Men Roberta tror att hon kan hjälpa Charlotte. På en auktion har hon ropat hem en gammal jordglob som hennes morfar Horatio påstår är magisk och kan uppfylla en önskan åt den som äger den. Det enda som en behöver göra är att tända ett ljus och fem gånger snurra jordgloben och se var ljusstrålen träffar globen. Från de fem länderna ska en samla in jord och vatten. När allt är samlat vid globen kan en uttala sin önskan, som får handla om vad som helst utom döden. Tillsammans med sin nyfunna vän Erik tar sig Roberta an uppgiften. De hoppas såklart på närliggande länder, men ger nästan upp hoppet när ljuset träffas så avlägsna och udda platser som Antarktis, Tadzjikistan, Israel, Japan och Brasilien. Inte direkt länder som en elvaåring så enkelt kan åka till och hämta lite jord. Men morfar Horatio ser till att de inte tappar modet, får dem att se möjligheter och tänka ut andra sätt att få tag på jorden och vattnet.
Problemet är tiden. Charlotte blir hela tiden sämre och läget börjar bli akut. Kommer de överhuvudtaget hinna få tag i all jord innan hennes hjärta ger upp.
Det här är en berättelse om vänskap som visserligen slutar som jag förväntar mig, men ändå inte riktigt. Den tar sina läsare på allvar och väjer inte för ganska stora existentiella frågor om liv och död, sorg och saknad. Det tycker jag är modigt av en mellanåldersbok. Speciellt när många läsare säkert ser Kristina Ohlssons namn och förväntar sig en mysrysare. Jag blev inte besviken.
ps. Jag insåg att anledningen till att boken alltid verkade vara utlånade på mina bibliotek var att jag hade glömt köpa in den. Som tur var kunde jag läsa den via Bibblix istället idag när jag hemmajobbade. Imorgon ska jag in och beställa den till båda skolorna!
