Visar inlägg med etikett Nordisk mytologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nordisk mytologi. Visa alla inlägg

torsdag 14 september 2017

Vad döljer sig i dimman?

Jag inser att alla böcker jag läst oh läser den här veckan har någon koppling till hav. Igår skrev jag om Haj-Jenny, som föredrog att simma ensam. Idag är det Tuva, som simmar ensam oavsett om hon vill eller inte.

Sjörök är fortsättningen på den otroligt spännande och kusliga Djupgraven av Camilla och Viveca Sten. Det har gått några månader sedan Tuva räddade skärgårdsfolket från havsormarna. Hon lyckades föra dem till djupgraven och sjunga dem till sömns. Hon fick veta att hon tillhörde Havsfolket och att hon var en bortbyting. De konstiga ärren på sidorna av halsen visade sig vara gälar och hon fick en vän, sin första, i klasskompisen Rasmus.


Sedan flera veckor är skärgården insvept i en tjock ogenomtränglig tjocka. Fastän det är mars och kvällarna borde bli ljusare, gör dimman att solen aldrig visar sig och det är dunkelt till och med mitt på dagen. Tuva anar att det är något som inte står rätt till.
Österman som brukar köra skolbåten har blivit sjuk och Tuva får skjuts med sin klasskompis Mattias. På vägen slutar gps:en att fungera, mobiltäckningen försvinner och plötsligt är båten helt på drift i den tjocka dimman. Mattias och hans mamma Ellinor får svårt att andas och Tuvas gälar öppnas - människorna håller på att drunkna i dimman. Samtidigt hör Tuva rösten i sitt huvud. Den där rösten som hjälpte henne i höstas när havsormarna skulle besegras. Men den här gången vill rösten inte rädda människorna. Den pratar om en pakt som är bruten, om ett krig som har börjat och att Matias och Ellinor måste dö.

Vem eller vad är rösten hon hör i huvudet? Vad är det för pakt rösten pratade om? Varför är den bruten och går den att laga? Vem är hon egentligen? Var är den första Tuva, hennes föräldrars riktiga barn, som byttes ut mot henne när de var bebisar? Kan hon rädda människorna och vill hon verkligen det? Vad är det som hänt med Österman? Varför svarar inte Rasmus på hennes sms?
Tuva har tusen frågor och ingen som vill svara på dem.

Sjörök är väldigt spännande, precis som första delen i serien, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag känner verkligen med Tuva som vill vara som alla andra och samtidigt kunna vara sig själv. Hon är tyst, modig, bestämd och klok. Och jag förstår verkligen hennes mamma, som på alla sätt hon kan komma på försöker skydda henne från allt det svåra som hon inte förstår och är rädd för.
Nu längtar jag redan efter nästa del!

måndag 20 februari 2017

Hallahem

För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.


Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.
I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är  sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.
Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.
Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt  att rädda Hallahem från människorna.
Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.
Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.

tisdag 20 september 2016

En hisnande berättelse i Asgård

"God morgon! Du kommer att dö!

Ja, jag vet. Ni kommer att läsa om hur jag dog en smärtsam död, och ni kommer typ att säga: Wow! Vad häftigt, Magnus! Får jag också dö en smärtsam död?
Nej! Tänk inte ens tanken.
Strunta i att hoppa från ett tak. Strunta i att springa rakt ut på motorvägen eller sätta eld på er själäva. Det funkar inte så. Det som hände mig kommer inte att hända er. Dessutom skulle ni aldrig vilja vara i min situation. Om  ni inte har någon galen längtan efter att få se odöda krigare hacka varandra i småbitar, svärd flyga upp i näsan på jättar eller svartalfer  piffiga kläder, så tänk inte ens tanken på att försöka hitta dörren med varghuvuden.
Jag heter Magnus Chase. Jag är sexton år gammal. Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter  att jag lyckats ha ihjäl mig själv."

Ovanstående är första stycket i första kapitlet i boken "Krigarens svärd" av Rick Riordan. Rick har tidigare skrivit om Grekiska gudar och deras barn i berättelserna om halvguden Percy Jackson, han följde upp dem med historier om de Romerska gudarna och deras barn i berättelserna om Olympens hjältar och de forntida Egyptiska gudarna i Kanekrönkikan. Nu har tiden kommit till Asagudarna.

Krigarens svärdMagnus Chase är sexton är och bor på gatan sedan två år tillbaka, då hans mamma blev dödad av vargar med lysande blå ögon. Nu letar plötsligt hans morbröder efter honom, och han bestämmer sig för att ta reda på varför de vill hitta honom  just nu. Svaret är att han fyller sexton och räknas som vuxen och nu behöver de hans hjälp med att hitta ett vikingasvärd som varit försvunnet i tusen år. Eftersom att svärdet tillhörde Magnus far, guden Frej, så är det bara han som kan hitta det. Magnus morbror Randolph tar med honom till stället där svärdet enligt berättelserna ska finnas, och Magnus lyckas, till sin förvåning kalla upp det från flodens botten. Då när han känner sig som mest förvirrad och ber sin morbror att förklara vad som händer, kommer eldguden Surt för att göra anspråk på svärdet. Surt hotar att förgöra hela Boston om Magnus inte ger upp frivilligt, men Magnus förvånar sig själv genom att gå till anfall mot Surt, och lyckas häva ner dem i floden och skada Surt. Dessvärre dör han av ett eldklot som Surt lyckas slänga iväg i sista sekunden.  Sedan vaknar han, i Valhall. Valhall är guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning. Nu börjar en desperat kamp mot klockan för Magnus och hans få förtrogna, om bara nio dagar så kommer Ragnarök, om de inte lyckas binda fast Fenrisulven...De behöver all hjälp de kan få, men vem kan de lita på? Under resans gång få träffar de bland annat på Loke, Tor, talade getter, dvärgar, alver och inte minst Ratatorsk, en mordisk ekorre som bor i världsträdet Yggdrasil...

Boken är vansinnigt spännade och humoristisk, vad sägs om kapitel som följande:
Mannen med metallbehån, Ombord på det ståtliga skeppet Tånagel, Sam trycker på ejectknappen, Be aldrig en dvärg att "ta det långa benet före" och Vem kom på att göra vargen odödlig?

Spänning, humor och berättelser från den nordiska mytologin, kan det bli bättre?
"Krigarens svärd" är första boken om Magnus Chase, nästa heter "The hammer of Thor".