fredag 15 april 2016

Skolbibliotek i världsklass





På Tolvåkerskolan är vi jättestolta över att i år ha fått utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass. I år var det 18 skolor runt om i Sverige som fick utmärkelsen. Skåne är väl representerat bland de 18 prisade skolorna, 4 skolor finns i Lund, 3 i Malmö och i år fanns alltså även Kävlinge med på listan.



torsdag 14 april 2016

Svartle

Förra året läste jag Brune, poeten Håkon Øvreås barnboksdebut. Det är en helt underbar bok om Rune som kallar sig Brune när han förvandlar sig till superhjälte. Rune är inte ensam utan har god hjälp av Atle och Åse. Det regnade formligen priser över boken vilket jag mycket väl kan förstå. 

Nu har uppföljaren kommit där kompisen Atle får stå  i förgrunden. Atles alter ego är Svartle. Atle vill så väldigt gärna bli känd och komma med i tidningen. Önskningarna blir inte mindre när en superkändis flyttar in i det gamla bageriet. När Atle kommer i kontakt med Sandra, flickan i familjen, får han reda på att hennes mamma är världsberömd och att de har många bostäder, mycket flottare än det gamla bageriet att bo i. Atle tror blint på allt Sandra säger, men jag är inte så säker på att läsarna kommer att göra detsamma. 
Atle kommer på en genial plan. Han ska hitta kommunalrådets prisbelönta höna, bli omskriven i stadens tidning och hyllad av folket. Det låter som en säker plan i Atles, eller kanske Svartles huvud. Men det finns en liten hake i planen, först måste han se till att hönan är försvunnen..
 Boken är illustrerad av Øyvind Torseter i lite retrostil. Översättningen från norska är gjord av Sofia Nordin.
Berättelsen är väldigt rolig och den är  konsekvent berättad ur barnens perspektiv. Jag tror den passar alldeles utmärkt att läsa högt.
Om det är något mer en ska önska sig så vore det en bok till, om Blåse det vill säga Åse. 

Återträff på Skogsbingelskolan

Mårten Melin har skrivit tre böcker som utspelar sig på och kring Skogsbingelskolan, en internatskola för elever med väldigt speciella behov och förmågor. Där går Måns och Felicia som blir katter ibland, Love som är son till Amor och har lite problem med att alla blir kära i honom hela tiden, Adam som är vampyr, Pixi som är mitt emellan liv och död och många, många i fler. I tre böcker har vi fått följa dessa elever och nu har det kommit en seriebok som heter Välkommen till Skogsbingelskolan. Jag gillar verkligen alla tre böckerna om Monsterskolan, men det börjar bli ett tag sedan jag läste dem. Kul då att serieboken dök upp.

Välkommen till Skogsbingelskolan är fristående från böckerna på så sätt att den inte berättar någon av böckernas intrig igen, däremot kände jag att det var bra att jag kände till alla böcker och deras karaktärer för att hänga med i serierna. Jag är ingen van serieläsare och satt ibland och önskade mig en längre sammanhängande text, kanske noveller, av de olika berättelserna. Men det handlar nog mer om min serieovana än något annat.
Jag hoppas att de inbitna Melinläsarna hittar den här serieboken och att de som kanske inte upptäckt Melin än kan få en ingång till att läsa hans böcker i och med den.

måndag 11 april 2016

The Mortal Instruments

"The Mortal Intruments" av Cassandra Clare är en fantastisk fantasyserie om 6 böcker. Första boken heter "Stad av skuggor"

Stad av skuggor   Stad av aska  Stad av glas
  Fallna änglars stad   Förlorade själars stad   Himmelska eldens stad

Huvudpersonen Clary Fray bor i New York med sin mamma och är i sina egna ögon som vilken 16-åring som helst. För hennes bästa vän Simon är hon allt, han har varit kär i henne i evigheter! En kväll på sommarlovet övertalar Clary Simon att hänga med på hennes favoritklubb Pandemonium. Simon gillar egentligen inte klubben, men hänger med för Clarys skull. Väl inne så får Clary syn på en kille med otroligt vackra ögon och hon följer efter honom för att fråga om en dans. Plötsligt försvinner han in till personalutrymmena och Clary följer efter. Inne i rummet finns fyra personer, tre killar och en tjej, och Clary ska precis smyga tillbaka till Simon, när de fyra börjar slåss, och det slutar med att en kille dör och försvinner spårlöst i ett moln av damm... De tre återstående personerna blir mycket förvånade när de förstår att Clary ser dem, de är nämligen Skuggjägare och är osynliga för vanliga människor. Clary och Simon sticker därifrån, och Clary försöker glömma alltsammans.

Någon dag senare dyker en av killarna upp och vill prata med Clary. Han heter Jace och förklarar att Skuggjägare är delvis änglar, delvis människor och deras uppdrag är att skydda människorna mot demoner. I världen finns även vampyrer, älvor, varulvar och besvärjare. Jace tror att Clary kan se dem nu för att hon är en Skuggjägare, precis som han. Clary vägrar att tro honom och beger sig hemåt men när hon kommer hem så är lägenheten sönderslagen och hennes mamma spårlöst försvunnen. Som om inte det var nog så blir hon attackerad av en demon som hon och Jace dödar. Jace tar med henne till Institutet, som är Skuggjägarnas högkvarter i New York för att lista ut varför hon inte vet att hon är en skuggjägare. På Institutet träffar Clary de andra två som hon såg med Jace den där första kvällen på Pandemonium, Isabelle och Alec.

Nu börjar jakten för Clary, Simon, Jace, Isabelle och Alec för att kunna hitta och rädda Clarys mamma och kanske hela mänskligheten från den onde Skuggjägaren Valentin, som dessutom är Clarys far...Till sin hjälp ta de omvägar mot lagen, de skapar tillfälliga överenskommelser med vampyrer och varulvar och Simon råkar riktigt illa ut...
Boken har filmatiserats och heter "The Mortal Instruments" och Netflix har gjort en tv-serie av den som heter "Shadowhunters". Båda följer bokens upplägg och historia bra, men det finns mycket som inte finns  med! Böckerna är spännande, roliga, sorgliga och innehåller dessutom kärlek!

Kolla in trailern för TV-serien:






och för filmen:





onsdag 6 april 2016

Almapriset och Slangbellan

Grattis Meg Rosoff till årets ALMA-pris. Vilket bra val! Jag har läst både Justin Case och Den jag var för flera år sedan, det får nog bli omläsning nu!


Och stort Grattis Elisabeth Östnäs till Slangbellan - Författarförbundets debutantpris - för boken Kungadottern. Denna bok låg redan före tillkännagivandet av Slangbellan överst på min "att läsa lista". Känner mig mycket lässugen på den nu! Ninni har tidigare skrivit om boken på biblioteksbubbel.


Naturligtvis frontar vi med pristagarna i mediateket på Tolvåkerskolan idag!

måndag 4 april 2016

Hurra, vi får post!



Jag har just läst en fantastisk bilderbok av Marianne Dubuc som står för både bild och text. Erik Titusson har översatt till svenska.
Vi får följa med musen som är brevbärare. På framsidan kan vi se hur han vandrar ut från postkontoret med en vagn full av paket. Vem ska ha vilket paket?
På sin runda får vi möta allehanda djur och det är inte bara själva paketutdelandet som engagerar. Djurens hus är ritade i genomskärning och det finns många mycket fiffiga lösningar på olika behov i vardagen. Varje gång du läser igenom boken upptäcker du nya detaljer i bilderna. Jag är särskilt förtjust i kaninernas odlingslösning och deras sinnrika toalett. Drakens korvgrillning har också sin poäng.
Det är ett strävsamt arbete han har den lille postmusen, upp i träd och på höga bergstoppar och ner i havets djup.
Den här typen av bok öppnar upp till samtal och upptäckarglädje. Fullt i klass med Var är tårtan? av  Tjong-Khing Thé eller Resan av Aaron Becker som jag skrev om för knappt ett år sedan. Dessa två bilderböcker är helt ordlösa. I Hurra, vi får post! finns en del text men bilderna är helt dominerande.

fredag 1 april 2016

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner och ovänner

Emre är inte så bra på det där med kompisar. Han tycker att det är så himla svårt och dessutom är han så tyst och blyg att han ibland misstänker att hans klasskompisar glömmer bort att han finns. Det enda som han är riktigt bra på är att spela Minecraft och att skriva, och det senare har han använt till att skriva små handböcker. Till exempel Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner.


En dag kommer en ny kille till klassen, Ömer. Men det visar sig att Emre faktiskt sett honom innan. Bara några dagar tidigare såg Emre nämligen en kille som rotade genom alla apelsinerna i affären för att hitta den bästa, utan att bry sig om att hälften av alla apelsiner som han ratade trillade ner på golvet. Och det visar sig snart att det händer ganska många olyckor runt Ömer. Han har svårt att sitta still, svårt att vara tyst och han tar allt, verkligen allt, som andra säger bokstavligt. Det gör att klasskompisarna snabbt tröttnar på honom. Även om Enes säger att nu kör vi fotboll på riktigt, och inget mesande, så kanske han inte var beredd på att Ömer då skulle börja tacklas så att blodet sprutar. Och när tuffa killarna i femman säger att "det är jag som äger det här stället!", så säger Ömer förvånat "Va, äger du skolan?" utan att fatta att han i stället borde vara tyst.


Emre vill verkligen bli kompis med Ömer, trots allt strul som händer runt omkring honom, och genom hela boken (som är satt med ett typsnitt som ska se handskrivet ut) så får vi små post-it-lappar med kompistips. Till exempel:
"TIPS: Om man har svårt att få människokompisar kan man bli kompis med en katt istället. Det enda man behöver göra för att katten ska tokgilla en är att INTE försöka bli vän med den. och ge den mat ibland."
"TIPS: Om du vill bli kompis med någon är det bra om du inte förstör hans liv redan första veckan i nya klassen."
"TIPS: Det är bra att inte vara helt osynlig om man vill skaffa sej kompisar i klassen. fast man ska ändå ha rätt att få vara  ifred ibland."
"TIPS: Om din nya kompis vill kladda choklad på dina favoritgrejer så är det kanske inte hela världen. Du kan skaffa nya grejer. Att hitta en ny kompis är inte lika lätt."


Jag gillar verkligen Emre och hans inställning till Ömers alla egenheter och problem. Det känns så fint att han vill vara vän med någon som tar sönder grejer och råkar i trubbel hela tiden. Och jag älskar Jonna Björnstjernas illustrationer. Den otroligt feta katten Mogwaii som älskar Emre (trots väldigt lite kärlek tillbaka) och personernas uttrycksfulla ögon som visar precis hur arga/ledsna/farliga/kaxiga/glada de är.


Den är boken passar såklart utmärkt till högläsning, men då tror jag nästan att en får göra sig omaket att scanna in åtminstone en del av bilderna och visa, de tillför verkligen så mycket till berättelsen. Humor, om inte annat. Och om ni gillar den lika mycket som jag så kommer det snart fler handböcker av Emre. Ser mycket fram emot det!