Henry och Mimmi är bästa kompisar även om de är väldigt olika. I Henrys familj är det viktigt med ordning och reda, riktig mat på bestämda tider, att komma hem när man lovat, att inte göra farliga saker. Hos Mimmi blir det som det blir. Ibland finns det mat, ibland inte, tider är inte det viktigaste och Mimmi har ganska mycket frihet att hitta på vad hon vill. På gården står en massa gamla skrotbilar som Mimmis mammas kille Broman ska fixa lite med. Broman är en sån där människa som har svårt att behålla ett jobb, och som alltid är den första polisen pratar med när det hänt nåt i området. Henrys föräldrar snörper alltid lite på munnen när de pratar om honom.
Mimmi och Henry har byggt en flotte, och den här gången hoppas de verkligen att den ska hålla för en tur nerför älven. Åka flotte är absolut en sådan där farlig sak som Henrys föräldrar inte tillåter, men så snart Broman kollat hållfastheten så ger han och Mimmis mamma tummen upp för en provtur, så länge de stannar i god tid före fallet.Broman har fått tag i en ny gammal bil. Han har fått den billigt eftersom den beter sig konstigt, skakar och rycker och är fullkomligt livsfarlig att köra. Men Broman är övertygad om att han kan fixa den. När Henry och Mimmi undersöker bilden (de brukar alltid leta genom Bromans gamla bilar i jakt på tappade mynt och annat kul) hittar de en tygpåse med något hårt i. Det visar sig vara en krona. Den ser gammal och ganska speciell ut och när Mimmi sätter den på huvudet får hon en massa konstiga bilder i huvudet. Samma sak för Henry. De tycker kronan känns obehaglig och inser snart att den säkert är stulen någonstans. Om kronan hittas i närheten av Broman kommer polisen direkt tro att det är han som stulit den. De bestämmer sig för att gräva ner den vid älvstranden. En liten stund senare ser de hur tusentals myror marscherar runt i en cirkel, exakt lika stor som kronan, just där de grävde ner den och de bestämmer sig för att flytta den till ett mindre iögonfallande ställe. Men kronan bär på en stark magi och kraft. Mimmi och Henry vet inte hur de ska göra sig kvitt den utan att de själva eller Broman ska råka illa ut.
Det här är en riktigt spännande bok på gränsen mellan deckare och fantastik. Den är tjock för att vara Hcf (6-9 år) och ganska krävande så jag skulle säga att den passar bäst i åk 3-4, eller en lässtark 2:a. Annars funkar den bra att läsa högt också. Fint omslag och illustrationer av Sofia Falkenhem som bland annat illustrerat Kalle Skavank och Trio i trubbel.
