Ord i djupaste blått

Rachel och Henry bor i Gracetown och var under många år allra, allra bästa vänner. De delar allt, förstår varandra och har väldigt kul ihop. Dagen innan de ska skiljas åt eftersom Rachel flyttar med sin mamma och sin bror skriver Rachel ett kärleksbrev till Henry. Brevet gömmer hon i Henrys favoritbok i den bokhandel som Henrys familj äger och där Henry jobbar extra.

Sedan flyttar Rachel och hon får aldrig någonsin en kommentar från Henry om brevet. Henry hör av sig men det är inte som vanligt längre och efter ett tag slutar Rachel att höra av sig till sin bästa vän. Hon känner sig enbart dum för att hon avslutade deras vänskap med att skriva ett kärleksbrev.

Tre år går och Rachel är med om det värsta som kan hända. Hennes älskade bror Cal dör. Han drunknar under en simtur i havet. Rachel förstår inte hur hon ska orka gå vidare. Hon klarar inte skolan längre utan går mest hemma ensam. Hennes mamma bestämmer att hon ska flytta tillbaka till Gracetown och bo med sin moster ett tag. Rachel behöver ett jobb och Henrys familjs bokhandel behöver någon som kan jobba där. Rachel återvänder till bokhandeln och träffar Henry igen. Henry kan inte förstå varför hans bästa vän har slutat höra av sig till honom och varför hon nu är så kall och stel när de äntligen träffas igen.

Ord i djupaste blått av Cath Crowley är en romantisk bok om stor kärlek och djup sorg. Allt utspelar sig i en gammal charmig bokhandel.

Utan att spoila slutet vill jag dela med mig av bokens fantastiska slutrader "Det förflutna bär jag med mig, nuet är här. Framtiden är inte kartlagd än och den är föränderlig. Än kan vi föreställa oss den; den breder ut sig framför oss. Full av solsken, mörkblått och mörkret."

Några fina meningar att tänka på för oss alla!

Inte längre min

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken "Tio över ett".

I "Tio över ett" får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som "hockeygräsänka" eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu...

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!

Tidsväktarna: Häxan och liljan

Tycker du om tidsresor? Då är serien Tidsväktarna av Leif Jacobsen och Mats Lerneby, något för dig.Första delen heter Häxan och liljan.
Tretton åriga tvillingarna Max och Marie har en "något annorlunda" barnflicka, Amanda, som bor hos dem när föräldrarna är ute på jobbresor. Amanda gillar att lyssna på musik på hög volym, är dålig på att laga mat, svär och "har hål i sina jeans"...
Max och Marie gillar Amanda mycket, trots eller kanske tack vare detta. När Marie trycker igång sin mobil efter skolan den dagen, berättelsen har sin början finns ett meddelande från Amanda där.
En film där hon springer i en trappa, hon verkar jagad och rädd. Meddelandet är : "Du och din bror måste ta er till min lägenhet meddetsamma...det som händer då kommer att verka helt osannolikt, men jag väntar på er.En sak är viktig-laddaren till min mobiltelefon"...När de kommer till lägenheten är Amanda inte där, någon har brutit upp dörren och lämnat ett tjockt mörkrött penselstreck på väggen. Blod?
Plötsligt dyker en tjusig kvinna från en bank upp, hon har fått i uppdrag att överlämna ett mycket gammalt paket till Max och Marie. Paketet har legat i ett bankvalv, i en schweizisk bank under lång tid och hon har fått i uppdrag att överlämna det vid ett exakt klockslag.Hon försvinner igen och Max och Marie lämnas kvar förvirrade och oroliga, utan Amanda, men med en uppbruten dörr och ett konstigt paket. Inuti paketet ligger...Amandas mobil.. De trycker igång den och Amanda dyker upp på skärmen, men var befinner hon sig? Hon tycks stå ute på landet, på sig har hon en underlig gammaldags klänning. Hon talar snabbt och forcerat, verkar fortfarande rädd och jagad.
Max och Marie får veta att de har ungefär fem minuter på sig, innan de som brutit upp dörren antagligen kommer tillbaka, och de är inte snälla..betonar Amanda. Vidare får de instruktioner att leta upp och byta batteri i hennes telefon och att leta fram och sätta en speciell sorts öronproppar i öronen. Sedan skall de knappa in en speciell kod..

Max och Marie vet inte vad de skall tro, men bestämmer sig för att göra som Amanda säger. Sagt och gjort, med mobilens hjälp tar de sig tillbaka till femtonhundratalets Florens. De hamnar mitt i en maktkamp mellan två av dåtidens riktigt stora "kändisar" , nämligen Leonardo da Vinci och Machiavelli. Det visar sig också snart att Amanda också finns där och att hon råkat riktigt illa ut. Hon har blivit anklagad för att vara häxa. Vad skall Max och Marie göra för att rädda henne och för att ta sig tillbaka till sin egen tid igen.

Så mycket kärlek kan inte dö

Moni Nilsson hör till en av våra bästa författare av barn- och ungdomsböcker. Hon står alltid på de ungas sida och allt känns så äkta i hennes berättelser.
Det är inget undantag i hennes senaste bok Så mycket kärlek kan inte dö. Det är Lea, 10 år, som vi kommer närmast men många andra personer känns som verkliga levande personer.
Leas mamma har haft cancer under många år, så är hon frisk en period men så dyker cancern upp på ett nytt
ställe i kroppen. Det är en öppen familj och sjukdomen sopas absolut inte under mattan.
Tyvärr kommer hennes mamma snart att dö, kroppen orkar inte med fler behandlingar och ingen medicin finns som kan få bukt med de senaste tumörerna. Lea har inte förstått/velat ta in detta faktum när berättelsen börjar.
Noa hennes allra första och bästa kompis har fått titta på cancergalan, där Leas mamma framträtt  och säger rent ut till Lea DIN MAMMA SKA SNART DÖ. Lea reagerar med ilska och slår allt vad hon orkar. Efter den dagen skyddar sig Lea med ett argt skal och vägrar att ens titta på Noa. I alla fall när Noa märker det. Lea slutar på fotbollen eftersom tränaren kräver att hon ska passa även till Noa.
Hemma är hon också ilsken mot alla fast oftast inte mot sin mamma.
Här har boken sin stora styrka, det är inte bara sorgsna familjemedlemmar och djupa samtal. Det finns en vardag med gnissel, syskonbråk, trytande tålamod, killar som frågar chans och brorsan Lucas musik och kompisar.
Med ett vardagsliv som kuliss blir mamman allt sjukare, vistas periodvis på sjukhus, får rullstol och har till slut sjukvården hemma i vardagsrummet. En dag när alla i familjen gett henne tillåtelse att gå dör mamman. Mamma har regisserat hela sin begravning från val av musik till maten som ska bjudas på. Men Lea och Lucas dekorerar kistan med teckningar som de själva bestämmer över.

Varje kapitel är illustrerade med passande tuschteckningar av Jonna Hellgren. De stödjer handlingen fint och ger liv till vissa scener i berättelsen.

Jag började läsa boken strax innan midnatt och trots att timmen var sen kunde jag inte släppa den utan läste, grät och blev varm om hjärtat om vartannat tills boken var utläst.
Precis som det står på baksidan är det här en sorgebok men även en tröstebok. Jag tror det är det bästa jag läst om en förälder som dör.

 

Frankenstein

Idag är Frankenstein på besök på Tolvåkerskolan! Skolan har den traditionella utklädningsdagen och det är lika trevligt, härligt och läskigt som vanligt!

Vill ni läsa en riktigt bra spökhistoria till Halloween så kan jag tipsa om just Frankenstein.

Victor Frankenstein är en berömd vetenskapsman som drömmer om att skapa liv. Han experimenterar med död vävnad och han lyckas få liv i sin skapelse. Sedan börjar skräckupplevelsen när den skapade varelsen börjar leva sitt eget liv...

Författarbesök i åk 2 - Bengt-Erik Engholm

I tisdags fick alla tvåor på Furulundsskolorna besök av författaren Bengt-Erik Engholm och igår var han på Skönadalsskolan. Alla klasser hade fått varsin hög med hans faktaböcker att jobba med inför besöket och de hade skrivit frågor på lappar som de höll hårt i under hela besöket.

Bengt-Erik visar upp anteckningsboken som är full med frågor

Bengt-Erik pratade mycket om hur hans böcker blir till, hur han får sina idéer, vad han gör först (Nej, inte skriva; nej, inte söka fakta; nej, inte ens tänka...), vad som händer med den kluddiga texten i anteckningsboken innan det blir en riktig bok. Barnen lyssnade intresserat, frågade mycket och häpnade över hur lång tid det tar att göra en bok och över hur lite pengar författaren får för varje exemplar.

Skrivprocess à la Bengt-Erik Engholm

När han frågade vad som behövs för att skriva en bok svarade nästan alla klasser "papper och penna". Då drog Bengt-Erik upp en pytteliten anteckningsbok och en liten blyertspenna ur fickan. Han berättade att han alltid har dessa med sig, för att kunna skriva upp idéer och tankar när de dyker upp. Han hade lärt sig att han aldrig mindes dem ända tills han kom hem, och att bra idéer på det sättet kunde försvinna.

Bengt-Erik pratar om sin bok Tänder

Bengt-Erik berättade att han började skriva när han gick på konstskola och fick i uppgift att illustrera en dikt, men inte hittade någon dikt som passade. Då skrev han en själv. Bengt-Erik har än så länge inte illustrerat några av sina egna böcker, men har i alla fall tagit upp tecknandet lite mer på senare tid. Och hans senaste böcker - läseböcker för lågstadiet - har hans son illustrerat. På frågan vad han skulle gjort om han inte var författare svarade han att fotograf vore kul.

Barnen gav en mängd förslag på faktaböcker de tyckte att han borde skriva, och ganska ofta fick de till svar att det kanske är ett ämne de själva borde skriva om. Till exempel är han inte intresserad av att skriva om fotboll eller andra sporter. Just det egna intresset och nyfikenheten var något han tryckte på när han pratade. Bengt-Erik sa att han var en ovanligt faktaboksförfattare eftersom han inte kunde någonting om det han skrev om innan han började arbetet, och att en stor del av arbetet var just att googla och läsa på om ämnet.

En sak som i alla fall den här bibliotekarien lyssnade lite extra till var när han började prata om superhjältar - att bibliotekarier är superhjältar. "Bibliotekarier vet allt", sa han, och la till "om hur du tar reda på saker." Och det har han ju rätt i. I princip...

 

 

 

Bögtjejen

Här kommer ytterligare ett boktips från en debatt på Bokmässan. Jag lyssnade på en debatt mellan Aleksa Lundberg och David Eberharts som hette "Kön och identitet". I informationen om programpunkten stod det: " Vad händer när barn kallas hen istället för hon och han på dagis? Och är det bra att lära barn att säga vårdnadshavaren istället för  mamma och pappa? Det frågar sig David  i sin nya bok, Det stora könsexprimentet. Alexa Lundbergs bok Bögtjejen är  en berättelse om ett samhälle fullt av fördomar kring vad det innebär att vara kvinna, man, bög, fjolla eller trans."
Tidvis så gick det ganska hetsigt till när antingen den ena eller den andra inte riktigt fick gehör för sin ståndpunkt, men så är det ju i debatter. Jag hade ingen aning om vem Aleksa var innan, däremot så har jag lyssnat en del på David. Ämnet "kön och identitet" intresserar mig mycket och  Aleksa gjorde mycket bra ifrån sig på scenen med sakliga och väl underbyggda argument.

Jag blev väldigt nyfiken på Aleksas bok "Bögtjejen" och läste den. I den berättar hon sin historia från det att hon var ungefär 4 år gammal och bryskt blev hopförd med pojkarna istället för tjejerna som hon mycket hellre ville vara med, för på den tiden  hette hon Mattias, ända fram till nutid. Det har inte alltid varit lätt, det är det väl sällan för den som bryter mot normen, men jag upplever inte det som om hon framställer sig som ett offer utan en mycket stark människa som vet vad som behövs för att hon ska må bra och kunna leva fullt ut. Den gav samtidigt en ny förståelse för svårigheterna att inte tillhöra det juridiska kön en fötts till.

Läs den!