väg ut för Jorinde. Här visar Herrström sitt språkliga djup med meningar som "Köksfönstret bländar mig men hon är inte längre där" och "Hissen passerar nionde våningen och på tionde väntar tystnaden"

Det är nu 12 år sedan Christina Herrström kom ut med Tusen gånger starkare. Denna bok gjorde avtryck - nästan en hel generation tonåringar har läst och diskuterat den och boken finns i klassuppsättning på många skolor runt om i landet. Temat i Tusen gånger starkare är ungdomars relationer med varandra och med vuxenvärlden. I Tionde våningen går Herrström ett steg längre när hon låter tappra Jorinde få ta ett stort ansvar för sina föräldrar och deras oförmåga till kommunikation och ansvarstagande.

Tionde våningen är en oerhört välskriven bok för äldre ungdomar och för vuxna. Den handlar framförallt om de relationer vi har med varandra, med våra barn och med föräldrar. Hur tar vi ansvar för våra relationer och vilket ansvar vilar på barnen när relationer spricker?

Tionde våningen är den absolut bästa ungdomsbok jag läst i år! En blivande klassiker! Läs den och ge sedan Christina Herrström och Tionde våningen Augustpriset för årets ungdomsbok 2018!

Litteralund

Litteralund är en bokfest i Lund som arrangeras en vecka i april varje år. Vartannat år är det  , skolprogram hela veckan och mängder med föreläsningar för lärare och bibiotekarier på torsdagen och fredagen, och vartannat år är det bara skolprogram. Det finns även flera aktiviteter på kvällstid tex författare som berättar om sitt skrivande , boksläpp, olika skapande aktiviter mm.  Litteralund inleds varje år med familjedagar på lördagen och söndagen med massor av aktiviter för alla åldrar.
Just i år är det bara skol och familjeprogram.

Jag var på Stadsbiblioteket i Lund i söndags och lyssnade på Lin Hallberg. Hon har bla skrivit böckerna om shetlandsponnyn Sigge, men även böckerna om "Den magiska djuraffären" som inleds med "Novas hemlighet". Nu berättade hon om nästa bok i serien som släpps senare i år, och visade bilder från den. Så kul!

Jag lyssnade också på  författaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Johnsson som tillsammans med Åsa Larsson har skrivit den omåttligt populära urban fantasyserien Pax, om bröderna Alrik och Viggo och deras äventyr i Mariefred. Snart, snart kommer den tionde och avslutande delen "Draugen" och Ingela lovar att boken inte avslutas med en cliffhanger som de andra.

 

Omslaget till sista delen i serien, Draugen

Henrik berättade hur han går tillväga när han ska teckna de olika karaktärerna, hur han först gör en skiss, som sedan utvecklas mer och mer, både på papper och i datorn. Han tecknade live och vi fick se hur en av figurerna i böckerna kommer till liv.

Första skissen till omslaget till Nidstången

Är du sugen på att läsa programmet? Klicka här!

Vi som färdas långt... men inte riktigt når fram!

Idag packade jag upp en stor låda nya böcker och det kändes som att jag norpade åt mig hälften av alla böckerna för att jag ville läsa dem själv.

En av böckerna som jag sett fram emot att bläddra i var faktaboken Vi som färdas långt... Den handlar om djur som migrerar, och varje djur har fått ett uppslag var. Sist ut av migranterna är människan, och allra sist finns ett uppslag med en världskarta. Tyvärr är inte de olika djurens rutter inritade utan läsaren får själv gissa sig till hur de rör sig över klotet.

Bilderna är boken stora behållning. Det är fantastiska illustrationer av Chris Madden som, trots att de inte är superdetaljerade, får fram varje djurs och miljös särprägel. Tyvärr är texten som hör till varje djur alltför sparsam. Jag får egentligen inte veta så mycket mer än att djuret reser långt och varför - ofta för att lägga ägg eller söka mat. Jag hade velat ha en lite längre text, och kanske en liten bild av jorden med resrutten inritad på varje uppslag. Då hade jag fått en bättre överblick över exakt hur långt de här djuren rör sig. Nu blir det extremt abstrakt till och med för mig som vuxen och för ett barn som har ännu sämre uppfattning både om tid och avstånd blir en upplysning om att "På vintern simmar vi till de varma, tropiska haven. [...] Men när sommaren kommer färdas vi till de iskalla polarhaven." ganska meningslös.

Jag vet inte riktigt varför man ska läsa den här boken. Som faktabok för att lära sig mer om djur är den alltför kortfattad och som sagobok för upplevelseläsning blir det alltför tjatigt med de korta ganska likartade texterna om djur efter djur. Jag gillar upplägget att se människan som ett djur som migrerar bland andra djur som migrerar, och visst skulle den kunna ge upphov till intressanta diskussioner om flykt och migration, men det blir för futtigt. Nu har jag inte testat den på målgruppen än, kanske ser de saker som jag inte ser, men för mig räcker den tyvärr inte riktigt till. Jag hade högre förväntningar än så. Om texterna varit utförligare. Om författaren dragit det här med människans migration längre, tagit in forntida folkvandringar eller tryckt mer på migration på grund av otrygghet och basal behov. Då hade det kunnat bli riktigt bra.

Slangbellan till Lisa Lundmark

I höstas hyllade jag boken Haj-Jenny av debutanten Lisa Lundmark. Läs mitt inlägg här. Igår fick hon Sveriges författarförbunds debutantpris Slangbellan. Priset är på 30000 kronor, ett diplom och en handgjord slangbella av trä. Det sista tycker jag är ganska roligt, speciellt eftersom det är författaren Kalle Güettler som täljt den.

Stort grattis till Lisa Lundmark och alla introverta

där ute som fått en bok som handlar om dem!

Falafelflickorna

Falafelflickorna är Christina Wahldéns alldeles nyskrivna bok för mellanåldern och uppåt (Hcg). Jag har läst många (de flesta) av Christina Wahldéns böcker och kan bara konstatera att hon är en mycket skicklig och engagerad författare. Wahldén har ett förflutet som journalist och ofta kombinerar hon på ett lyckat sätt reportageskrivande med det skönlitterära berättandet. I boken Falafelflickorna belyser Wahlden fenomenet med barnäktenskap som är ett skrämmande och tyvärr aktuellt samhällsproblem i dagens Sverige.

Boken utspelar sig i en storstadsförort, ett så kallat problemområde. Det är sommar och varmt. Ungdomarna är kvar i förorten där semesterresor är ovanliga. Huvudpersonen är 13-åriga Hawa som i hemlighet drömmer om att bli polis. Hawa är ofta inne på polisens hemsida för att läsa om yrket och vilka krav som ställs på de som ska söka till polishögskolan. Hawa hänger också på biblioteket där hon har blivit god vän med bibliotekarien Barbro.

En dag träffar Hawa på klasskompisen Halima. Hawa förstår snabbt att Halima har problem, riktigt stora problem! Halimas familj planerar bröllop och det är Halima som ska (tvingas) gifta sig med sin mycket äldre kusin. Halima vill absolut inte, hon är bara 13 år, hon vill gå färdigt skolan, åka ut och resa och så småningom välja själv vem hon ska gifta sig med.

Falafelflickorna är en angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Jag tror att boken kan bli en (livs)viktig hjälp för barn och ungdomar som är utsatta för barnäktenskap och äktenskap utan samtycke.

Tidigare har Christina Wahldén i t ex Kort kjol, Villig och Fallen flicka belyst andra aktuella samhällsproblem. Wahldéns författarröst är oerhört angelägen för barn- och ungdomar i dagens mångkulturella Sverige. Med hjälp av hennes böcker kan man få hjälp att förstå varandra och se på sina egna eventuella problem utifrån.

Wahldén visar också via sina böcker på en möjlig väg till hjälp där det behövs!

Att sätta ner foten

Lisen Adbåges senaste bilderbok Dom som bestämmer berättar en historia som vi alla kan känna igen oss i. Dramat utspelar sig på en gård mellan husen. Vilken gård det handlar om kan fritt tolkas in av betraktaren. Här finns två gäng, "Dom som bestämmer" och "Vi som inte får vara med". Bara genom att titta på de underbara bilderna har läsaren klart för sig vilket gäng som är vilket. "Dom som bestämmer" jagar hela tiden bort det andra gänget från vattenleken, gungorna, klätterställningen eller kojbygget. De utövar sin makt och förstör. Men här finns hela tiden en känsla av att det är mycket roligare att vara en i gänget "Vi som inte får vara med". De ser glada ut och samarbetar i leken, i alla fall tills de andra kommer.
Till slut får de kuvade nog och uttrycker unisont ett NEJ! Det blir så misslyckat för "De som bestämmer" när de andra bara drar iväg från fotbollsplanen. Inget sockersött slut med andra ord utan mer som om det vore based on a true story.
En fantastisk berättelse som kan ge råg i ryggen.Det som gör berättelsen så stark är att varken bilderna eller texten berättar för mycket, inga pekpinnar, inget skrivet på näsan.
Boken som enligt förlaget vänder sig till åldern 3-6 år tycker jag kan läsas långt upp i lågstadieålder. En pärla att använda i boksamtal om mobbning och civilkurage.