Det sista av sommaren

"/.../ varje sommar ska vi gå vilse, varje höst hittar de oss igen.what a pity."/Alexander Gumz

Så inleds boken, skriven av Tamara Bach(Deutsche Jugendliteraturpreis för Från en annan planet)

Vem är det som går vilse, vem är det som inte vill bli hittad?
 Louise, 17 år och Jana, 13 år möts av en slump. Louise har inga speciella planer för sommaren, dvs inte planer, som de andra, som att tågluffa i Europa, vara med kompisar eller dra till havet. Efter att ha blivit dumpad av Paul med de blå ögonen, har hon inga andra planer än att : Söka jobb, passa mormors hund, ringa bilskolan. Mamma och pappa jobbar, som vanligt. Louise har plötsligt två jobb, ett hos bagaren och ett som tidningsutbärare. Louise har ett fullproppat schema, men inga kompisar hemma, ingen pojkvän längre. Ödsligheten breder ut sig. Under en av hundpromenaderna med Bonnie, mormors hund träffar hon Jana. Jana , som sitter uppflugen på ett elskåp och leker "trottoarpolis". "Ta upp hundskiten", säger hon till Louise.
Och det är här när vi får möta Jana och hennes berättelse, som det verkligen griper tag, som berättelsen kramar mitt hjärta och får mig att gråta, över hennes öde. Jana, alldeles ensam, övergiven, trots att hon har familj. Mamma, Pappa, som alltid jobbar, när de inte är på sjukhuset och hälsar på Tom. Storebror, som hoppade från bron för ett år sedan och sedan dess ligger medvetslös på sjukhuset. Detta får vi möta i korta brottstycken. Jana fyller tretton och födelsedagen glöms bort-hela dagen väntar hon. De kan bara inte ha glömt, men jo de är på sjukhuset hos Tom och glömmer Jana. Janas tankar om Tom, om varför, hur hon försöker förstå, utan att förstå. Hur hon försöker må bra ändå och hur bra beskrivet det är. Hur det mitt i den vackraste sommar, i juli, kan breda ut sig en känsla av oändlig ödslighet. Alla andra har flytt staden, man är ensam , med det övergivna hjärtat, tankarna.
Louise och Jana möts i sin ensamhet. De börjar fly tillsammans. De liftar utifrån staden. Sover ute. Skall någon märka att de försvunnit? De vill gå vilse, gå vilse i en dröm och kanske aldrig komma tillbaka.

Låttexter och ungdomsböcker

Jag har läst två nya ungdomsböcker som båda har låttexter som titlar! Böckerna påminner en hel del om varandra, båda handlar om tjejer som går på högstadiet. Båda böckerna handlar också om ensamhet, om att växa från sina barndomsvänner, om olika tonårsproblem och om att nästan inte STÅ UT. Så här har nog många tonårstjejer det, så böckerna är viktiga och igenkänningsfaktorn i böckerna är säkert stor för vissa läsare. Samtidigt är det inga deppiga böcker, det finns en väg framåt fastän livet känns jobbigt - allt kan bli bättre!

Böckerna jag skriver om är Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner av Malin Stehn och Ge mig arsenik av Klara Krantz. Malin Stehn har tidigare skrivit boken Singla slant som jag gillar jättemycket. Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner är skriven för lite äldre ungdomar.

Klara Krantz är debutant och en mycket duktig sådan. Ge mig arsenik är en riktigt bra ungdomsbok!

 

Så vem har nu skrivit låttexterna då? Jo det är Håkan Hellström som i låten Känn ingen sorg för mig Göteborg har med meningen Ge mig arsenik i första raden. Och sen är det min stora idol Jakob Hellman som i låten Vackert väder har med textraden Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner. Båda låtarna är så bra och jag var så klart tvungen att lyssna på låtarna medan jag läste böckerna!

Båda böckerna är bra sommarläsningstips till framförallt tonårstjejer!

Månskensdraken

Under vårterminen har Nyvångs ettor och Lena W(lärare) och Lena N B (bibliotekarie) arbetat på Elevens Val tid med boken Månskensdraken av Cornelia Funke. Detta är en spännande och lättläst bok, som handlar om Filip, som en natt vaknar av ett ljud. Ur en av hans böcker träder en drake och en vildsint riddare fram och blir levande. Filip dras in i ett vådligt äventyr, där han måste försöka besegra riddaren. Vi har läst tillsammans och eleverna har skrivit och ritat utifrån boken. Sista gången gjorde de egna omslag. Se här hur fina de blev!

Bokcafé på Korsbacka

Igår vad det dags för andra tillfället för Bokcafé på Korsbacka. Det kom mycket folk och vi pratade om självbiografier och tipsade om sommarläsning.

Bokcafét kommer försätta under nästa termin, hoppas vi ses då!

Sommarboken

Sommarlov och semester betyder för många tid att läsa. Inga andra läxor, fullt fokus på att bara njuta av en bra, spännande, härlig bok. Precis som vanligt har biblioteken i Kävlinge och Löddeköpinge Sommarboken under lovet. Reglerna är enkla, läs böcker - få bok, vinn priser. Barnen har två olika chanser, dels får de en bok i present om de läser 6 böcker, dels kan de vinna priser genom att fylla i lite information om böckerna de läst på en lapp i form av ett badlakan och lämna dem till biblioteket. Man måste alltså inte läsa 6 böcker för att vara med och tävla. Mycket bra, tycker jag.

Jag är nu mitt uppe i en Sommarboksturné bland klasserna på Lackalänga skola och Ljungenskolan där jag berättar hur det funkar. Jag hoppas att det har effekt och att många, många av "mina" elever vill vara med och tävla. Eleverna får höra det av mig, lärarna har fått informationen via mail (plus att de hör mig tjata om det), och det verkar som att de flesta föräldrar kommer få veta allt de behöver via veckobrev.
Ingen kan missa att det är dags!

En del påstår att de inte hinner läsa (bland annat jag, för jag har en 15 månaders vildbatting som kräver en del uppmärksamhet), men efter att ha sett den här bilden inser jag att det inte längre finns några ursäkter. Speciellt inte eftersom man dessutom kan läsa med öronen medan man gör andra saker...
Tyvärr vet jag inte vem jag ska ge credd för bilden eftersom jag hittade den på fejjan (Improbables Librairies, Improbables Bibliothèques via Arga bibliotekstanten), men jag hoppas innerligt att det ok att dela.

Biblioteket äger!

Idag fick jag lite extra inspiration, tack vare eleverna.

Först kommer en snörvlande och febrig liten flicka till biblioteket tillsammans med sin pappa. Trots att hon är hemma och är sjuk MÅSTE hon hit och låna nya böcker. Dessutom kunde hon visa sin pappa hur det går till när man lånar. Nöjd gick hon härifrån med en stor hög.

Ett gäng från mellanstadiet satt och arbetade vid datorerna. Plötsligt ser de att resten av klassen är ute på rast.
 - Äh vi struntar i rasten nu när vi får sitta här på bibblan och jobba, här är så mysigt.
Alla är överens och jobbar på. Så jag fick snällt skjuta på min kafferast tills de var klara. Vad gjorde det när hjärtat var inbäddat i bomull.

En osäker framtid

Dystopier tillhör inte direkt ovanligheterna för tillfället. Väldigt många ungdomsböcker handlar om ungdomar som får ta smällarna efter de val vuxna gjort, beslut de tagit under de senaste generationerna.

Jag har precis läst den norska debuten Som om hösten kom på sommaren som handlar om systrarna Nanna och Fride. Nanna är 12 och Fride 7 och i fem långa år har de levt i en gammal militärbunker under farfaderns sommarhus tillsammans med sin pappa. Utanför är allt tomt, dött, öde. Allt började när Friede var bara nyfödd. Växter och djur började dö och till slut insjuknade även människor i en konstig sjukdom. Medicin fanns, men den räckte inte till och efterhand som allt fler dog blev det svårare att få fram medicinen. Systrarnas mamma var läkare och kunde inte lämna sjukhuset och resten av familjen flydde till farfars hus på ön en bit utanför staden. Pappan har inte låtit dem gå ut och Friede som bara var två år när de stängde in sig har inga minnen alls av vare sig mamman eller världen utanför. I bunkern har de levt på konserver och kex, pappan har haft skola med döttrarna och de har lekt med den gamla militära utrustningen. Det fanns också ett periskop som de har använt för att hålla koll på världen utanför.
Men en dag står inte systrarna ut vid instängdheten längre. Fride hittar en dold utgång och de ger sig ut i trädgården. Efter den dagen så låter pappan dem vara ute korta stunder på dagarna. En kväll ser Nanna röda och gröna lampor som blinkar till inifrån staden (Finns det fler människor trots allt?), och hon kan inte motstå frestelsen att blinka tillbaka med ficklampan, trots att hennes pappa säger att det är farligt att låta någon veta att det finns levande människor ute på ön.
Så en dag blir pappan dålig. Han har fått sjukdomen. Han säger att i deras lägenhet i stan gömde de medicin och ber att systrarna ska ge sig av in till staden och försöka leta upp medicinen åt honom. Det blir en skrämmande resa. Finns det andra levande människor? Är de i så fall elaka eller kan man lita på dem? Finns det mat kvar i affärerna? Kommer de hitta medicin och hinna tillbaka till pappa innan det är för sent?

Jag gillade egentligen historien, men den hade nog vunnit på att kortas ner lite. Det kändes lite tjatigt ett tag i mitten när de mest cyklade runt i stan och inte visste vart de skulle. Historier stod liksom och stampade på samma ställe och jag satt och önskade att de skulle komma till skott någon gång. Sen kunde jag också irritera mig på att vissa saker kändes så orimliga. Men det är en spännande berättelse. Jag förstår verkligen Frides frustration över att leva instängt och inte ens när hon kommer ut få uppleva allt det som Nanna berättat om. Och jag förstår Nannas rädsla efter att i åratal hört pappan varna dem för att världen där utanför kan vara farlig på s
å många olika sätt.

Kickboxaren

-          Ge mig telefonen, jävla tunnis!

Killen sträckte en skitig hand mot mobilen. Eremias slog undan handen, men killen fortsatte mot honom. En axel träffade Eremias i bröstet och han kastades baklänges.

Detta är inledningshändelsen i Maria Björns och Niklas Krogs nya bok Kickboxaren. Eremias, som är en skötsam kille, blir rånad på sin nya mobil av Robin. Robin misshandlar Eremias och allt Eremias kan tänka på efter det är HÄMND. Eremias hade precis fått sin nya mobil av mamma som jobbat extra för att kunna ha råd att köpa mobilen och nu är han alltså av med den. Eremias bestämmer sig för att börja träna så att han blir starkare och kan förmå slå ner Robin och på sätt skaffa tillbaka sin mobil.

Kickboxaren är en lättläst bok för tonåringar. Boken handlar om utanförskap och hämnd, den är lättläst skriven och mycket spännande och driven fram till slutet. Slutet är öppet. Vad hände egentligen? Hur kommer det att gå för Eremias och Robin? Detta är frågor man ställer sig när boken är utläst. Kanske kommer det en fortsättning eller kanske är det meningen att vi själva ska fundera och diskutera kring en fortsättning för Eremias och Robin.

Kickboxaren är en mycket spännande bok som jag kommer att rekommendera till ungdomar, det är också en otroligt bra bok att ha med i läsgrupper i skolan eftersom det finns mycket att diskutera både medan man läser boken och när sista sidan är utläst.

Sommarböcker

Det var inte länge sedan det var januari och jag kom tillbaka från min föräldraledighet. Tycker jag. Tiden, terminen, har flugit förbi trots permafrost och evig vinter.

Nu är det plötsligt dags att skylta sommarlovsböcker. Jag har inga vettiga skyltningshyllor just nu, men jag fick upp några bord från källaren och de fylledes snabbt med böcker. Det finns tydligen en och annan bok som utspelar sig på sommaren.

Dags att inte ta sommarlov från läsningan!

 Visst blev vi hoppfulla när det 2011 skrevs in i skollagen att alla elever har rätt till ett skolbibliotek.
Så i höstas kom Litteraturutredningen där det slås fast att det krävs kraftfulla insatser för att höja ungas läsförståelse och öka lusten till att läsa.
Och har vi inte alla haft förväntningar på Skolinspektionens insatser. Det började ju så bra med att flera (fri)skolor fick nej då det inte fanns planer på skolbibliotek.

Idag har jag så läst att skolinspektionen drar ner på omfattningen av granskningen. Ett flertal skolor kommer att själva få besvara frågan om de anser sig uppfylla kravet på tillgänglighet av skolbibliotek. Svarar skolan ja så gör inte skolinspektionen mer.
Ett steg fram och (minst) två steg tillbaka. Läs mer här

Idag misströstar jag. Är allt bara tomma ord?
Imorgon är det dags att kavla upp ärmarna och kämpa vidare.

Millan-Sveket

Minns ni Millan? Flickan med drömmen om att få jobba med hästar och att bli en riktigt duktig tävlingsryttare. För Millan finns det dock många hinder på vägen. Mamma är sjukskriven och pappa arbetslös, dessutom tar han gärna och ofta flaskan till tröst. Lillebror Josef , fem år är skör och blyg, och allra mest älskad av Millan, som i princip har föräldraansvar för honom. Det som väger upp det hela är Millans jobb i stallet hos snälla, duktiga och förstående Marianne, så olik Millans trötta och ledsna mamma.
 Ingen får veta något om hur Millans liv hemma egentligen ser ut. Hur föräldrarna bråkar, att hon får ta hand om Josef och att det allt som oftast inte ens finns något att äta. Till varje pris skyddar Millan sina nära. I slutet av första boken om Millan kom pappa hem med shetlandsponnyn Zorro, som han vunnit på kortspel, som plåster på såren för att han gjort bort sig inför Millans kamrater då han varit full. "Nu har du fått din häst Millan, är du inte glad nu"?, säger pappa. Men Zorro är alldeles för liten för Millan.
I denna andra del av Millan serien låter Pia Hagmar, Millan få tävla på Mariannes egen fina dressyrhäst och hon träffar även Joel, som nästan "slår sig in" bakom Millans pansar. Men Sveket då, vad är det ? Jo, Millan får veta att det finns en stor häst, som behöver en ryttare och vars ägare i gengäld vill ha Zorro, men hur skall Millan göra-skall hon svika sin familj eller sin dröm?

Bokkafé på Korsbacka 27 maj

Gillar du att fika? Tycker du om att läsa och diskutera böcker?

Nu är det dags för bokkafé på Korsbackas skolbibliotek igen!

Tillsammans med ungdomsbibliotekarien Jens från Löddeköpinge bibliotek och skolbibliotekarien Karin pratar vi böcker och fikar.

Naturligtvis vill vi att ni tar med egna boktips också!

De som deltar får också vars en bok.

Måndag 27 Maj kl. 16.00-17.00

Tema: Biografier och sommarläsning!

Läs för din hund!

Har dina elever eller barn hund? Uppmana dem då gärna att läsa högt för den.

Efter att projektet READ (reading education assistance dogs) funnits i flera år i USA har det nu spritt sig till Sverige. Hundarna i projektet är visserligen tränade för att lyssna, men även en "vanlig" lugn hund som känner sin läsare väl borde funka tycker jag. Projektet går ut på att hundar och deras förare kommer till skolan och elever som har lite svårt för läsningen eller koncentrationen får sitta med dem och läsa högt. Fördelen med hunden är att den inte kan läsa själv så eleven får känna sig lite "bättre". Hunden fnissar inte när eleven läser fel, och sitter inte och småviskar med bänkgrannen, utan lyssnar uppmärksamt hela tiden. Och att klappa en hund samtidigt som man läser gör läsningen lättare eftersom lugnande Oxytocin frigörs i kroppen när vi kelar med djur.

Projektet finns nu på skolor och bibliotek runt om i landet. Ca 35 sek in i morgonens lokala nyheter så kommer ett inslag om en skola utanför Helsingborg som har startat upp hundläsning i sammarbete med Växjö universitet och Autism- och Aspergerföreningen. Titta på det HÄR. De verkar jobbar en del med hundläsning i Jönköpings län också. Du kan också läsa en artikel från Jnytt HÄR och kolla in projektets webbplats och blogg HÄR.

Jag tycker det här låter riktigt spännande. Det finns nog många elever här i Kävlinge som skulle vara hjälpta av hundläsning. Problemet är bara vem som ska driva projektet. Jag känner att det finns för lite utrymme i min tjänst. Någon som känner sig manad? Lita på mitt stöd!

Livet går vidare

Idag har jag varit på begravning. En man som brann för det han gjorde. Naturälskare, pacifist, med förståelse för de udda och utsatta. En mycket lärd man, men även konstnärligt lagd. En gubbe med en älskad katt,



Efter minnesstunden gick jag till Krognoshuset och konstföreningen Auras utställning av Sven Nordqvists bilder. I källaren hängde grafik från tiden innan Pettsons födelse. De fick mig att tänka på en annan stor illustratör, Shaun Tan. Där fanns flera skisser och naturligtvis en hel del bilder på Mamma Mu, Pettson och Findus. En gubbe med en älskad katt.




Mannen som är chef för konstföreningen ropade på mig, han kände igen mig. En elev från Skönadalsskolan. Då en pojke som tecknade jämt. Han visade ofta sina inhämtade kunskaper i bilder. Jag minns att jag berättade för honom om Sven Nordqvists lika brinnande intresse för tecknandet. Jag ville att pojken skulle förstå att det fanns hopp bortom mattetalen och bokstäverna. Det här minns inte den vuxne mannen men intresset för bilden är lika brinnande idag.
Livet går vidare. För somliga med katt.

Krognoshuset ligger på Mårtenstorget i Lund. Utställningen pågår till den 26 maj, fri entré.
Senare i sommar visas Stina Wirsens bilder.

Korsbackaboktips "Hoppet"

Här kommer ett boktips från en tjej som går i 7:an på Korsbackaskolan.

Vilken bok bill du tipsa om?

Hoppet av Moni Nilsson

Varför är just denna bok så bra?

Det är den bästa boken jag läst. Den handlar om två bröder som måste fly från sitt land till Sverige utan sina föräldrar. Dom får följa med en annan familj på denna flykt och det är spännande, sorligt och så himla bra!

Fint i fönstren!

Idag på biblioteksrådet gjorde vi fint i fönstren på biblioteket på Rinnebäcksskolan. Förra gången det var biblioteksråd ritade barnen bilder föreställande boktitlar eller karaktärer ur böcker. Tills idag hade jag laminerat dem så att vi kunde hjälpas åt att hänga upp dem i fönstren.

De gamla bilderna som hängt i bibliotekets fönster i några år var också fina, men visst är det roligt med lite nytt ibland!

(Här skulle det ha varit trevligt med en bild… förhoppningsvis kommer det en senare)

Rättelse!

Igår skrev jag om vernissage med Olympiaskolan på bloggen. Ett fel hade smugit sig in: Vi hade inte fått pengar från Kulturrådet, utan ifrån Region Skåne!

Skrivarworkshop

Lena skrev om skrivarworkshops igår HÄR på bloggen. Idag är det ett fint reportage i Sydsvenskan om vernissagen på Löddeköpinge bibliotek där barn från klass 1B på Söderparkskolan ställer ut sina alster. Läs reportaget HÄR.

Gå gärna in och titta på utställningen som hänger på Löddeköpinge bibliotek just nu!

Även alla 7-or på Tolvåkerskolan har fått workshops och de har gjort fina postrar som också hänger på biblioteket nu.

 

Bilden är från reportaget i SDS

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Jag fastnar direkt i Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Boktiteln är lånad ifrån en låt av Håkan Hällström och boken känns just lite som en ”Håkan-låt” som blivit en roman. Den berättar om "hela natten-dans", vänskap, män med svarta hattar, småstaden och ensamheten i en liten etta i storstaden. Huvudpersonen är Cassiopeja Svensson som är 19 år och lämnar den lilla småstaden för Stockholm och juriststudier. Hon är ganska oinspirerad och less både på vardagen, vänner och kärlek. Men så kommer två nya människor in i hennes liv och allt börjar förändras, det blir spännande och färgglatt men också läskigt. Boken är klassad som vuxenlitteratur men kommer funka jättebra för elever i åttan och nian som älskar böcker som känns som en dagbok och handlar om hjärtekross.

 

Det går inte att tycka illa om Cassiopeja och det går inte att sluta läsa boken. Vad som framförallt skiljer denna bok ur mängden är Katarina Sandbergs språk, det är fantastiskt bra, nytänkande, nästan aldrig klyschigt och det bara flyter på! Här får ni ett smakprov på detta språk, ett citat från sida 80.

Jag vill inte att de ska vara där, det blir för mycket. Det handlar inte om luftslott längre, för plötsligt har jag tvåhundratusen kilo betong i mina händer. Jag bygger upp en hel jävla förort av förväntningar enbart utifrån denna händelse och det blir så himla mycket svårare att rasera.

Vernissage med Olympia

Igår var jag på vernissage på folkbiblioteket, med klass 2a och 2b från  Olympiaskolan. De har tillsammans med några andra klasser i kommunen, deltagit i skrivarworkshops, som resulterat i  fina utställningar. Med hjälp av pengar från Region Skåne har klasserna fått träffa en skrivarpedagog vid två tillfällen var. Med utgångspunkt i Barnkonventionen, artiklarna om barns rätt att uttrycka sig i tal och skrift har barnen, med inspiration av skrivarpedagogen Anette Eggerts, skrivit om sina önskningar.
"Jag önskar att jag kunde simma" skriver ett barn och " jag önskar att jag var smartast i världen" skriver ett annat barn. Idag är det vernissage i Löddeköpinge.

Bra och dåligt, finns det?

För några veckor sedan skrev Maria om några olika bokpoddar HÄR på bloggen. Jag lyssnar också på några av dem. Är just nu på avsnitt elva av Bokhoras Bokpodden och tycker det är väldigt kul att lyssna på deras diskussioner. Måste erkänna att jag inte alltid orkar läsa Bokhora-bloggen och då är det bra att lyssna istället. Speciellt eftersom jag kan lyssna samtidigt som jag cyklar till jobbet och få lite vettig användning av den tiden. För ett tag sedan handlade det om klassiker och jag blev sugen på att läsa varenda en. Någon gång.

Det avsnitt jag är mitt uppe i just nu handlar om bra och dålig litteratur. Finns det? Vem bestämmer i så fall vad som är bra och vad som är dåligt? Har man större mandat att tycka om man läst litteraturkunskap? Är det snobberi att påstå att något är dåligt? Hur påverkar det läsaren att höra att det man gillar att läsa är dåligt?

Denna diskussion är minst lika intressant när det kommer till barn- och ungdomslitteratur. Själv älskade jag sk. dålig litteratur när jag var yngre. Och jag läser och gillar jag fortfarande deckare och annat som inte direkt hamnar i litteraturens finrum. Det är skön avkoppling, lite som att titta på TV. Och jag lägger ingen värdering i vad andra läser. När det gäller barn upplever jag att många tänker att "bara de läser" så kvittar det vad. Jag håller med. Till viss del. Självklart är det bra om någon som tidigare helst inte läst alls hittar något de gillar. Låt vara om det anses lättviktigt. All läsning är bra läsning. Men man ska inte nöja sig. När de väl kommit över tröskeln att faktiskt läsa så måste man som pedagog, bibliotekarie, förälder våga utmana barnet/eleven att testa något annat. Något som kräver lite mer, ställer lite djupare frågor, utvecklar språket mer, ger fler bilder, lever kvar längre. Aidan Chambers, litteraturpedagog som skrivit Böcker inom oss och Böcker omkring oss, trycker mycket på vårt ansvar som vuxna. Det är vårt jobb att tipsa, presentera, tillgängliggöra böcker som ger allt det där. Alla är värda ett bra språk.

Definition av ett bibliotek

När den nya skollagen kom för några år sedan var det mycket diskussioner kring skolbibliotekets varande. Eleverna i alla skolor skulle nu "ha tillgång" till skolbibliotek. Ingenstans definierades vad som krävdes för att det skulle kunna anses vara ett skolbibliotek. Är det en boksamling? Behövs personal? Krävs det någon form av verksamhet?

Just nu vacklar jag kring ifall ett av "mina" bibliotek verkligen kan kallas bibliotek. Jag har fått en fantastisk stor, ljus, nyrenoverad lokal (som för tillfället även är personalrum). Jag har böcker på hyllor. Jag har arbetstid förlagd till biblioteket.
MEN man kan inte låna eller lämna tillbaka några böcker här. Jag har ingen tillgång till nätverket och kan på nåder komma ut på Internet från och med idag, men jag har inte tillgång till bibliotekets katalog, kan inte komma åt några mappar på datorn som inte tillhör min hemkatalog och inte logga in på utlåningsdatorn.

Elever och lärare frågar gång på gång hoppfullt om det är så att biblioteket är öppet igen, och jag måste gång på gång svara nekande. Det är trist. Men jag har gjort vad jag kan och nu ligger bollen annanstans. Det gläder mig att de är otåliga och vill låna och stör mig att jag inte kan hjälpa till bättre.

Någon gång under sommaren eller hösten ska biblioteket packas ner igen och de gamla hyllorna bytas ut mot helt nya. Det ska bli fantastiskt. Och skönt när allt äntligen blir klart. Och då blir det definitivt ett riktigt bibliotek värt namnet igen.

Barnkolonin

Jag skulle kunna göra en tämligen lång lista över böcker med temat; Föräldrar köper ruffigt hus på landet och infriar sin dröm. De motsträviga barnet (eller flera syskon) måste böja sig och flytta med. Det börjar hända mystiska saker i huset.

Trots det har jag längtat efter Kerstin Lundberg Hahns bok, Barnkolonin. Detta för att hennes senaste bok, Skuggan i väggen, hör till en de absolut bästa i den här "genren".
Jag blev inte besviken, Barnkolonin är också oerhört bra. Bitvis är den så spännande att det nästan blir outhärdligt att läsa.
Joel är fjorton, han har tre syskon. En äldre syster och ett betydligt yngre tvillingpar. Deras föräldrar tänker rusta upp en förfallen barnkoloni till ett vandrarhem.



Redan ankomstdagen börjar det hända mystiska saker. En man i rutig skjorta behöver hjälp med att byta en dörrkarm, men det visar sig att det är bara Joel som kan se honom. De andra vill inte riktigt tro på det Joel ser och upplever. I berättelsen ryms också en ömsint skildrad kärlek, Joels första besvarade.
Kerstil Lundberg Hahn har ett bildrikt språk och är mycket skicklig på att gradvis skruva upp stämningen. Hon kan med några få ord få oss att känna fasa inför spökerier
 eller värme inför den spirande nya sköra kärleken.
Berättelsen får sin upplösning och jag pustar ut. Men Joel saknar jag i flera dagar. Han skildras så levande och fint att det blir tråkigt att skiljas ifrån honom.

Den gamle mannen och valen

Nu har ännu en av Stian Holes bilderböcker översatts till svenska. En helt fantastisk berättelse om Cornelius som bor vid havet med fjälltopparna strykande alldeles nära. Cornelius sällskap är katten Trots. Livet går sin gilla gång med väderskådande, solrosodling och fyndletande strandpromenader.
Tvärs över viken bor hans bror Halvor. De träffas aldrig, inte sedan Halvor tog fästmön ifrån Cornelius
 i unga år.
Jag kommer osökt att tänka på en novell av Torgny Lindgren där två bröder i norr styvnackat vägrar att försonas. De tog ovänskapen med sig in i döden.

Men i den här berättelsen får bröderna hjälp på traven. En stor val strandrar på Cornelius strand och hur han än sliter rubbas inte valen en enda millimeter. Han tar kontakt med Halvor som genast styr över viken med sin båt. Med gemensamma krafter får de valen i havet och ovänskapen kastad överbord.
Återigen kan de sitta vid schackbrädet och vara tysta tillsammans.
Språket är vackert och poetiskt, i korta stycken målas berättelsen fram.
Bilderna är otroligt vackra och innehållsrika. Trots att jag läst boken flera gånger upptäcker jag nya saker var gång.
En bok att "läsa" men enbart bilderna som stöd. Jag tror också att det här är en bra högläsningsbok, då med ord.

Korsbackaboktips "100 meter lycka"

Här kommer ett boktips från en tjej som går i 8:an på Korsbackaskolan.

Vilken bok vill du tipsa om?
100 meter lycka av Maria Nygren

Den handlar om Ninna som är 17 år jättesjuk, hon har någon konstig sjukdom och måste ligga i sängen hela tiden. Hon drömmer om att bli idrottare och om kärlek. Hennes liv förändras när en ny kille som heter Munir börjar jobba med att ta hand om henne. Han peppar henne och tror att hon kan bli frisk…

Vad är det som gör denna bok så bra?

Den är en ganska typisk ”tonårsbok-tjejbok” om en tjej som mår dåligt. Men 100 meter lycka är verkligen jättebra och så sorlig samtidigt som den ändå har vissa små delar av lycka i sig.  Jag känner igen mig mycket Ninna och ville inte att boken skulle ta slut!

Aston

Jag har träffat Aston. Jag och en massa av kommunens förstaklassare. Han är fin!

Det började egentligen med att jag ville testa att ha boksamtal med en etta på Ljungen. Läraren föreslog då Astons stenar, eftersom klassen skulle se den som pjäs. Jag nappade, förberedde boken och mig och höll en lektion för klassen. Jag hade scannat in alla sidor så att eleverna skulle kunna se bilderna ordentligt medan jag läste, och efteråt pratde vi om vad de gillat, inte gillat, vad som var konstigt och om de kunde hitta några mönster i berättelsen. Ett boksamtal utifrån Aidan Chambers grundmall. Vi hann ungefär så långt innan det blev för mycket kryp i benen.

Eftersom jag gärna ville höra vad de tyckte om pjäsen jämfört med boken, och dessutom själv ville se pjäsen, så följde jag med igår när det var dags för teaterbesök. Och vilken pjäs! Fantastisk, faktiskt.
HÄR hittar ni en trailer till pjäsen.

Läs boken! Och får du chans, se pjäsen. Tova dig en sten, sticka stenen ett täcke, lägg den mjukt att vila där du ofta går förbi och passa på att lägga handen på den då och då.




Bild från Teater Peros hemsida

Nytt av Maggie Stiefvater

 

Jag har läst Kretsen av Maggie Stiefvater. Det är första delen i en ny serie av författaren till bl.a. den populära serien om Mercy Falls vargar.

 

En av huvudpersonerna är sextonåriga Blue, som kommer från en familj och omgivning där alla har synska förmågor, alla utom Blue själv. Men hon har en egenskap som gör att personer som är synska får starkare energi i hennes närhet. Sedan Blue varit liten har hon fått berättat för sig att hon kommer möta sin livskärlek, men om hon kysser honom kommer han att dö.

Vi får även lära känna fyra killar som också är sexton år och går på en prestigefylld internatskola i samma stad som Blue bor i. Killarna är besatta av att hitta en kungagrav som enligt myterna ska finnas i området där de befinner sig. Om man finner denna grav sägs det att denna sovande kung kan uppfylla ens högsta önskan. Av olika anledningar så möts Blues och killarnas vägar och de börjar sammarbeta för att hitta denna kungagrav. Men finns det fiender som försöker sabotera deras sökande efter kungagraven? Och vem av dessa killar är Blues stora kärlek?

Kretsen kan ses som en bok perfekt för de som älskat Twilight, Mercy Falls vargar och andra spännande serier med inslag av omöjlig men fantastisk kärlek. Kretsen är spännande och jag gillar huvudpersonerna, som Maggie Stiefvater verkligen lyckas med sin beskrivning av. Men trots detta så fastnar jag inte helt och hållet för boken, jag blir liksom inte så engagerad i den, men jag säker på att det är många elever på min skola som kommer sluka Kretsen och vänta på uppföljarna.

Noveller

Jag talade med eleverna i en sjätteklass om noveller.
Vi använde oss av Ingrid Olssons så utmärkta novellsamlingar som både Lena och jag skrivit om tidigare här på bubbel.
Jag läste två olika noveller och eleverna fick sedan välja en av dem och skriva ner alla de tankar de fick när de hörde berättelsen.



Många valde en novell där en flicka ligger i sin säng med en stor mörkerrädsla inom sig. Hon vågar inte gå upp eller ens resa sig för att tända lampan. Utanför rummet är teven på med läskig film som hon absolut inte vill se. Där ute i soffan sitter pappa med nya tjejen och hennes son.

Flera relaterade till sin egen mörkerrädsla och beskrev ingående vilka hemskheter de upplevt.
Andra gav flickan goda råd som att  ha en liten lampa i sitt rum, alltid tänd nattetid. Eller be  pappan att sitta hos henne tills hon somnat etc.
En elev beskrev flickans rädsla såhär " Det är som att sitta i en svart trång källare som bara blir mindre och mindre men ändå får det plats hur mycket läskiga saker som helst."

Tänk jag slutar aldrig att fascineras över vad litteraturen kan starta hos oss.

Elever på Korsbacka boktipsar

Ett av de bästa sätten att hitta bra nya böcker att läsa är att fråga personer i din närhet och få tips på deras favoriter. Det är ju stor chans att typ ens klasskompis eller nån i ens egen ålder tycker om ganska lika böcker som en själv. Därför kommer jag nu låta elever få tipsa om sin eller sina favoritböcker här på Biblioteksbubbel.

Så här kommer första elevtipset, det kommer från en kille som går i nian.

Vilken bok vill du tipsa om?

Shoo bre av Douglas Foley 

Varför vill du tipsa om just den boken?                                                             
Den handlar mycket om personer som har problem, är kriminella och man får liksom följa med dem på en livsresa. Den är spännande och tar som sagt upp mycket jobbiga saker men den har även en kärlekshistoria inblandad i allt detta. Jag gillade den jättemycket, jag kände igen mig mycket med personerna det handlade om. Det kändes som att jag lärde mig saker som jag kunde ha nytta av i livet, genom att läsa boken. 

Vilken bok läser du just nu?
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson. Jag har fått tips om denna bok av kompisar, dom säger att den ska vara schysst. Nån sa att de  känns som på riktigt och att man fastnar i den direkt. Jag gillar när böcker känns som att de har hänt på riktigt.
                                                                                               

The Walking Dead i undervisningen

En annan bra sak jag fick med mig från Litteralund var att höra på när läraren, Melinda Galasczy, berättade om sitt arbete i högstadieklasser med seriealbumet The Walking Dead.

Robert Kirkman har skrivit The Walking Dead som är en postapokalyptisk serieroman. Med postapokalyptisk roman menas en berättelse som tar sin början när världen / mänskligheten har gått under. The Walking Dead börjar med att polismannen Rick Grimes blir skjuten av en förrymd fånge, Rick hamnar i koma och ligger på sjukhus i en månad. När Rick vaknar upp finns det ingen där som kan hjälpa honom. Han staplar ut från sjukhussalen och hittar sjukhusmatsalen överfylld av zombier. Han flyr från sjukhuset och tar sig hem till sitt eget hus. Överallt ser han döda eller levande zombier. Rick träffar en frisk man som har tagit sig in i hans grannhus, denne man berättar om zombieinvasionen och att många människor flytt till staden Atlanta för att försöka få hjälp. Även Rick beger sig dit i hopp om att hitta sin fru och sin son.

Melinda Galasczy berättade att det finns många trådar man kan plocka upp från boken och använda i undervisningen.  Ex Vad menas med postapokalyptisk? Vad finns det för företeelser som likt bokens zombier kan hota och förstöra vår värld? Boken är en utvecklingsroman, på vilket sätt förändras Rick och varför? Galasczy berättade också att boken har varit suverän när det gäller att få riktigt ovilliga elever att läsa.

Melinda Galasczy har, i samarbete med Apart förlag, skrivit en utmärkt lärarhandledning till boken. Denna handledning kan man hämta ner gratis HÄR.

Jag har läst The Walking Dead, del 1, och kommer att läsa del 2 så snart den kommer. Serien är spännande men den är för äldre elever!

 

 

Historieundervisning med skönlitteratur

I en av skolans femmor har jag arbetat tillsammans med läraren med temat medeltiden. Läraren bad mig plocka ihop skönlitterära böcker till klassen.. Jag hade ett traditionellt bokprat men gav även eleverna några uppgifter som de skulle fundera kring under läsningens gång.
Eleverna formligen kastade sig över böckerna och flera av dem lånade mer än en bok.
Efter ett par veckor träffades vi igen och diskuterade kring böckerna utifrån frågeställningarna och annat som de ville ta upp.
Jag frågade dem vad de tyckte om att läsa den här typen av böcker.
"Nästan som att läsa fantasy."
"Man lär sig mer när det inte är från ens egen tid."
"Det är roligare att läsa historia ur riktiga böcker (skönlitterära)."
"Det här är första gången jag blivit sugen på att läsa och längtat till boken. Har du fler böcker om medeltiden?"

Gissa om jag gick hem på moln den dagen.
Jag är övertygad om att det här kan vara ett sätt att locka in pojkarna i böckernas värld.