Bröderna Lejonhjärta

Jag vet inte hur många gånger jag läst Bröderna Lejonhjärta vid det här laget, men det är ganska många. Jag har väntat och funderat på när det kan vara lagom att läsa den för mina barn, men har hittills tyckt att de varit för små. I somras när vi var på Astrid Lindgrens värld fick den stora, som är 7, se en av föreställningarna som handlade om Skorpan och Jonatan och jag försökte förklara handlingen runt omkring så gott det gick. Hon var tagen. Kanske inte så mycket av mitt berättande som av pjäsen.

Häromdagen såg jag på Barnradions Instagram att Bröderna Lejonhjärta kommer som dramaserie i Barnradion i höst. Premiär 27 oktober. Serien är i 10 delar och är skriven av Alex Haridi som förutom ett par ungdomsböcker även skrivit manus till TV-serien Störst av allt (efter en roman av Malin Persson Giolito). Läs mer om serien på Barnradions webbplats.

Bild från barnradion.se

Kanske är det nu jag verkligen ska våga läsa om döden, sorgen, skräcken och modet för mitt stora lilla barn! Om vi har läst boken först kan vi ju sedan lyssna tillsammans, och kanske våga oss på att se filmen också om ett tag. Jag hoppas att hon kommer älska den lika mycket som jag har gjort!

Ännu en lättläst bok

Jag vill tipsa om ytterligare en lättläst bok från Nypon förlag. Det är Kerstin Lundbergs Hahns Den som vaktar gården.
Boken handlar om Linn. Linns farmor har gått bort och familjen har samlats på hennes gård för att rensa och städa ut.
Farmor har tidigare berättat om gårdstomten som bor där, som hjälper till att vakta och att hålla ordning. Ingen annan än Linn tror på historierna, men redan första dagen ser Linn fotspår.
Spår som inte tillhör någon i familjen!

Läs om du vågar!

Svenska hjältinnor

Först kom "Godnattsagor för rebelltjejer" sedan "Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda". Emelie skrev om rebellkatter i ett tidigare inlägg som du kan läsa om du klickar på länken.
Nu har boken om svenska hjältinnor kommit. 100 starka kvinnor som har gjort intryck och avtryck porträtteras i denna härliga bok. Du kan läsa om kändisar som Astrid Lindgren, såklart, Alice Babs, Greta Thunberg, Ester Blenda Nordström, Laleh och Greta Garbo  men även om mindre kända kvinnor som Elsa Laula Renberg, Jessica Meir och Elsa Andersson. Min favorit Linnéa Claesson är också med.
Boken har samma format som de tidigare nämnda och jag är verkligen förtjust i upplägget med en sida text om personen och ett porträtt på den andra. Textmassan blir inte oöverstiglig och du kan läsa om en, två eller flera kvinnor i taget.

Vi är lajon!

Lillebror och storebror är lajon! De jagar gaseller och gnuer på savannen. Alla djuren är rädda för dem. Graaooou! De smyger så tyst, så tyst. Pappagnuen och mammagasellen hör ingenting.

Så här börjar den alldeles färska bilderboken Vi är lajon.

En dag har storebror ont i magen, han orkar inte vara ett lajon på savannen längre. Det blir tråkigt tycker lillebror som gör allt för att muntra upp storebror.

Vi får via Jens Mattssons väl avvägda språk och Jenny Lucanders fantastiska bilder följa de två bröderna från den fantastiska leken in i sjukhusmiljön och storebrors allvarliga sjukdom.

Lajon vill inte ligga stilla i en sjukhussäng. De måste ut på jakt ibland tänker lillebror och ordnar en riktig lejonjakt runt på sjukhuset. När storebror är tillbaka i sin säng kryper lillebror riktigt nära honom och klappar honom försiktigt med sina lajonklor.

Vi är lajon är en fantastisk vacker och sorglig bilderbok om det allra svåraste för de allra yngsta.
Vi är lajon är också en bok för alla andra som vill se livet med dess glädjeämnen och svårigheter ur ett litet barns perspektiv.

Dickpics av Marie Duedahl

Den här är verkligen bra- och riktigt rolig!
Luna får dickpics i sin mobil och hon avskyr det. Hon vet vem som skickat och det gör bara saken ännu värre. En del av hennes kompisar tycker att det är roligt och att hon inte ska ta det så allvarligt.
Men så får Luna får en idé. Hon fixar till bilderna lite i Photoshop och startar därefter ett konto på Instagram. Där lägger hon sedan upp snoppbilderna. Det får effekter som Luna inte kunde drömma om!

Dickpics är en lättläst bok och utgiven av Nypon förlag. Den behandlar ett samhällsfenomen som det absolut behöver pratas mer om.

Föräldramöten

Början av terminen är, förutom berg av böcker, förknippad med föräldramöten. Båda mina egna barns och de jag är med på i rollen som skolbibliotekarie. På mina skolor är jag med i årskurs 1 och 4. För några år sedan gjorde jag och en av specialpedagogerna en drive och var med i alla årskurser. Det var … hektiskt, för att uttrycka det milt. Men nu är hon med i F-klass och jag som sagt i två årskurser. Ofta kan klasserna slå samman sina föräldramöten och ha i alla fall delar av dem tillsammans så att jag inte behöver köra samma prat tre gånger på raken. Nu är årets föräldramöten avklarade för den här gången.

I årskurs ett pratar jag ganska mycket om siffror och statistik. Jag berättar vilken skillnad läsningen gör för barns språkutveckling och vad de egentligen ska ha den där språkutvecklingen till. Som att kunna läsa och förstå tidningen, veta vad det egentligen är de skriver under på när de signerar ett avtal, lära sig strategier för att tolka nya texttyper som de möter först i vuxen ålder. Jag förklarar varför just högläsning är ett så fantastiskt redskap för att hjälpa barnen med skolarbetet och så brukar jag avsluta med den gölliga filmen från Göteborgs stadsbibliotek, så att de får le lite också. 

Och just det, jag brukar ju låta dem gå in på menti och skriva sina bästa "så får vi till mysiga lässtunder hemma hos oss"-tips också, så att alla kan ta del av varandras idéer. Brukar vara kul! 

I årskurs fyra har jag en lite annan approach. De flesta elever läser hyfsat när de går i fjärde klass och föräldrarna vet att det är bra med läsning (det vet de såklart även i åk ett …), men här brukar jag påminna om att fortsätta läsa högt. Jag flyttar fokus lite från ordförståelse och mot själva berättelsen. Och framförallt vikten av att få höra/läsa mer än en typ av berättelse. Här brukar jag utgå från Chimamanda Ngozie Adichies TED-talk som handlar om The danger of a single story (som du måste gå in och höra i sin helhet om du inte redan gjort det). Vi behöver höra och se olika typer av berättelser om olika typer av människor i olika situationer för att bli generösa, öppna, vidsynta människor. Det finns visserligen ingen garanti att vi blir så fantastiska, men en bredd på litteraturen ökar våra chanser!

Tio vilda hästar - högläsning i förskoleklass

Varje fredag läser jag högt för två av förskoleklasserna på Nyvångsskolan. Idag läste jag "Tio vilda hästar" av Grethe Rottböll med illustrationer av Lisen Adbåge. Det är en räknesaga där tio hästar till en början är ute i skogen och leker. Men under lekens gång försvinner den ena hästen efter den andra. Till slut är det bara en häst kvar, Dandy. Dandy känner sig väldigt ensam och bestämmer sig för att vända om och hämta upp sina vänner igen.

Vi började med att bekanta oss med de olika färgglada hästarna, vi pratade om vilken färg de har och vad de heter. Eleverna tyckte om hästarnas namn som till exempel Doj-Doj, Plus, Minus och Pistage. Vi räknade hur många hästar det fanns när berättelsen började och under läsningens gång pratade vi om vem av hästarna som försvann och hur många hästar det var kvar. Efter läsningen fick barnen fundera över vad de skulle kunna göra om de såg någon på skolgården som var ensam kvar.