Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen gömställen. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen gömställen. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

måndag 29 mars 2021

Spökröster

 Ibland "förbarmar" jag mig över en bok, som stått länge i hyllan och som ingen tycks vilja låna.  Framsidan kanske är lite intetsägande eller så beror det på något annat att just den boken inte blivit utlånad.

Gömställen, var en sådan "outlånad" bok av Katherine Arden.  Jag bloggade om den här.,.Efteråt var jag fullständigt uppfylld av hur bra den var!

Jag köpte in Spökröster av samma författare, utan att inse att det var uppföljaren till Gömställen. När jag började läsa Spökröster kände jag igen huvudpersonerna i boken, Ollie, Coco och Brian. I Gömställen blev de fast tillsammans i en annan värld, fylld av spöken och kunde med hjälp av all sin list och allt sitt mod och inte minst Ollies klocka, som hon fått efter sin mamma, som året innan dött i en flygolycka, till sist ta sig hem. Ollies klocka skickar budskap till henne. Varningar och ibland instruktioner för hur de skall klara sig i den andra världen och klara sig ut ur den.

I Spökröster har Ollies pappa vunnit en veckas vistelse på ett nytt hotell på en skidort. Vi befinner oss i en del av USA, där det brukar bli mycket snö under vintern. I bilen åker Ollie, hennes pappa, Coco och hennes mamma och Brian. Det snöar mer och mer. Ollie, Coco och Brian är tre vänner, som svetsats samman av sina upplevelser i Gömställen. De är tre väldigt olika barn, som fått en alldeles speciell samhörighet mellan sig. Ingenting skulle kunna få dem att överge varandra.

I bilen är det varmt och mysigt, barnen lutar huvudena mot varandra och somnar. Utanför snöar det.

 Coco och Ollie   drömmer båda mardrömmar om en flicka, som ropar på dem. En flicka med näsa och fingrar svartnade av frost, med ögon hopklistrade av is. "Hjälp mig att hitta dem, säger flickan" Jag måste hitta mina benknotor, annars kan jag inte ta mig härifrån!" 

Läskiga drömmar, men det känns inte så läskigt i den mysiga bilen. Lite innan de är framme, står plötsligt en människa ute i vägbanan. Han har blå jacka och en skidmask för ansiktet. Det ser ut som att han försöker stoppa dem. När bilen är nästan framme försvinner han plötsligt.

Väl framme på hotellet, Hemlock Lodge, kliver de in i ,en lobby full av uppstoppade djur. " Det enda ljuset i lobbyn kom från en stor , sprakande brasa...Dessutom var väggarna täckta av huvuden.  Huvuden från döda djur . ...Flera hjorthuvuden hängde i en grupp. Där fanns tre tvättbjörnar med paddlar i en kanot. Ett uppstoppat rådjurskid i en glasmonter. Fyra prärievargar, som såg ut att yla mot en låtsasmåne. En svartbjörn stod på bakbenen med framtassarna lyfta. Djuren såg ut att röra sig i det fladdrande eldskenet och deras ögon glänste som om de levde. Björnen hade vassa vita tänder".

Allting tycks nu utveckla sig till en riktigt läskig spökhistoria, där ingenting är vad det synes vara.

Hotellet är nyrenoverat, men har fått strömavbrott i snöstormen. Det är halvmörkt och kallt överallt och även om Ollie och alla de andra genast skulle vilja vända och köra hem igen, så går det inte. Vägen har snöat igen.

Ollies och Cocos mardrömmar i bilen, visar sig bli verklighet redan den första natten. Det finns "en annan värld" även här. En skrämmande iskall värld fylld av stackars små barnhemsbarn, som ligger halvt ihjälfrusna i sina sängar i en stor sal. Över barnhemmet regerar Mor Hemlock. En riktig farlig och elak kvinna, som gör allt för att dra in Coco, Ollie och Brian i sin värld. 

Medan föräldrarna går runt och myser i brasans sken och glatt hjälper hotellvärden att laga mat på stormkök, kämpar barnen för att rädda några av de små förfrusna flickorna ifrån Mor Hemlock. 

Den andra dagen dyker plötsligt en ny gäst upp. Han är journalist säger han och jobbar för en tidning, som skriver om spöken. Han har fått tips om Hemlock Lodge, eftersom det går så många rykten om stället " det var både ett barnhem och en skola. .. det ryktades om barn som blev inlåsta i städskrubbar, men det gjordes aldrig någon utredning, det var ingen som brydde sig särskilt mycket om föräldralösa barn. Och efter att barnhemmet hade stängt började folk se märkliga ljussken i fönstren. en gång kallades polisen hit för att de hört skrik in ifrån byggnaden"..

Kalla  mig Don, säger han och verkar, åtminstone till en början, vara en  riktigt trevlig person, som kan hjälpa barnen att bekämpa spökena som vill ta över hotellet.

Allting trappas upp mer och mer. Strömmen kommer inte tillbaka. Huset blir kallare och kallare. Till slut finns bara en liten flämtande brasa och några stearinljus att värma sig vid. Barnen förstår att det drar ihop sig till en slutstrid mellan spökena och dem och att de måste vinna den, för att kunna ta sig därifrån. Föräldrarna måste hållas utanför till varje pris, annars kommer de inte att lyckas.

Med hjälp av Ollies klocka, all sin intelligens och list och sin kärlek till varandra kämpar de sig igenom natten, som utvecklar sig till en kamp på liv och död. 

En riktigt läskig spökrysare, där man blir mer och mer andlös. Skall barnen klara det här eller skall de bli fast i "den andra världen" Personer som de trott sig kunna lita på visar sig vara helt empatilösa och lämnar dem åt sitt eget öde. Till sist är det bara kärleken och samhörigheten mellan barnen, som kan rädda dem.





onsdag 4 november 2020

Gömställen

 När Ollies mamma, som är pilot, dör i en flygolycka ärver Ollie hennes klocka. Det är ett digitalt ur, som tål både mycket höga höjder och undervattensdyk. Ollie har den alltid på sig, men hon vill inte att någon skall tycka synd om henne för att hennes mamma är död, så hon slutar prata, så att hon skall slippa svara på frågor. I skolan har hennes betyg rasat från topp till botten. Ollie begraver sig i böcker. Det är det enda som känns uthärdligt, att läsa. En dag när hon som vanligt smitit iväg från en lektion,  cyklar hon ner till floden för att få vara ifred och läsa. Hon vill inte cykla hem. Där finns pappa med alla sina omsorger och kanske han börjar fråga henne om mamma igen. 

Nere vid floden blir Ollie vittne till något konstigt. En kvinna "med rufsigt hår", står nere på flodstranden och pratar för sig själv. Hon tycks föra en dialog med en osynlig person. Hon håller en bok i handen, redo att kasta den i vattnet. Hon gråter och skriker, panikslagen. "jag får inte kasta i den, men jag måste".

I sista stund räddar Ollie boken från att hamna i floden. Innan kvinnan ger sig av vill hon ge Ollie ett gott råd "Undvik öppna platser om natten" hitta gömställen"!  Hon försvinner med orden " att nu är det Ollie som har ansvaret".

Boken, som ser ut som den vore en sorts dagboksanteckningar, är skrivna av Beth, som bor på gården Smoke Hollow i slutet av 1800 talet. Två bröder är båda förälskade i henne. Hon gifter sig med den ena av dem, och den andre försvinner. Beths svärmor blir utom sig av sorg och befaller även den andre brodern att ge sig iväg och leta efter den första. Ingen av dem kommer tillbaka. En förbannelse tycks sänka sig över gården.


Nästa dag skall klassen på utflykt till en bondgård i närheten. Busschauffören är inte deras vanliga chaufför, utan en grå och lufsig gubbe. Barnen får titta på skinande blanka mjölkkor och lysande solrosfält. Ollie går som vanligt sin egen väg och hamnar en bit från huset på en liten kyrkogård. Gravstenarna har alla namn på personer som förekommer i boken som hon läser. Hon tycks vara den enda som förstår att någonting inte står rätt till på gården. Förgäves försöker hon få sin lärare att förstå. På vägen hem och en bit in i skogen blir bussen stående med en motor som inte vill starta igen. Mobiltelefonerna verkar vara utan täckning och läraren ger sig iväg för att hämta hjälp. Ollie får syn på sin klocka, som svagt signalerar FLY. Plötsligt framstår alla varningar så tydligt och hon förstår att de verkligen måste fly, måste hitta gömställen innan det blir mörkt. Hon börjar också förstå att hon har en sorts kontakt  med sin mamma genom klockan.


Ollie försöker få med sig hela klassen, men bara dryga Brian, som alltid tävlat med Ollie om att vara smartast i klassen och den lilla sjåpiga Coco Zintner, verkar förstå att det är allvar. Ollie ber busschauffören att öppna dörren för dem och när hon tittar honom in i ögonen , som plötsligt ser ut som två ägg...säger han "undvik öppna platser om natten" hitta gömställen"

De tre barnen flyr ut i skogen och medan mörkret sänker sig och alla de andra barnen sitter kvar i bussen letar Ollie, Brian och Coco desperat efter gömställen, innan någonting ...börjar leta efter dem.

En historia med många trådar, men när du läst en bit vill du absolut inte sluta, du kan inte sluta.

En skräckhistoria, men också en historia om sorg, läkande och nya vänner.


onsdag 24 oktober 2018

Spionen i äppelträdet

Böcker om andra världskriget finns det många, fantastiska osannolika historier om människor som överlevt arbets- och förintelseläger mot alla odds. De är ofattbara, hemska dokument över Europas historia. Men hur var det för de som var kvar, som lyckades gömma sig hos mer eller mindre godhjärtade människor tack vare motståndsrörelsen? De som under flera år skiljdes från sina familjer och flyttade runt mellan olika gömställen.
https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9129711525Esther är en alldeles vanlig judisk flicka i en holländsk stad. Hennes bästa vän är Wim, en pojke som bor i närheten. Efter att nazisterna tagit över makten får Esther inte längre leka med Wim, hon får överhuvudtaget inte gå in i parken där de brukade spela fotboll, inte gå i skolan där hon brukade gå och föräldrarna får inte längre sälja varor i sin butik till vem som helst. De kan ändå bo kvar i sitt fina hus mitt i stan, men oron stiger. När Esthers faster och hela hennes familj försvinner bestämmer sig föräldrarna för att de ska försöka gömma sig. Esthers två syskon förs iväg under natten, på morgonen kommer en ung man och hämtar Esther och därefter går föräldrarna själva under jorden. Esther hamnar ute på landet, på en bondgård. Hon hatar det. Hon får namnet Eva och en ny bakgrund som kristen överlevare efter bombningarna av Rotterdamm. Bondfrun är elak och det är smutsigt överallt. Barnen i familjen ser ner på Esther, hon får leva på potatis trots att hon ser att motståndsmännen kommer med kuvert fulla med pengar till familjen varje månad. Esther får inte vara ute, hon sliter hårt i köket och sover i ett rum bredvid hönshuset. Efter att gården utsatts för en razzia, där nazistiska soldater letat efter gömda flyktingar eller andra förbjudna saker, vågar bondfrun inte ha kvar henne och motståndsmännen flyttar henne till ett barnlöst par i en stad. Hos paret finns en hund och ett stort bibliotek, som blir Esthers räddning under de långa dagarna när hon inte får gå ut, men paret lever med en stor sorg som till slut gör frun sjuk. Esther måste flytta igen...
Under de två åren som Esther lever gömd och skild från sina föräldrar skickar hon och hennes mamma små korta brev till varandra via motståndsmännen som kommer med ojämna mellanrum. Men Esther kan aldrig skriva sanningen till mamman. Vare sig när hon har det hemskt eller när hon har det bra. Trots att hela Esthers familj överlever kriget blir det aldrig mer som innan. Det är förlorade år som de aldrig kan få tillbaka, aldrig riktigt kan prata om och som splittrar familjen. För Esther är sorgen efter fastern och kusinerna nästan större än glädjen över att ha sin familj kvar.

Spionen i äppelträdet är en verklighetsbaserad berättelse. Den bygger på den verkliga Esthers livsöde, även om delar av historien kommer från andra gömda flyktingar. I boken är det den gamla Esther som sitter i sitt hus i Israel och berättar för sitt barnbarn om de där åren. Det är en stillsamt berättad historia, även om den stundom är både spännande och gripande. Christina Wahldén har också skrivit en bok om Wim, Esthers barndomskamrat, i Tulpanpojken.