Sista delen: Viktor

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre - tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes - han som vet allt, men inte har några spärrar - och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.

Historien om dig

Historien om dig är en mycket fin bilderbok. Den passar för både små och större barn. Historien om dig är skriven av Sören Lind, de vackra och suggestiva illustrationerna har Hanne Bartholin gjort.

Boken börjar så här vackert:

Innan du var väldigt liten, var du ännu mindre.

Du började som en prick i din mammas mage, och innan du var en prick var du bara en idé.

Någon tänkte att det skulle vara fantastiskt att få en sådan som du.

Och det var tur för er allihop

att du var med på det.

Ett stycke in i boken kan vi läsa följande rader:

När du är rasande arg,

är du utom dig själv.

Är du förvirrad,

är du bredvid dig själv.

När du drömmer,

kan du vara vem som helst.

En drottning, en giraff, ett spöke eller en ängel.

Jag gillar poetiska och filosofiska bilderböcker. Historien om dig är precis en sådan bok.

Läs och njut!

Bokfika på Korsbacka

Förra veckan hade vi terminens sista bokfika här på Korsbacka. Emma från Kävlinge bibliotek var här och presenterade sina bästa tips.
Bland annat avslutade klass 7a sin lektion här i biblioteket så det blev ett välbesökt bokprat. Kul!
Böckerna som presenterades var:
"För att väcka hon som sover" av Johanna Nilsson,
"Allt ska brinna" av Sofia Nordin,
"Dagen du förstörde allt" av Linnea Dahlgren, "Hoppas" av Åsa Anderberg Strollo
"Norra latin" av Sara Bergmark Elfgren.
"Allt det vackra är inte förstört" av Danielle Young-Ullman.

                                                      

Sommarboken

Precis som Maria bokpratar jag i alla klasser inför sommarlovet. Jag brukar ha 6 titlar med mig till varje klass och förutom att berätta om dem och läsa ur några gör jag reklam för Sommarboken från folkbiblioteket.
Sommarboken är en läsutmaning som uppmuntrar barn att fortsätta läsa under lovet. Det märks otroligt stor skillnad på de elever som läser under lovet, och de som inte gör det. Det är faktiskt ingen skillnad på springkondis och läskondis. Om du inte tränar något under två hela månader så är det tungt och jobbigt att komma igång igen efter uppehållet. Oavsett om det gäller att springa 5 km eller läsa en bok.

Sommarboken handlar om att läsa 6 böcker under lovet och få en bok i present. De som är med kan också fylla i "glasstrutar" med lite mer information om boken och dessa fungerar sedan som lotter i en dragning efter sommaren. Priserna i den utlottningen brukar vara biobiljetter och annat kul, men det kan variera från år till år. Tänk på att foldrar och glasstrutar ska lämnas in på folkbiblioteket, inte på skolan!

Tidigare år har jag lämnat böckerna jag bokpratat om i klassrummen för att eleverna ska se dem och lockas att plocka upp en, men i år tänker jag ha dem på biblioteket istället. De står samlade i lådor, en för varje klass, så att eleverna lätt hittar de böcker som jag berättat om för hens klass. Förhoppningsvis lånas böckerna ändå, och kanske blir svinnet av böcker mindre eftersom de inte lika lätt glömmer att låna dem.

Sommarbokprat

Jag brukar erbjuda bokprat inför sommarlovet för elever i klass sju och åtta. Detta med förhoppningen att eleverna lånar och läser böcker på lovet. Lärarna har bokat in bokprat både för svenska och engelska böcker och hittills har de flesta elever i de klasser jag träffat lånat varsin bok att läsa i sommar.

De böcker som har varit mest populära hittills är:
Vilse av Karina Berg Johansson
Snabba cash av Jens Lapidus
Idag är allt (The sun is also a star) av Nicola Yoon
Ondskans son av Sally Green

Idag är allt (The sun is also a star) hade biopremiär i förra veckan. Många ville läsa boken efter att jag berättat om den och visat filmtrailern. Ondskans son har en bra boktrailer som jag brukar visa när jag pratar om den boken. Det brukar bli bra att mixa bokpraten med film- eller boktrailers från youtube.

Här är högen som jag precis pratade om:

Aysa i simhallen

Aysa, som är fyra år älskar att gå till simhallen med mamma och pappa. I den mellanstora bassängen kan hon
bottna ganska långt ut, men efter tolv steg måste hon antingen simma eller hoppa fram på botten. Eller hänga på mammas rygg som en krokodil på span. Aysa önskar att hon kunde simma i den stora bassängen, precis som pappa gör. Aysa kan två simsätt, eller "simsätt" och "simsätt". Det första kallar hon Ettan och det andra "Grävlingen och regnbågen". Då gräver hon under ytan, ,samtidigt, som hon ritar regnbågen med den andra ovanför. Aysa blir kompis med Fred, som är sex år och i simhallen med sin pappa. Han har tappat sina simglasögon på botten av den stora bassängen. Aysa tror att det kan finnas sjöodjur på botten av den stora bassängen och att det är dem som har tagit glasögonen. Tillsammans dyker de ner för att undersöka saken.
En rolig och lärorik bok för dig som precis håller på att lära dig simma eller för dig som minns hur det var.  Therese Alshammer har skrivit och längst bak i boken finns lite tips för dig som skall lära dig simma. Jonas Burman har illustrerat så att simhallen blir en spännande och exotisk värld, full av undervattenvarelser.

Tack för allt

"Tack för allt" heter Christina Wahldéns uppföljare till boken "Falafelflickorna", där läsaren träffar huvudpersonen Hawa. Hon vill bli polis, för hon har aldrig träffat någon polis med slöja. Tills hon blir vuxen nog att söka in till polishögskolan så driver hon en detektivbyrå i förorten där hon bor. Biblioteket och bibliotekarien spelar en stor roll i den berättelsen.
Nu  har det gått en tid och Hawa har en ny vän som heter Sana. Hon vill bli journalist och har startat en skoltidning tillsammans med Hawa i källaren på skolan. En kväll när tjejerna ska äta pizza så sker det ofattbara, en kille blir skjuten på pizzerian! När tjejerna samlat sig berättar Sana att hon filmat skyttarna. Hawa vill att de ska gå till polisen, men Sana säger att hon gömt SDkortet och vill skriva om det själv först. Tveksamt går Hawa med på att inte säga något. Hon har fortfarande kontakt med Alex, tjejpolisen som hjälpte henne i somras, och skulle gärna be henne om råd.
Brottsligheten eskalerar i förortens centrum och snart har Hawa och Sana inget val, de måste berätta vad de vet. Då blir det plötsligt farligt, båda flickorna får en begravningsbukett med texten "Tack för allt". Då är det bra att Alex finns!
Trots det allvarliga ämnet så är boken ganska rolig, Hawa och Sana är tjejer med skinn på näsan, mammorna tar tag i saker och ting, "ingen ska komma här och skjuta våra barn", bibliotekarien Barbro och hennes hund Bilbo är med och så en ny härlig karaktär, Nettan.

   

I fredags hade jag högläsning för en av våra förskoleklasser. Som jag tidigare berättat om så kommer de varje fredag till biblioteket. Vi börjar alltid med högläsning, vi funderar tillsammans över vad boken kan handla om och sedan läser jag högt. Under högläsningens gång visar jag bilderna i boken  på storskärm så att alla kan se dem. Det finns mycket att upptäcka i bilderna och samtala kring. Efter högläsningen samtalar vi om boken innan det är dags för eleverna att låna böcker på egen hand.

Den här gången valde jag att läsa en bilderbok som heter "Tänk om alla", skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Marcus-Gunnar Pettersson. Den handlar om hur det skulle kunna vara om alla höll varandra i handen. Vi började med att vi höll varandra i handen och så samtalade vi om vad som kan vara bra med att hålla någon i handen och vad som kan vara klurigt eller jobbigt med att ha sina händer "upptagna". Eleverna delade med sig av flera spännande tankar. När jag sedan läste boken högt kunde de känna igen flera av sina tankar i bokens handling.

När jag väljer bok att läsa högt, väljer jag gärna en bok som är normkreativ. Det betyder att den vidgar våra traditionella normer så att fler barn kan känna igen sig i den litteratur som jag förmedlar. I den här boken har personerna, som håller varandra i handen, olika hår- och hudfärg, några har huvudbonader och det finns olika kroppsstorlekar representerade. Eleverna tyckte det var intressant att titta närmare på de olika personerna och det här var en uppskattad högläsningsbok.

Hemligheter och ovälkomna förändringar

Förra året debuterade Helena Hedlund med boken "Det fina med Kerstin", en kapitelbok om sjuåriga Kerstin. Boken tilldelades priset Slangbellan för bästa debutbok i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2018. Nu har den andra boken om Kerstin kommit, "Att vara Kerstin". Böckerna är illustrerade av Katarina Strömgård och det kommer att komma ytterligare en bok om Kerstin.

Kerstin är ensam hemma med pappa. Mamma har åkt på semester med en väninna till Mallorca. När Kerstin och hennes klasskamrater får i uppdrag att rita sina familjer förmår sig Kerstin inte att rita något. Fatima har nämligen precis berättat att hennes mamma ska flytta ifrån familjen. Först bråkade föräldrarna och sedan åkte mamma bort ett tag. När mamman kom tillbaka hade hon träffat en annan man. Kerstin är livrädd för att precis samma sak ska hända henne nu när hennes mamma är bortrest.
Kerstin tycker inte om förändringar, hon vill att det ska vara som det alltid varit. Just nu händer det mycket i Kerstins liv. Mamma hör av sig från Mallorca och berättar att hon klippt kort frisyr, tuppfrilla. Fröken Lotten är gravid och klassen ska få en ny lärare, Kenneth. När mamma kommer hem från Mallorca har hon dessutom både blivit vegetarian och tatuerat sig …

Kerstin har en del hemligheter, hon och kompisen Gunnar har till exempel beställt vargkiss på nätet utan att berätta för sina föräldrar. De har hört att vargkiss ska skrämma bort vildsvinen som förstör trädgården. Kerstin har också i hemlighet tagit emot en hundralapp från Fatima och hon har inte heller berättat vem som egentligen ritat den fina teckningen som föräldrarna ramat in och satt upp på väggen i vardagsrummet.


Det här är en utmärkt högläsningsbok för förskoleklass till och med årskurs två. Det är lätt för barnen att identifiera sig med Kerstin och det finns mycket att samtala kring.

Värsta bästa nätet - diskussioner i fyran

Dagens barn- och ungdomsgeneration växer upp i ett samhälle där nätet med sociala medier, youtube och snabba faktasökningar är en självklarhet.

Internet ger fantastiska möjligheter till kunskap, kontakt, samarbete och deltagande. Men internet kan också skapa ett förfärligt utanförskap, ge upphov till vidrig mobbing (på distans) och få människor att må riktigt dåligt. Nätet är både bäst och värst!

Näthat och mobbing bland barn och ungdomar är ett stort och tyvärr växande problem i Sverige idag. Många barn mår dåligt och känner sig utanför på grund av händelser som sker på sociala medier. Olika insatser görs för att samtala om och komma åt detta problem. Ett mycket bra grej är att Maria Dufvas bok Värsta bästa nätet i år delas ut gratis ut till alla elever som går i fyran. Det är ett samarbete mellan organisationen Lets make love great again och Bonnier fakta som gör det möjligt att så många elever kan få tillgång till boken gratis. Deras lärare får lärarhandledningen och meningen är att man ska läsa, diskutera och arbeta med dessa frågor i skolan. Men också att boken ska tas hem så att barnen tillsammans med föräldrar och eventuella syskon kan läsa och diskutera boken även hemma.

I går startade vi upp detta arbete med fyrorna på Söderpark. Vi introducerade boken och vi läste inledningen högt för eleverna. Sedan delades klassen in i en killgrupp och en tjejgrupp. Vi började med att diskutera kap 7 i boken "Bara en omgång till - om spelproblematiken". Jag satt med tjejgruppen och diskussioner blev mycket bra. Eleverna tog bland annat upp:
- Skärmtid eller tid med dator/mobil/iPad
- Vem bestämmer över (skärm)tiden hemma?
- Hur hanterar föräldrarna själva skärmtid?
- Att få ont i nacken och ögonen på grund av för mycket tid med iPaden.

Det gick knappt att få stopp på eleverna, de har så mycket att säga om ämnet. De var mycket duktiga på att lyssna på varandra och vips var vår tid slut. Vi hann inte ens börja med de dilemmafrågor (från handledningen) som vi hade förberett.

Diskussionerna kommer att fortsätta i nästa vecka!

En bildroman du inte får missa!

Kanske har du läst "Din tur, Adrian" av Helena Öberg och Kristin Lidström? För några år sedan nominerades de till Augustpriset för sin bok. Nu har de tillsammans skapat en ny bok, "Kattvinden". Det är en bildroman där text varvas med längre bildsekvenser.


Boken börjar med en längre bildsekvens som berättar att någon för många år sedan dog i en flygolycka. Därefter kommer ett längre textavsnitt där vi förflyttas till nutid. Vi får lära känna Manda och hennes farfar. Manda bor med sin mamma på farfars kontor sedan Mandas pappa försvann. Det måste alltid vara städat och fint där och när farfar arbetar måste de vara alldeles tysta.


En dag, strax före sportlovet, säger farfar att Manda ska få jobba med honom på lovet och tjäna pengar. Farfar är mäklare och har fått i uppdrag att sälja ett värdefullt kråkslott, Villa Bellevue. Det händer märkliga saker på slottet och med tiden växer en berättelse fram om slottet och de människor som levde där under andra världskriget. Det visar sig att personen som dog i flygolyckan och farfar är en del av slottets historia.


Det här är en väldigt bra bok, så bra att jag sträckläste den. Jag tycker om bokens upplägg med text- och bildavsnitt. Illustrationerna är vackra och berättelsen fängslande. Boken passar att läsa från cirka elva år.

Den osynliga gästen

Idag tog jag med en ny bok hem för att läsa för min ständiga testgrupp, Alma 7 år och Edith 4,5. Den här gången var det dags för en av de nya muminböckerna Mumintrollen och den osynliga gästen. Jag gjorde misstaget att börja med att titta på kartan över Mumindalen och peka ut lite olika ställen (jag älskar kartor i böcker!) och sedan läsa presentationen av bokens karaktärer. 4-åringen knorrade och undrade förtörnad om jag aldrig skulle börja läsa på riktigt och visa "de fina bilderna". Jag undrade hur det här skulle gå...

Men sen började jag faktisk läsa och vi fastnade alla tre för historien om den lilla flickan Ninni som blivit så illa behandlad att hon bleknat och till slut blivit helt osynlig. En regnig höstkväll kommer Too-ticki med henne till Muminfamiljen för att de ska ta hand om henne så att hon blir synlig igen. Något som visar sig svårare än de trott, trots att Muminmamman tar till alla knep hon kan och till och med kokar sin mormors hemliga huskur som ska hjälpa "Ifall ens bekanta blir dimmiga och svåra att se". På morgonen har det dykt upp ett par tassar, men inget mer. Kanske hjälper det inte att Lilla My är hånfull och bråkig mot stackars Ninni, som är så rädd för allt och alla. Med hjälp av Muminmammans tålamod, Muminpappans lugn, Mumintrollets nyfikenhet och kanske lite för att Lilla My är så bitsk och visar ett annat sätt att vara så kommer sakta med säkert mer och mer av Ninni fram ur dimmorna. Till slut är det bara ett huvud som saknas, men där verkar det ta stopp. Trots att tiden går får familjen inte se hur Ninni ser ut och Muminmamman konstaterar enkelt att "Folk har väl klarat sig utan huvud förut." och så är det inte mycket mer med det.


Jag måste ju erkänna att jag inte läst originalet, vilket väl i stort sett är att häda i bibliotekariekretsar, så jag kan inte jämföra hur väl bilderboken följer novellen, men som bilderbok sett så är den väldigt fin. Och min referensgrupp håller med. Ja, förutom de där tråkiga sidorna längst fram då förstås... Bilderna är tecknade av Filippa Widlund med Tove Janssons bildspråk för ögonen. Visst syns det att det är modernare teknik inblandad, konturstrecken är tjockare, detaljerna kanske lite färre, men jag köper det som en Muminbok ändå. Cecilia Davidssons språk funkar fint för målgruppen och berättelsen är enkel nog för att även 4-åringen ska gilla det och hänga med, men utan att bli barnslig för 7-åringen. En fin balansgång det där.
På Litteralund lyssnade jag på ett samtal om översättningar där Alex Haridi pratade om hur det var när han "översatte" en annan av Tove Janssons noveller till en bilderbok (jag skrev om det samtalet för några veckor sedan, fast då med fokus på hans manus till Störst av allt), och vilket jobb det är att på ett sätt behålla stämningen, ansatsen, innehållet och samtidigt göra om texten helt och hållet för att passa en annan målgrupp och ett annat format. Det är stor respekt att lyckas med det.


Boken är tyvärr lite för lång för att passa när jag har högläsning för f-klasser och ettor på biblioteket, men jag ska definitivt försöka prångla ut den till lärarna som kanske kan läsa den i två sittningar. Den går att få in i flera olika teman, jag tänker höst, värdegrund, mänskliga rättigheter/barnkonventionen, och den är klart värd att läsa. Imorgon får den åka tillbaka till jobbet, men jag misstänker att den otåliga 4-åringen kommer att fråga efter den igen. Och igen. Och igen...

Och nu blir det lite obekvämt - sista föreläsningen om källkritik

Sist ut på källkritikskonferensen var kriminologen Nina Rung som pratade under rubriken Normer, övergrepp och prevention i skolans värld - och hur det hänger ihop med källkritik. Jag har följt Rung på instagram ungefär sedan #metoo drog igång för ett och ett halvt år sedan och var väldigt peppad på att höra henne live. Hennes föredrag skulle visa sig landa som en knytnäve i magen. Hon mjukstartade med lite bilder, inga nyheter direkt, men en påminnelse av vilka budskap våra barn matas med dagligdags.

Jajemensan, det här är vad våra femåringar ska leva upp till. Starka, kaxiga pojkar och passiva, lite flirtiga flickor. Vi pratar även olika till flickor och pojkar, enligt undersökningar på förskolor. Pojkar får kommandon, och svarar på samma korthuggna sätt. De ska "Upp igen!" om de trillar och förväntas inte gråta. Med flickor talar vi hela meningar, vi tröstar och omhuldar dem på ett helt annat sätt och pratar om hur saker känns. Genom att säga till flickor att "pojkar är sådär" om de retas, "han är säkert kär i dig" när han tafsar, eller "han menar inget illa" om han säger något elakt, så lär vi också både flickor och pojkar att våld och kärlek hör ihop. Flickor får vänja sig vid att deras kroppsliga integritet kränks, och pojkar vänjer sig vid att göra vad de har lust med.

Rung pratade en lång stund om riskfyllda killnormer. Hur pojkar/killar/män aldrig får sina känslor bekräftade, utan bedöms utifrån sina prestationer. Många män kan inte prata om sina känslor, kan inte uttrycka vad de känner, eftersom de aldrig fått träna.

Det är också en ständig ansträngning att visa att man finns, att allt är lugnt. Män ska kunna ta en glirning och ögonblickligen kunna ge igen med samma mynt, eller värre.

Rung visade upp omslag av några stora magasin för kvinnor och män. På Cosmopolitan och Vanity fair visar halvnakna kvinnor upp vad Rung kallar "knullbarhet", dvs att de är snygga, sexiga, passivt väntande. På framsidorna till King och Café kavlar männen upp sina skjortärmar redo att börja jobba. Men det märkliga i allt detta är att när det kommer till kvinnors kroppar blir de handlingskraftiga männen helt handlingsförlamade och det är kvinnans fel att mannen våldtar. "Hon hade kort kjol.", "Hon 'bad' om det."

Här är några exempel på fullkomligt vidrig reklam som normaliserar våldtäkt, visar att kvinnors kroppar är till för män och helt vanligt legitimerar män att tappa kontrollen om de ser lite hud. Den här typen av bilder måste diskuteras och analyseras. Vad vill de egentligen? Vilken bild ger de av kvinnor och män och är det bilden av en verklighet vi vill leva i?

Sen kom Rung in på de riktigt tunga bitarna, om våldtäkt och övergrepp på barn. Om hur porren påverkar män till allt grövre övergrepp, eftersom de matats med att sex innehåller våld, stryptag, gaging och framförallt INGET samtycke. Detta är något som måste diskuteras i skolan eftersom allt yngre pojkar tittar på porr och de tittar allt mer. Samtidigt behöver vi prata om den våldtäktsutsatta. Visa på att det inte finns ett (rätt) sätt att reagera efter ett övergrepp, det finns ingen relevans i vad offret hade på sig, vad hon gjorde eller inte gjorde. Det vi har är en pojke eller man som valde att våldta, och en person som blev utsatt för det och som behöver hjälp att hantera det trauma som detta innebär. Lägg skulden där den hör hemma.

Vi hann också få ta del av en läskig bild på vad som händer i hjärnan på barn som utsätts för våld eller övergrepp. I de svarta delarna finns ingen verksamhet. Symtomen är koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll, att korttidsminnet inte levererar till långtidsminnet osv. Ett tips var att fråga hur barnen egentligen har det istället för att göra en adhd-utredning, eftersom det finns risk för felaktiga diagnoser. Och missade missförhållanden!

Inga lätta frågor, jobbiga diskussioner att ta. Rung avslutade med några peppiga tips.

- Vem är du? Hur pratar du? Använd ord och begrepp som du är bekväm med.

- Prata om det - kunskap är makt att förändra!

- Hur hjälper vi barn att förstå bilder och reklam?

- Hur hjälper vi barn att kritiskt förhålla sig till personer eller fenomen på nätet?

- Bemötande - öppet och nyfiket! Ha frågorna - inte svaren!

- Förvalta förtroendet om barnen kommer till dig!

- Involvera barnen

- Agera vid oro och våga fråga!

- Anmäl!

Nina Rung var en av initiativtagarna till knytblusmanifestationen förra våren efter att dåvarande akademiledamoten Sara Danius tvingats bort från sin position som ständig sekreterare. Hon har jobbat inom polisen med frågor som rör barns och kvinnors utsatthet för våld i hemmet och sexuella övergrepp och hon har tillsammans med sin man startat föreningen Huskurage som syftar till att stärka grannars mod att fråga och ringa på när man misstänker att någon i huset utsätts för våld i en nära relation. Följ henne på Instagram och bli lite lagom arg och uppeldad och läs mer om Huskurage.

Hugo Ewald sätter fokus på källkritik

Som Lena skrev i ett tidigare inlägg så tillbringade vi torsdagen på källkritikskonferens. Det var intressant att lyssna på personer från andra discipliner tala om källkritik från sina perspektiv. Det satte mitt jobb och kämpande med de här frågorna i skolan i ett lite annat ljus. Vi är fler som reflekterar över vad som händer i samhället om vi blir för lite, eller för mycket, källkritiska. Behöver påminnas om det ibland.
I det här inlägget tänkte jag försöka ge en liten inblick i Hugo Ewalds föredrag, men först måste jag bara hålla med Lena om att en av de absolut viktigaste poängerna under hela dagen var det som Åsa Wikfors sa om att sanningen inte nödvändigtvis, eller snarare väldigt sällan, ligger mitt emellan två polariserade påståenden. Ofta finns det faktiskt ett påstående som är sant, och ett annat som inte är det. Om vi tror att sanningen är däremellan är vi snart ute på väldigt hal is.


Hugo Ewald jobbade tidigare på Metro med Viralgranskaren och är nu faktaredaktör på Dagens Nyheter. Ett väldigt viktigt jobb, eftersom vi gärna vill kunna tro det som står i våra stora dagstidningar - tillbaka till det där med källtillit som Lena skrev om. Ewald är extremt kunnig i dessa frågor, men han pratade i 190 knyck och att få med allt han sa under sina 90 minuter på några rader är helt omöjligt.
Ewald började med att reflektera lite över begreppet "fake news" som används ganska frekvent. Han pratar hellre om falska påståenden, eftersom allt felaktigt innehåll på nätet inte är "news" och allt inte heller är "fake". Det kan till exempel vara ärliga misstag, missförstånd eller bara vinklade texter. Det finns en glidande skala från ren satir, vars syfte inte är att lura människor utan att underhålla med en twist, till helt fabricerade påståenden och texter var enda syfte är att få oss att tro något som inte stämmer.
Ewald påminde också om att det här att sprida falska påståenden inte är något nytt, det har bara blivit så mycket lättare i och med internet och sociala medier. Vissa frågor får en enorm spridning på sociala medier och då hakar ibland gammelmedia på, utan att ordentligt kolla sanningshalten först. Ewald pratade en hel del om Facebooks betydelse för att sprida olika politiska budskap. Till exempel menar han att det numera är betydligt mindre helt påhittat innehåll, men desto mer vinklat och propagerande budskap, vilket kan vara svårt att skilja från fakta.
Vad ska vi göra då?
Det handlar såklart om att läsa hela artikeln, om artikeln länkar tillbaka till en annan källa - läs den, länkar den i sin tur - gå vidare tills du hittar ursprungskällan. Finns det direktcitat i texten är det bättre än om det bara hänvisas till att X och Y sa si eller så? Är texten aktuell eller gammal? Hur verkar andra artiklar på samma sida och ser webbplatsen generellt trovärdig ut med tidsangivelser osv? Har andra medier plockat upp nyheten och skrivit om den? Om inte finns anledning att vara misstänksam.
Ewald visade också en mängd sätt att kontrollera både bilders och filmers ursprung och visade även hur man kan undersöka sponsrade inlägg som fungerar som annonser  - vem har gjort den, vilken är målgruppen, vad kostade den mm.
Kolla gärna in fler tips och trix på Viralgranskarens webbplats.

Ny piratserie av Mårten Melin

Ibland känner jag att det saknas en kategori böcker för lågstadiet, de mellan Börja läsa-böckerna och kapitelböcker som ofta har ganska litet typsnitt. Det är en klurig nivå, men så viktig. Barnen har knäckt läskoden, tar sig genom böcker som Klass 1b och Kim & Lina utan större problem och nu behöver de peppas för att fortsätta utvecklas. En del tycker att de kan läsa och alltså inte behöver träna mer, andra vill men hejdas av att böckerna plötsligt känns övermäktiga. Här tycker jag att Mårten Melins nya bok Kapten Kidds skattkarta är en fantastiskt exempel. Det är en kapitelbok på ca 100 sidor, men marginalerna är breda, typsnittet stort och det är inte mer än 13 rader per sida. Texten lättas dessutom upp både av små vinjettbilder och stora bilder och en och annan helsidesbild. Men innehållet då?! Jodå, det är också bra. Spännande och lockande.

Kapten Kidds skattkarta handlar om den föräldralösa Anne som jobbar på ett värdshus. Till Svarta galten kommer ofta pirater och busar, och det är inte saft i deras glas. Ibland går det vilt till. En kväll sitter några pirater och spelar kort vid ett bord och en av dem är havets fasa, piratkaptenen Mary Sweet. Mary spelar pengarna av sina motståndare och när de inte har ett endaste mynt kvar att spela om erbjuds hon den legendariska Kapten Kidds skattkarta. Mary får osannolikt bra kort och vinner kartan, men slagsmål bryter ut när hennes motståndare påstår att hon fuskat. Anne lyckas hjälpa Mary som hamnar i knipa och som tack blir hon erbjuden jobb som skeppspiga på Marys skepp. Efter lite tvekan bestämmer sig Anne för att tacka ja till erbjudandet, och redan nästa dag är hon på väg ut till havs.

Men Anne hörde något på värdshuset kvällen innan som får henne att misstänka att någon följer efter båten, någon som själv vill roffa åt sig skatten. Dessutom kommer de till farliga vatten, där sjöjungfrur sägs locka till sig människor för att dränka dem och äta upp dem. Det blir ett riktigt äventyr för Anne.

Bilderna är ritade av Johanna Kristiansson som har samarbetat med Melin även i serien som börjar med Vampyrjakt! och som illustrerat en mängd andra författares böcker.

Jag undrar lite om (och misstänker starkt att) hon medvetet gjorde piraten Edward le Grand så lik sin namne med efternamnet Blom. Även om det nog går ganska många barn förbi, så fnissade jag åt det medan jag läste.

På förlaget webbplats läser jag mig till att det är planerat en hel serie om Anne, eller Jolly Anne som hon kommer att kallas. Det ser jag fram emot. Spännande böcker om en smart och snabbtänkt tjej kan vi väl inte få för många av, tänker jag.

 

Bild från Edward Bloms Instagram

Källkritik i fokus

Bibliotekarier jobbar mycket med källkritik och går många fortbildningar i ämnet. Jag vågar påstå att vi kan en del om detta , men den 2 maj var jag och Emelie på konferensen "Källkritik i fokus", som anordnades av Skolporten i Stockholm. Här "angrips" ämnet från ett lite annat perspektiv än det som vi  bibliotekarier är vana vid. Den första föreläsaren heter Johan Waara och är psykolog och forskare. Hans utgångspunkt är att vi aldrig kan räkna bort våra känslor, vår psykologi vid källkritik. Vi kan tro oss duktiga på källkritik, på att stå emot, att vara kritiska, men faktum är att vi människor är väldigt lättpåverkade varelser.

Mycket av samlad information på nätet, filmer, "nyheter" osv är idag en blandning av tyckande och fakta. Då blir det ännu svårare att stå emot och att analysera och bena ut vad som är vad.
Johan Waara tar som exempel några av de dokumentärer, som visats nyligen, t ex dokumentären om Michael Jackson, om R Kelly och om Josefin Nilsson. Han menar, utan att ifrågasätta, om det är sant eller inte, är dessa dokumentärer gjorda så att de väldigt starkt appellerar till våra känslor. När vi dessutom får en tung förstärkning av kommentarer runt innehållet i sociala medier, är det nästan omöjligt för oss att "inte dras med".
Fakta och tyckande blandas ihop återigen och vi kommer i affekt.
Vi människor får då också svårare att se hur saker och ting hänger ihop, vi ser förenklade samband, istället för hur saker och ting egentligen hänger ihop.

Johan Waara talar också om "self serving bias", dvs att vi tillskriver oss själva eller "vår" grupp alla positiva egenskaper och " alla andra" de negativa. Dvs vi kommer hela tiden att anse att fakta/data som kommer från "mig " är viktigast och har  lättare avfärda "de andra". Detta leder bla till filterbubblor.

Vad är då "vaccinationen" mot detta?  Förkunskaper, tänka till ett varv till, skaffa sig perspektiv och varför inte gå till vetenskapen och kolla metastudier. Låter enkelt, men tål att upprepas om och om igen.

Åsa Wikfors, professor i filosofi, talar sedan om "Källtillit och källkritik i postsanningens tid"
Detta är källkritik ur ett filosofiskt perspektiv. Hon menar att vi lever i en "postsanning", som karakteriseras av : ett splittrat medielandskap, stor spridning av desinformation, polarisering och grupptänkande och antipatier och sjunkande tillit.

Hon menar att vi måste tänka på att desinformation får konsekvenser och att vara medvetna om att det är farligt att slå ifrån oss tillgänglig kunskap. Vi bör fråga oss om vi har goda skäl att tro på det vi läser . t ex på sociala medier, ur just det här perspektivet. Att faktiskt dela och sprida desinformation kan leda till sjunkande tillit för samhället. Och tillit är det som håller ihop vårt samhälle ytterst.

Vad kan vi göra för att motverka detta? Lära människor(våra elever) att trovärdighet är viktigt, ge dem kunskap om medier och inte bara sociala medier, utan även etablerade, seriösa nyhetsmedier, bedöma källor både på djupet och horisontellt, dvs flera av varandra oberoende källor.

Mycket viktigt: Lär eleverna att det inte finns några skäl att tro att sanningen ligger mittemellan två polariserande sidor. Att välja det expertgranskade, här nämner hon NE, som källa och inte subjektiva ytterlighetsperspektiv. Ett boktips är "Tro på sanningen" av Timothy Snyder.

Författarbesök hos Rinnebäcksskolans tvåor

Idag har alla tvåorna träffat författaren Thomas Halling. Före besöket har eleverna haft möjlighet att läsa någon eller några av Thomas böcker och de har också fått skriva recensioner på de böcker de läst och förbereda frågor till Thomas. Så himla kul att höra elevernas funderingar kring böckerna och se hur taggade de är att få träffa en riktig författare! 

Några av frågorna var:

Är det roligt att vara författare?

Hur kommer du på vad du ska skriva om?

Vad tänkte du med denna historien?

Vad är det mest pinsamma du har varit med om?

Vilket av följande djur skulle du vilja ha som husdjur om du får välja mellan grön mamba, fågelspindel och lama?

Hur lång tid tar det att skriva en bok?

Hur många böcker har du skrivit?

Är du rik?

Thomas berättade också om sin idé till nästa bok, en liknande Olle 8, fast om en tjej. Han bad elevernas om hjälp med att ge idéer till vad de ska kunna handla om och vad huvudpersonen ska heta och eleverna hjälpte gärna till! Några förslag som är att klättra upp i ett träd och inte komma ner, att bli kär, att föräldrarna skiljs eller är skilda och drama som kan inträffa när en är sådär 8 år. Vi väntar med spänning på vad han bygger vidare på!

Det har varit en väldigt trevlig dag, som alltid när Thomas är på besök!

Myran har blivit storebror

Emelie har tidigare bloggat om En myras liv och Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson med illustrationer av Emma Adbåge. Nu har det kommit en fortsättning, Hemliga Myran.


Myran har blivit storebror och inget är sig likt där hemma. Det känns som om en främling har flyttat in, en främling som skriker, sover, bajsar och tar all uppmärksamhet. Mitt i allt kaos är Myran ledig från skolan, eftersom det är sommarlov. Han har ingenting att göra för att mamma och Jesper har bara tid för lillasyster. Henny har lovat att skicka vykort till honom men Myran hör ingenting från henne. Då dyker Gloria upp. Hon kan göra coola volter. Kanske kan Myran leka med henne istället?


En bok att läsa högt eller att läsa själv. Från cirka sex år.

Barns rättigheter i skolan, hemmet och på fritiden

Det har kommit en uppföljare till Rätt lätt - om barnets rättigheter 1 till 6 år. Boken heter Rätt lätt 2 - Om barnets rättigheter och är skriven av Susann Swärd och illustrerad av Tina Landgren. Uppföljaren vänder sig till låg- och mellanstadiet.


På varje uppslag presenteras en rättighet med utgångspunkt från Barnkonventionen. På vänster sida berättas om rättigheten i text och på höger sida i bild. Det finns också frågor till varje rättighet att diskutera tillsammans. Några av rättigheterna som tas upp i boken är rätt att vara sig själv, rätt att gå i skolan och rätt till lek och fritid.

Grisjakten

Nell och Freddy är bästa kompisar. En dag gör klassen en utflykt till en bondgård. Där finns många roliga djur att titta på ankor, getter , höns och grisar. Visst vore det roligt att ha ett litet djur även därhemma. Det tycker både Nell och Freddy och utan att de egentligen vet hur det har gått till har en liten gris "följt" med dem hem. Väl hemma döper de grisen till Kevin och ger honom ett bad med mycket badskum. Grisen Kevin blir alldeles hal och far iväg upp i luften då de försöker fånga honom. De torkar honom och sätter på honom dockkläder. Så söt han blir...Men grisen Kevin tänker inte låta sig fångas så lätt.
Nell och Freddy förstår att Kevin behöver gå ut ibland, men det är inte så lätt att hålla styr på en hal gris. Kevin sticker och hoppar upp i en gubbes väska. Den ovetande gubben går iväg...hur skall det sluta? En mycket rolig bok med illustrationer på varje bokuppslag. Författare är Carol Hart och illustratör Sarah Warburton.

Hilda och hamsterstölden

Hilda, Henning och Bella bor i samma hus. De går också i samma klass (tvåan) och är kompisar. En lördag när de som vanligt ska gå och köpa lördagsgodis tillsammans vill Bella plötsligt inte ha något godis. Konstigt tycker Hilda och Henning, Bella brukar köpa godis. Bella berättar då att hon sparar sina pengar till en hamster!

En hamster! Hilda vill genast också börja spara pengar till en hamster. Det låter så underbart!

Så har Bella sparat färdigt och hon köper sin hamster. Den är supergullig! Hamstern heter Lillan och Hilda och Henning får vara med och hjälpa till. Men Henning kan inte vara nära Lillan så länge eftersom han är allergisk mot pälsdjur.

Hilda får ofta följa med Bella hem till hamstern. De har så mysigt tillsammans. Henning känner sig antagligen utanför men Hilda och Bella kan ju inte hjälpa att han är så allergisk.

En dag är Lillan borta! Hon var där precis men nu är hon puts väck! Bella och Hilda blir helt utom sig och springer runt och letar överallt.


Hilda och hamsterstölden är en perfekt bok att läsa själv, tillsammans eller högt i en klass eller grupp. Boken handlar om det här med att vara kompis och om att det kan vara svårt många gånger att vara tre kompisar tillsammans. Det finns en annan bok om Hilda och hennes kompisar också. Den heter Hilda och årets kalas. Författaren till böckerna är Christina Lindström, illustrerar gör Annika Lundholm Moberg.