Hopp om livet

De senaste dagarna har jag fått en stark känsla av att allt kommer bli bättre. Inte på det sättet att vi redan i år får världsfred och att isarna slutar smälta. Men på det sättet att barnen på mina skolor faktiskt har ett större utrymme att vara sig själva än för bara 5-10 år sedan. För att inte tala om hur det var när jag gick i låg- och mellanstadiet.
Nu är det ju otroligt länge sedan, men på 80- och 90-talet skulle det till exempel varit helt omöjligt för en pojke att ligga med huvudet i en annan pojkes knä och bli pillad i håret under sagoläsingen. Det skulle föresten ha varit omöjligt om det varit i pojke och en flicka också. Två flickor skulle möjligtvis ha kommit undan med det. Men just detta hände i onsdags när jag hade Kura gryning. Idag satt två barn tätt tryckta intill varandra i en fönsterkarm och läste tillsammans i en bok, på ett sätt som hade lett till en massa hån och spe "på min tid", men som ingen idag lyfte ett ögonbryn åt.
Och igår när jag hade känslosamtal kring Gå och bada Mister Räf med elever i åk 2, och vi pratade om självkänsla, komplimanger och vad en kan säga för snälla saker, så var det en pojke som berättade att han var kär i en annan pojke i klassen. Ingen reagerade nåt speciellt på det. Jag vet inte hur allvarlig pojken var, men när en fritidspedagog som satt med frågade om han menade "tyckte om" vidhöll han att han var kär.
Jag tänker att vi vuxna har ett så otroligt stort ansvar att inte göra en stor sak av det - vilket jag delvis gör genom att skriva om det här på bloggen. Vi måste visa att det inte är viktigt vem någon är kär i, utan fokusera på det härliga med att vara kär, vad en kan göra för att visa det och hur det känns både när känslan är besvarad och när den inte är det. Samma sak när barn sitter tätt och myser, oavsett om det är med en vän eller någon hen är kär i. Det är inget vi behöver kommentera som om det vore nåt konstigt.
Nu håller jag hårt mina tummar för att de barn som växer upp nu fortsätter att vara så naturligt fysiska med varandra (självklart på ett respektfullt sätt) oavsett om det är pojkar eller flickor. Pojkar kan också krama en ledsen kompis, pojkar får lov att hålla hand och sitta nära. De måste inte gå över till att skojbrottas för att få lite närhet med sina kompisar. Men vi vuxna måste passa våra tungor, vara medvetna om med vilka ögon vi ser på barnen och vara lyhörda för andras eventuella kommentarer. En äldre elevs hånfulla ord kan göra det fullkomligt omöjligt att våga vara som en vill.

Den första vågen

Paul Dowswell har skrivit många böcker om krigsskildringar. Han har bl a tidigare gett ut böckerna Sanna historier om första världskriget och Sanna hiastorier om andra världskriget. I går läste jag den alldeles nya boken Den första vågen. Detta är en lättläst ungdomsbok som utspelar sig vid slaget vid Somme under första världskriget.

Boken är på knappt hundra sidor och mycket lättläst men den berör verkligen! Trots det lätta språket och de få sidorna upplever man den fruktansvärda ångest och oro som de unga soldaterna i skyttegravarna vid Somme måste ha upplevt.

Bokens huvudpersoner är Charlie och Eddie, två unga engelska killar från Hastings som anmäler sig som frivilliga till kriget och hamnar i skyttegravarna vid Somme. Året är 1916. Kvar hemma i Hastings finns Rose, flickvän till Charlie. Åh vad Charlie längtar hem till Rose. Varför anmälde han sig som frivillig till detta hemska krig!

Två andra personer i boken är bröderna Charlie och Eddie som är barnbarnsbarn till Charlie från 1916. Bröderna från nutiden har alltså fått samma namn som farfarsfar och hans bror.

Om man vill läsa om krigets fasa, oro, hopp och efterverkningar är Den första vågen en mycket bra bok att läsa och reflektera över. Det finns inte så många moderna bokskildringar av första världskriget så denna boken är viktig och kan läsas i samband med SO-undervisningens genomgång av första världskriget.

Minoo och vinterskeppet

Minoo är elva år, hennes lillebror Mirza är sju. I deras familj pratar de mycket om Brevet, Brevet, som skall komma, Brevet som kanske skall förändra hela deras tillvaro. Ibland på kvällarna pratar mamma och pappa om Brevet, mamma gråter och pappa försöker trösta.

Vi kommer in i berättelsen en fredag när Minoo skall sova över hos sin bästa kompis Ebba. Allt är förberett, väskan är packad, filmen vald, godiset köpt. Men mamma och pappa måste jobba den här kvällen och Minoo måste passa sin lillebror. Vilken besvikelse...och hon vill inte att Ebba skall komma hem till henne, de har det så litet och trångbott. När Minoo och Mirza kommer hem från skolan ligger Brevet där på hallmattan. De vänder och springer, håller varandra i handen och springer mot hamnen där de egentligen inte får vara.
Mirza släpper taget om Minoos hand och springer iväg upp på en båt som ligger vid kajen.. Det är ju där jultomten bor tror Mirza. Han har sett en stor man med skägg på båten. Minoo har inget annat val än att springa efter sin lillebror upp på båten.

Det tar en  stund innan hon hittar honom och när hon väl gör det känner dem hur båten börjar röra sig och ger sig iväg ut från kajen. "Jultomten" hittar de båda barnen efter en stund och låter meddela att nu har de inget annat val än att följa med till England dit båten är på väg med sin last...

En spännande, sorglig, värmande bok om stark syskonkärlek och på samma gång en äventyrshistoria och en rapport ifrån ett land där många människor väntar på ett Brev, som kan förändra deras liv.

Författare är Anna Ehring.

På besök i arbetslivet

Många barn tycker det verkar spännande med olika yrken och undrar vad vi vuxna egentligen gör på jobbet. Många böcker om yrken handlar om spännande blåljusjobb eller liknande. Men nu har det kommit en serie lättlästa böcker som heter På prao. De handlar om olika barn i klass 2b som testar på olika lite mer stillsamma jobb. Miriam är på biblioteket, Melker hos en frisör och Sally på bageri. Böckerna är väldigt enkla, med 3-5 rader per sida, och vi kommer av förklarliga skäl inte på djupet vare sig när det gäller karaktärer eller yrke. Men det är underhållande små vardagshistorier humoristiskt illustrerade av Emelie Stigwan och ibland räcker det.

Alla historier får en positiv twist, Sally får med sig en hel påse kanelbullar hem, Melker får göra flätor på sin pappa och Miriam inser att det är roligt att läsa efter att hon utmanat sig själv och läst högt för en grupp förskolebarn. det har än så länge kommit ut fyra böcker i serien (av någon outgrundlig anledning köpte jag inte Ridskolan), och jag hoppas att fler titlar är på gång. Jag bygger gärna upp ett helt litet bibliotek med På prao-böcker att ta fram när förskoleklass och lågstadiets första år har arbetsliv/yrke som tema.

Bokmärkespyssel

En sak som är väldigt populärt på biblioteket på Rinnebäck är bokmärken. Jag har klippt oceaner av bokmärken av olika slag, sådana som en färglägger, sådana med boktips, några med citat eller dikter, ja till och med bokmärken med nedräkning till julafton :)
Igår så pysslade vi bokmärken på fritidsbiblioteket, som är varje onsdag mellan kl 1430 och 16.
Visst blir en glad av färgglada bokmärken!

Blir du sugen på att pyssla hemma?

Följ länken:

http://krokotak.com/2015/09/bookworm-bookmark/

Författarbesök hos Rinnebäcks femmor

Idag har Mårten Melin varit hos femmorna på Rinnebäcksskolan. Han berättade hur han får inspiration till sina berättelser, att han gärna skriver korta berättelser, att han tränat agility när han hade hund och att han tycker om att skriva om kärlek.

Eleverna fick göra en skrivövning som gick ut på att beskriva istället för att berätta, vilket är ett mycket bra skrivtips att ha med sig inför framtida skrivuppgifter.

Eleverna har läst böcker av Mårten innan besöket och förberett frågor som han svarade på, och så bjöd han på ett par roliga gåtor.

Flickan med gåvorna och Pojken på bron

Oj oj oj! Hur ska jag kunna ge en rättvis bild av dessa böcker? Flickan med gåvorna läste jag i fjol, och det var en de bästa böckerna under året. Pojken på bron är om möjligt ännu bättre och en prequel till Flickan med  gåvorna. Det vill säga att den utspelar sig tidsmässigt före Flickan med gåvorna.
Vad handlar böckerna då om undrar ni kanske?
De utspelar sig i England i en nära och för mänskligheten en ganska dyster framtid.
Människorna har infekterats av en svamp som tar över oss helt.  Det finns inte många överlevande som klarat sig undan och det är  få som fortfarande är normala.
Den första generationen av infekterade uppvisar zombiesymptom och blir som tokiga om de känner doften av hud. De måste bitas och smittan sprids på detta sätt. Från det att men blivit biten till dess att man börjar uppvisa zombiesymptom handlar om sekunder.

I Flickan med gåvorna får vi följa en flicka som heter Melanie. Hon bor på en militäranläggning och dagarna spenderar hon dels i ett klassrum men även i sin cell. Det finns andra barn på anläggningen men de träffas aldrig utanför klassrummet. En dag så blir militäranläggningen attackerad och Melanie flyr tillsammans med en liten grupp som arbetar på anläggningen. En av personerna i gruppen är hennes älskade lärarinna och en annan är Dr Cadwell som försöker hitta ett botemedel mot svampangreppen. De bestämmer sig för att försöka ta sig till närmsta stad som är Beacon.
Hur går det för Melanie och de andra? Lyckas de ta sig fram? Vem är Melanie egentligen och var kommer hon  ifrån? Går det att överleva utanför militäranläggningen?
Vill du ha svar på frågorna? Då får du läsa boken!
Nu lämnar jag Flickan med gåvorna och går över till Pojken på bron. 

Boken är som jag nämnde i inledningen en prequel till Flickan med gåvorna. Den utspelar sig tio år efter svamputbrottet och vi får veta lite mer om smittan som spred sig och utplånade stad efter stad.I ett sista försök att finna ett botemedel ger sig några överlevande forskare ut på en farlig resa. Deras färdmedel är ett laboratorium på hjul, utrustat med pansar och vapen för att hålla undan horderna av hungriga(smittade) som sätts i rörelse så fort de känner lukten av människa. Med ombord är också
Ste­phen Greaves, en femtonårig autistisk pojke med ovanligt hög intelligens. En dag gör de en spännande upptäckt av en grupp vilda barn som tycks vara hälften hungriga, hälften mänskliga. Kan det verkligen stämma? Och kan det vara vägen till ett botemedel med hjälp av Stephen?

Jag hade väldigt höga förväntningar på Pojken på bron. Samtidigt så vet jag att om har man höga förväntningar så är det också lättare att bli besviken. Jag blev verkligen inte besviken och boken höll hela vägen!
Det är zombieböcker, men de faller trots inslagen av zombies mer under kategorin spänning. Jag tror att även de som i vanliga fall säger att "-Nej, inga zombies för mig" kan gilla böckerna. De är otroligt spännande och nästan omöjliga att lägga ifrån sig. Läs dem, och gör det i samma ordning som de kom. Först Flickan med gåvorna och därefter Pojken på bron.
De är lämpliga från högstadiet och uppåt.

Böckerna är skrivna av M. R Carey och är ett pseudonym  för Mike Carey. Han har bland annat skrivit serier som X- Men och Fantastic Four, och innan han började skriva på heltid så arbetade han som lärare.

Flickan med gåvorna har även blivit film. Här kan du se trailern.