Två tips om tecknadeserier

Först vill jag tipsa om en ny satsning på Lunds Stadsbibliotek, nämligen en avdelning bara för tecknadeserier. Mellan 5-10 april kommer serieavdelningen invigas med en Seriefest, gilla du tecknadeserier (som jag) borde du verkligen gå dit. Det kommer vara utställningar, föreläsningar av serietecknare, tecknare som livetecknar till musik och mycket mer.

Kolla invigningsprogrammet här!

Tips nummer två är att läsa artikeln Raising a Reader! How Comics & Graphic Novels Can Help Your Kids Love To Read! av Meryl Jaffe. Intressant och tankeväckande kring synen på tecknadeserier och hur en kan använda dem som hjälpmedel i ett läsfrämjande arbete.

Här kan du ladda ner artikeln som PDF!

Ett citat ur texten:

Even when I was growing up, many teachers believed that comics were not written well enough for kids to read as part of their education. “I was one of those parents,” Meryl admits. “I told my kids don’t think you’re getting that stuff from the library and bookstore. Not in my house. And here I am an educator who talks about literacy. So my kids did an intervention. I said, ‘give me one book to convince me.’ So they gave me I Kill Giants. I was blown away. So my focus on literacy has turned 180 degrees. Now I’m talking abut visual literacy and verbal literacy and how graphic novels are so important on so many levels.”

Spårlöst försvunnen

Förra veckan var det sportlov och många av oss åkte skidor i fjällen. Det gör även Alli i Malin Stehns nya bok Spårlöst försvunnen. Alli tvingas att åka med sin pappa och hans nya tjej till Åre på jullovet. Allis storebror behöver inte åka med eftersom han ska på träningsläger istället. Allt känns helt fel för Alli, hon saknar mamma, hon är sur på brorsan som slipper alltihop och hon kan inte med pappas nya tjej Rosita. Till på köpet finns det ingen täckning när de väl kommer fram till fjällstugan i Åre – Alli kan alltså inte ens hålla kontakten med sina kompisar under lovet.

På julafton åker pappa iväg för att handla den sista maten. Alli och Rosita är ensamma kvar i stugan, det dröjer allt längre och pappa kommer inte tillbaka. Ner mot julaftonskväll tvingas de inse att något är fel, pappa är försvunnen – spårlöst - och nu måste de ringa polisen!

Bokprat, bokprat, bokprat

Överallt ligger det travar med böcker. På mitt skivbord, på golvet, i lådor... Just nu är det extra många klasser på Skönadalsskolan som vill arbeta strukturerat med skönlitteratur och jag jobbar hårt med att få ihop böcker till dem.
En klass tänker satsa på Bokjuryn och ska få genomgång av några titlar och bokkataloger till alla. En annan klass vill starta upp ett projekt där alla läser samma bok. I en av fyrorna ska det bli bokcirklar med böcker som utspelar sig under Vikingatiden.
Femmorna ska längre fram i vår få skrivarutbildning av författaren Mårten Melin och startar nu med att läsa hans böcker. Extra roligt att klasserna valt olika sätt att arbeta med hans böcker.
Sexorna har under fyra veckors tid läst och funderat kring några olika titlar. Idag hade jag ett avslutande boksamtal i den ena klassen. Det blev ett så bra samtal med mycket engagerade elever. Återigen slås jag av hur positiva eleverna är till att "tvingas" arbeta strukturerat med böckerna. "Jag har upptäckt andra sorters böcker." "Kul att prata med andra som läst samma bok." "Det blir mer ordning på mig och roligare att läsa.". Vi fick också anledning till att tala om hur man ska lägga upp sitt arbete för att inte känna sig stressad av en deadline.
Vilket härligt jobb jag har!

Nästan alldeles vanlig

Dennis är en ganska vanlig tolvåring på ytan. Han bor i ett vanligt radhus på en vanlig gata i en vanlig stad. Han går i en vanlig skola och älskar att spela fotboll. Men han har en stor och lite ovanlig hemlighet. Han älskar nämligen vackra kvinnokläder. Dennis mamma lämnade familjen för några år sedan och då brände pappan alla bilder av henne och förbjöd Dennis och hans bror att någonsin prata om henne igen. Men Dennis lyckades rädda en bild av mamman, där hon står leende på en strand tillsammans med Dennis och hans bror, iklädd en underbar gul klänning. Dennis kan inte sluta titta på bilden och han har den alltid med sig vart han än går. Dennis älskar att titta på pratshower som hans pappa säger bara är för kvinnor och när han för första gången köper en Vouge och bläddrar genom de tjocka blanka sidorna med kvinnor i fantastiska klänningar är han lycklig. 

När Dennis får kvarsittning, pga en olycklig tennisboll-genom-rektorns-fönster-incident, träffar han Lisa. Lisa är skolans drottning och det visar sig att hon också är intresserad av mode. Hemma hos Lisa finns mängder av modemagasin och garderober fulla av underbara klänningar. Tänk om Dennis skulle prova en. Eller två. Eller alla. Och tänk om Lisa kunde sminka honom så att ingen längre ser Dennis utan Denise. 

Boken är skriven av David Walliams, ena halvan av humorduon bakom Little Britain, och själv alltså van att klä sig i kvinnokläder. Han är berättaren, och kommer med små inpass och ursäkter, till exempel kring sin dåliga kunskap om fotbollstermer och franska. Jag tycker det är kul. Kanske lite vuxet språk, men jag tror ändå det funkar även för mellanstadieeleverna. 

Historien om Leon

Historien om Leon är historien om Oskar Schindlers yngste arbetare. Oskar Schindler var affärsman,verkade under Andra Världskriget, var medlem i Nazistpartiet och märkligt nog också beskyddare av 1200 judiska arbetare, som han tagit under sina vingar och som arbetade i hans fabriker. Jobbade man hos honom, var man uppsatt på hans lista-"Schindlers list". Du kanske har sett filmen , som handlar om Schindler och hur han räddade sina arbetare undan en säker död? I boken, "Historien om Leon", berättar Leon Leyson själv sin historia. Han var bara tio år, då han kom med på Schindlers lista och egentligen alldeles för liten och klen för att göra någon egentlig nytta. Leons pappa och bröder hade kommit med på listan, tack vare att de var skickliga hantverkare. Leons pappa bad för sin minste son och även för mamman i familjen, som de också upptogs på listan. Leon Leyson, som dog 2012, 83 år gammal, som en av de sista överlevande från Andra Världskrigets terror, valde till slut att berätta sin egen historia om hur han, överlevde, med hjälp av Oskar Schindler.

Vi är lika bra på matte

Jag läste en intressant artikel i DN igår. Den handlade om att män och kvinnor är betydligt mer lika än vi vill tro och acceptera. Det finns en ganska stark uppfattning, i alla fall i västvärlden, att män är bättre på logik matematik osv, medan kvinnor är bättre på de sk. mjuka värdena. En psykologiprofessor vid ett universitet i USA, som gått genom ett stort antal studier om könsskillnader (gjorda i engelskspråkiga länder), har funnit att det är större skillnad mellan individers hjärnor än mellan kvinnors- respektive mäns hjärnor. Problemet är att väldigt många människor vill att det ska vara skillnader - kvinnor är från Venus, män är från Mars och allt sånt dravel. Världen blir enklare att hantera när man får dela in den och folk omkring sig i tydliga grupper med bestämda egenskaper och förmågor.

Eftersom män anses vara bättre på matte är det också detta som kommuniceras till barn och ungdomar genom hela skoltiden. Flickor erbjuds extra stöd, varvid de tror att de faktiskt behöver mer stöd, och alltså inte är lika bra som killarna. Det blir en självuppfyllande profetia. Om man istället erbjuder alla samma stöd, berättar för eleverna och studenterna att alla brukar lyckas lika bra så gör de också det. Om vi tror att vi kan något så kan vi det. Detta blir tydligt när man jämför barn från olika länder och kulturer. I kulturer där flickor uppmuntras att hålla på med matematik så är de lika bra, eller bättre, än pojkarna. I samhällen där normen säger att flickor inte sysslar med matte, måste flickor som ändå gör det ägna så mycket energi åt att bevisa att de kan att de faktiskt blir sämre.

Tänk om vi verkligen kunde uppmuntra alla barn att få göra och bli vad de vill istället för att trycka ner dem i färdiga former, fylla dem med våra medeltida värderingar och tvinga in dem i ett samhälle fullt med begränsade normer.

Läs artikeln, den kändes som ett positivt inlägg i den pågående debatten om feminism, vad det är och vem som har rätt att definiera den. Det här tycker jag är feminism på hög nivå - ge alla människor en ärlig chans att vara jämlika genom att säga till dem att till exempel matematikförmågan sitter i huvudet (oavsett vad som sitter mellan benen).

Ps. Ett relaterat boktips är den fantastiska: Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två. Handlar visserligen mest om barn i förskoleåldern, men är fylld av kloka tankar. 

Föräldramöten

Den senaste tiden har jag deltagit i flera förädramöten på skolan. Det är alltid trevligt och känns mycket meningsfullt. Jag tycker det är viktigt att påminna föräldrarna om hur betydelsefulla de är i sitt barns utveckling. Vilken skillnad de kan göra genom en så enkel och fantastisk sak som att läsa för sina barn. Naturligtvis delar jag också med mig av mina bokfavoriter.
Under senare år har jag också börjat propagera för att pappor måste engagera sig extra i sina söner. Läsa för dem naturligtvis men också visa på att det är viktigt att satsa på skolan. Måtte trenden att pojkar obevekligt halkar efter kunna vändas. Annars tror jag vi står inför ett stort samhällsproblem.