Sista delen: Viktor

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre - tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes - han som vet allt, men inte har några spärrar - och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.

F som i sämst

Jonna och Mirjam är systrar. De är så olika, som två människor kan vara. Jonna är nämligen sämst på allt och storasyster Mirjam är bäst på allt.
Mest ligger Jonna i sin säng, petar näsan, äter godis och funderar på hur dålig hon är på allt. Hon orkar inte göra något, i skolan blir det jobbigt i huvudet, så fort hon funderar på att göra en uppgift. Inga kompisar, inga intressen, verkligen ingenting. Jonna tänker att hon måste vara det sämsta barn en familj kan ha. Att hennes föräldrar måste vara så besvikna på henne. Föräldrarna som hon hör prata och diskutera nere i köket, jämt pratar de om hur allting är i samhället och om hur det borde rättas till. Jonna orkar inte gå ner till dem, hon orkar verkligen inte. Men hon måste, familjen , har fått gäster på middag och Mirjam kommer och hämtar henne på rummet." Du behöver bara komma ner och hälsa och äta lite, så kan du gå upp på rummet sedan igen", säger Mirjam till Jonna.
Runt matbordet pratas det skola, skryts och jämförs med skolresultat. Mirjams förstås och sonen till den gästande familjen. " det låter helt galet, säger mamma, men Mirjam har högsta betyg i alla ämnen"..."och nu skall du uppträda på Konserthuset också", säger Katinka, som är på besök.
Ja det har till och med stått i tidningen....
Jonna "ser" att mamma tänker, men Jonna, kunde du inte vara lite smartare, lite gladare, lite mer normal helt enkelt. Och Jonna tänker igen att hennes föräldrar verkligen, verkligen dragit en nitlott, när de fått henne till barn. Vilken tur att de har Mirjam, som väger upp det hela, ja inte bara väger upp, utan ÄR fulländad. Duktig i skolan, vacker, händig, bästa kompisen, bäst på gitarr, syr sina egna kläder, luktar gott...

Jonna brukar vakna på nätterna, ligga och fundera på skolan, där det mesta är obegripligt, de kompisar hon inte har, att hon aldrig ens orkar förklara för någon hur det verkligen är. En natt smyger hon in i Mirjams rum, hon stannar vid sängen och tittar på den sovande Mirjam. Hennes långa, långa silkeslena fläta ligger utrullad över hennes kudde. Ovanför sängen hänger massor av foton, på alla hon någonsin träffat, verkligen alla, t om gamla lärare, men inget foto på Jonna. Då är det något som sätter stopp i Jonnas huvud. Hon orkar faktiskt inte en sekund till att alltid vara sämst, att inte räknas. Hon tar saxen som ligger på bordet och klipper av Mirjams långa fläta...  skräckslagen flyr hon sedan in på sitt rum.
Nästa morgon kommer inte Mirjam ut ur sitt rum. Det beror naturligtvis på håret, tänker Jonna och bara väntar på att allting skall avslöjas. Men Mirjam fortsätter att vara instängd på sitt rum, flera dagar efter varandra. Till slut bryter sig hennes föräldrar in i rummet. Mirjam vill inte komma ut, hon orkar inte vara duktig längre. För Jonna berättar hon sedan hela historien om hur det är när alla alltid förväntar sig topprestationer, när inte ett ens ett B i betyg räknas utan bara ett A.Till slut närmar sig Jonna och Mirjam varandra.

En mycket viktig bok om vad vi värderar, hur vi ser på varandra och vad som händer när bara våra prestationer räknas.

Spelets fångar

Det är sommarlov och Hugo och hans mamma ska tillbringa några veckor i skärgården hos Hugos morfar. Hugo har knappt träffat honom och ser inte fram emot att vara från stan så länge. När han dessutom inte hittar laddsladden till sin dator så känns sommaren oändligt lång. Han träffar Freja och de får chansen att tjäna en slant om de samlar in tång och fårbajs som sommargästerna gödslar sina trädgårdar med.De ger sig ut till en ö, men överraskas av en storm och måste söka skydd i en liten stuga. När de går på upptäcksfärd i stugan så hittar de ett skåp fullt med små, bärbara datorer. Hugo startar en och den säger: Välkommen Hugo! Spelet startar och sommaren utvecklas till en mardröm...