Visar inlägg med etikett Harald Nortun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harald Nortun. Visa alla inlägg

måndag 4 juli 2016

Experimentet

Amanda och Amund är tvillingar, ganska (men inte identiskt) lika till utseendet men extremt olika till sättet. Amanda gillar att spela fotboll med killarna, är tuff och kaxig, rättfram och öppen. Amund är tystlåten och blyg, han gillar inte de stöddiga, skräniga killarna i klassen och sitter hellre och läser bloggar och chattar framför att spela bil- eller skjutaspel på datorn. Amund brukar tänka att Amanda inte riktigt lyckas vara tjej och att han själv inte riktigt lyckas vara kille. För min del tänker jag att de båda tvillingarna är lysande exempel på att det inte finns ETT sätt att vara vare sig tjej eller kille på, och alla sätt borde vara lika ok.


När boken börjar har Amanda just tappat en pensel med färg i håret och tvingats raka av sig alltihop. Tvillingarna sitter på tåget på väg till farmor och farfar och Amund kommer på den roliga idén att se om de kan lura farmor och farfar, att Amund blir Amanda och Amanda blir Amund. Bara för en kväll och sedan byter de tillbaka. Amund är säker på att farmor och farfar kommer tycka det är superroligt. Ett experiment, säger han. Amanda går motvilligt med på det och hela eftermiddagen och kvällen försöker de spela varandra, vilket visar sig vara svårare än väntat. De är ju så olika och faller lätt in i sitt eget vanliga sätt att vara. Amund är helt övertygad om att farmor och farfar genomskådat dem för länge sedan, men bara spelar med och de ska precis avslöja hela bluffen när det ringer på dörren. Grannarna har sina syskonbarn på besök, Silje och Stefan som är plastsyskon och precis jämngamla med Amanda och Amund, och det är de som kommer för att säga hej. Silje, som är riktigt tjejig tyr sig direkt till Amund, glad över att äntligen ha någon att "prata tjejsnack" med, och Amanda och Stefan hittar varandra i en grabbig, tramsig jargong. Det blir allt svårare att hitta ett tillfälle att avslöja experimentet ju längre tiden går och ju mer Silje och Stefan har hjälpt dem att cementera sina olika roller som tjej och kille. Amanda har betydligt lättare för att bara spela med, medan Amund verkligen kämpar med både rollen och samvetet. Han lurar ju faktiskt Silje, och hon berättar en massa saker för honom i förtroende, i tron att han är som hon, så kan han inte berätta om det allra viktigaste. Och det blir verkligen inte lättare när det dyker upp ytterligare tre killar, varav en tydligt spanar in Amund.

Jag gillade den här boken och jag gillade Amund, men det fanns också saker som störde mig, till exempel att Silje var en sån klassisk tjejtjej som gillar smink, vill prata förtroligt med första bästa tjej hon möter, hon tycker killar är tramsiga, men blir intresserad så fort hon träffar en lite äldre kille och att Stefan var den buffliga "tjejer kan inte köra båt"-typen med extremt föråldrade åsikter om genus. Annars, eller kanske på grund av detta, är den nog väldigt intressant att diskutera just genusfrågor kring. Det kan vara spännande att läsa både denna och George som Christina skrev om tidigare på bloggen och jämföra.