torsdag 5 september 2019

Hålen efter Stig

Barnens bokhyllor (ja, plural...) är ett sammelsurium av böcker jag köpt, böcker de fått och gallrade böcker jag plockat med hem. Vi har så mycket böcker att det säkert står både tio och tjugo böcker där som vi aldrig ens läst. Antingen för att barnen inte velat, eller för att de inte ens upptäckt att böckerna finns. Min lilla är 5 år och även om jag personligen inte tycker att en någonsin blir för gammal för att läsa bilderböcker så kommer det (ganska snart) komma en period när barnen definitivt tycker så. Stig igår kväll vid nattningen. Den tillhör kategorin böcker som jag har köpt, men som aldrig blivit läst för att barnen inte ville. Så sorgligt.
Därför blev jag så glad när lilla kom med
Stig handlar om ett syskon, och en familj, som blivit kvar när Stig har dött. Samma dag som jaget i boken lärde sig simma dog Stig av en sjukdom. Det blev ingen fest för att fira, så som de hade tänkt. Istället blev det ett hål. Jaget ser hålet så tydligt, på den tomma stolen vid matbordet, i lekparken, på den övergivna gungan bredvid sig, till och med på toaletten på förskolan, trots att Stig aldrig ens var där. Och det verkar inte som att någon annan ser hålet, trots att det finns där så tydligt. Ibland är hålet en stor svart fläck på boksidan, ibland mer subtilt, som ett glapp i bilbanan, eller nyckelhålet i en dörr (eller är det bara min tolkning...). Vi läste och letade hål, funderade på varför ingen annan såg de där hålen, och bläddrade fram och tillbaka i boken för att jämföra.
Stig är en bok som tål att läsas flera gånger. Vi kommer säkert hitta fler och andra hål när vi läser nästa gång (för jag hoppas verkligen det blir en nästa gång, nu när de väl upptäckt boken), och kanske kan vi också komma in på en djupare diskussion om vad som egentligen händer med de som är kvar när Stig är borta.

Prästgårdens hemlighet

Foto: Jerker Ivarsson, Aftonbladet, 2013-04-25
Redan innan jag började läsa boken Prästgårdens hemlighet skriven av Tobias Söderlund googlade jag Borgvattnets prästgård som nämns i bokens baksidestext.


Jo, det stämmer verkligen att denna prästgård finns i verkligheten och att den sägs vara hemsökt!


Via google kommer jag till sidor där man kan boka in övernattningar i den hemsökta prästgården (om man vågar...). Man kan också läsa ett reportage från Aftonbladet om en reporter och en fotograf som vågade. De reste till Borgvattnet som ligger ca 10 mil från Östersund och tillbringade ett dygn i den hemsökta prästgården. Går man sedan vidare till YouTube hittar man flera filmer från Borgvattnet.


Redan innan jag började läsa var jag alltså nyfiken, både på boken och på stället i verkligheten.


Så till bokens handling. Det är höstlov (naturligtvis...) och Vanessa har fått med sig sina kompisar Martin och Abbe till den ensligt belägna prästgården i Borgvattnet för att göra en film. Tolvåriga Vanessa tror inte det minsta på spöken men hon hoppas kunna locka fler besökare till sin Youtube-kanal. När de kommer fram till prästgården ser de att någon (en kvinna) befinner sig inne i huset. Kvinnan verkar städa. Vanessa får med sig de andra in genom ett vädringsfönster som står öppet men killarna tycker inte att det känns bra alls, de gör ju faktiskt inbrott.


Vanessa filmar och filmar i olika rum och med olika belysning. Faktiskt så känner även hon sig illa till mods, något hon naturligtvis inte vill erkänna för Martin och Abbe. När Vanessa ska spela in den sista filmsekvensen innan de ska cykla hemåt hör hon plötsligt ett märkligt ljud från nedervåningen. Det låter som barngråt - och det hörs starkare och starkare. Skräcken söker Vanessa fullständigt, de tar sig snabbt ut från huset och Vanessa kommer inte ihåg något från cykelfärden hem.


När Vanessa har lugnat ner sig lite hemma tittar hon igenom filmerna som hon precis har spelat in. Det hon då ser gör henne återigen skräckslagen!


Prästgårdens hemlighet är en riktigt spännande spökberättelse för mellanåldern!  Det har kommit många sådana böcker de senaste åren men denna bok sticker ut. Dels är handlingen förlagd till en autentisk plats som på husets hemsida beskrivs som "Sveriges mest kända spökhus". Dels handlar boken också om osämja bland tolvåringarna. Vanessa har blivit osams med både sina gamla kompisar Martin och Abbe och även nu med sina nya kompisar Emelie och Lisa. Att det är strul och drama bland tolvåringar känner nog de flesta ungdomar igen sig i. Dessutom flyttar Vanessa mellan sin mamma och sin pappa. Relationen till föräldrarna är jobbig för Vanessa och där är det säkert också igenkänning för många barn.


Prästgårdens hemlighet är första delen i en bokserie "Spökkameran". Det ska bli spännande (!) att följa detta bokprojekt!






https://www.adlibris.com/se/bok/prastgardens-hemlighet-9789129716191

onsdag 4 september 2019

Sveriges radios kritiker ryter ifrån

Det är väldigt sällan barnböcker nämns i media överlag. Idag studsade jag till lite när jag hörde ett befriande ilsket inlägg i Kulturnytt på P1 om "sovsagor", alltså böcker vars syfte är att barnen ska somna ifrån dem. Jag har också funderat på orimligheten att vi ska läsa böcker, vars syfte borde vara att väcka tankar, utveckla språk, stimulera fantasi och ge en upplevelse, som barnen tycker är så tråkiga att de hellre somnar än lyssnar klart. Gå in och lyssna eller läs Viveca Bladhs debattinlägg. Jag är helt på hennes sida!

tisdag 3 september 2019

Detta är mitt liv av Rose Lagercrantz

Jag spinner vidare på Ninnis inlägg om den lilla krokodilen som så gärna vill vara med. Det är ju det de flesta vill- att få vara med, känna gemenskap och att få höra till.
Detta är mitt liv handlar om en flicka som heter Sophia. Hon längtar hela året, längtar till att sommarkollot. Det är det bästa hon vet. För där får hon vara med de andra. Inte som i skolan där allt blir fel.
I år ska det bli extra roligt, för nu fyller hon fjorton och kommer att höra till gruppen med de stora barnen. Sophia ska bjuda på tårta och hålla tal- allt ska bli perfekt.
Men när det dags för talet så har Sophia gått och gömt sig. Hur ska hon få de andra att förstå hur hennes liv egentligen är?

Detta är mitt liv är en färgstark och inkännande bok om att vara annorlunda. Boken är en av mix av kortroman och seriebilder. Den innehåller korta kapitel och är stämningsfullt illustrerad av Anneli Furmark.
Boken riktar sig till läsare från ca 12 år och uppåt.
Jag gillade den!
"Rose Lagercrantz har en unik förmåga att hitta de rätta orden, fånga livskänslan och skapa berättelser som griper tag."
- Bonnier Carlsen

Krokodilen som inte gillade vatten

Jag älskar denna boken av Gemma Merino och brukar läsa den för förskoleklasserna när jag har biblioteksintroduktion. Förra veckan hade jag förmånen att få läsa den två gånger!


Historien är fantastiskt i sin enkelhet, den lilla krokodilen som inte gillar vatten känner sig ensam och bestämmer sig för att lägga alla sina sparpengar på en simring, allt för att kunna leka med sina syskon och ingå i gemenskapen. Tyvärr hjälper simringen inte alls, vattnet är fortfarande blött och den lilla krokodilen kan inte dyka som syskonen, simringen gör att hen flyter. Att hoppa är superläskigt, men för att passa in så gör den lilla krokodilen det i alla fall. Ett, två, två och en halv, TRE! I hoppet får den lilla krokodilen vatten i näsan, och ATCHOOOO! Den lilla krokodilen nyser...eld! Hen är ingen liten krokodil, hen är en liten drake! Barnens fascination är ljuvlig att se, de känner med den lilla krokodilen och blir så glada när hen blir en drake, det vet ju alla att drakar inte gillar vatten!
Om tiden finns kan en alltid fråga om någon känner igen berättelsen, och oftast kommer någon på ”Den fula lilla ankungen”! Bokens sista uppslag ger mersmak, men den boken är inte utgiven, än...





måndag 2 september 2019

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Eva Susso har tillsammans med sin son Jali Madi Susso  skrivit en bok som heter "Skattjakten i Mundu Onak". Boken är rikt illustrerad, de fantastiska illustrationerna är gjorda av Katsiaryna Dubovik.
     Boken handlar om ett lejon som heter Mfalme. Han är kung över Mundu Onak, men han minns inte hur det kom sig att han blev kung. Han vet heller inte riktigt vad som förväntas av honom som kung över riket som sträcker sig från sandstranden fram till Stora skogen. Mfalme är ett snällt lejon som är vegetarian. Han har inga tänder, så han lever på mango, banan och papaya. Mfalme skulle gärna vilja ge sig av från Mundu Onak för att se något annat, men eftersom han är kung måste han stanna kvar.
     En dag får han syn på en prick ute på havet. Pricken blir större och större ju längre han tittar ut på havet. Det visar sig vara Glen, en gris som tagit sig över havet med båt. Med sig har Glen en skattkarta som han har ritat själv. Han vill hitta en skatt för att bli omtyckt av sin storebror så att han inte längre känner sig så ensam. Mfalme bestämmer sig för att hjälpa Glen att leta efter skatten. På vägen möter de hunden Samira, som kallas för Sam. Hon gör dem sällskap i jakten på skatten. Hur ska det gå för dem, kommer de att hitta skatten på den egenritade kartan?
     Jag gillade den här boken, jag tycker att den passar utmärkt för högläsning. Den är rolig, farfylld och läsaren får ta del av en hel del lärdom längs vägen. Dessutom finns det mycket att samtala kring.



På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.
På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...
Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.
Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!
Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.