Mera Litteralund

Det var premiär för mig att delta i Litteralunds konferensdel, av olika anledningar. Men vilken konferens! Jag är helt överväldigad av intryck som jag översköljts av under dessa två dagar! Så många skratt, en del allvar, tips som jag vill prova bums, några "Wow, att en kan tänka så!" och en hel del "Ja visst ja, så är det ju!"

Att mötas av denna makalösa trappa förhöjde bara upplevelsen!

Efter en stark inledning av läsambassadören Anne-Marie Körling, som berättade om att vara läsande förebild så fick så småningom vi möta två ALMA pristagare nämlingen Kitty Crowther och Meg Rosoff. Så roligt att få ta del av deras tankar om att ha fått priset och deras tips till nästkommande pristagare.

En trilogi som jag slukade när den kom är "Half bad" av Sally Green. Hon berättade om böckerna och hur det kommer sig att de skildrar så mycket våld. Hon menar att barnen ändå kan föreställa sig det, och att vi gör dem en björntjänst genom att "gömma undan" våldet. Hon ville också skriva om starka kvinnor, och genom att välja häxor så blev det så. Trots att berättelsen handlar om häxor, onda och goda, så utspelar sig berättelsen inte i någon fiktiv värld, utan i vår vanliga. Hon har därför medvetet valt bort de typiska häxsymbolerna såsom trollstavar, spetsiga hattar och trollformler. Häxorna får inte heller sina förmågor förrän de är vuxna, och då får de själva komma på vilka de är, vilket kan komplicera saker och ting. Hon berättade även att hon under tiden som hon skrev "Half bad" bestämt sig för att aldrig mer skriva en trilogi, men upptäckte att det hon skriver nu inte bara blir en trilogi, utan även ren fantasy.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst, men slutar med att konstatera att det seminariet som handlade om dikter, gav väldigt mycket. Det är en genre som jag är nästan helt obekant med, men tack vare Lena Sjöberg, Mårten Melin, Lisen och Emma Adbåges smakprov och uppläsning ur sina böcker så väcktes en nyfikenhet i mig. En del verser har tonsatts och framfördes av Kulturskolans elever och det gav ytterligare en dimension åt texterna.

I övrigt kan jag bara instämma i Marias inlägg om hur makalöst roligt samtalet mellan Pija Lindenbaum och Erik Titusson var, och även finalen med Meg Rosoff.

Litteralund del 1

Dagen efter tvådagarskonferensen Litteralund (Sveriges största litteraturkonferens för barn- och ungdomslitteratur) bearbetar jag många tankar och intryck. Som helhet är jag MYCKET nöjd, konferensen intresserar och berör med ett aktuellt och givande program! Litteralund har verkligen blivit en "aktör" att räkna med i Litteratursverige!




Det finns många programpunkter jag hade velat skriva om, jag har valt ur två stycken i detta blogginlägg och hoppas att mina kolleger som också var på Litteralund fyller på med fler intryck.

Samtalet mellan ungdomsboksförfattarna Ann-Helén Laestadius, Anna Ahlund och David Wiberg under ledning av (metall)bibliotekarien Martin Bensch var ett mycket bra samtal! Författarna berättade om sin bakgrund, vad som inspirerar dem, vad de själva läste som barn och om kommande projekt. Författarna har alla tre kommit ut med populära ungdomsböcker under det senaste året. På Tolvåkersskolan är speciellt Ahlunds bok Du, bara flitigt utlånad.


Svenska barnboksinstitutet var på Litteralund och berättade om 2016 års bokutgivning. Bokutgivningen ökar fortfarande. Förra året gavs det ut hela 2414 barn- och ungdomsböcker i Sverige. Fantastiskt, det blir faktiskt drygt 46 st nya böcker i veckan, varje vecka hela året. Ett av barnboksinstitutets teman för året var normer och inkludering. Denna del blev mycket intressant när många böcker under detta tema presenterades och diskuterades. För övrigt hade även Litteralund normer som ett av sina teman för årets konferens.

Några magiska ögonblick fick vi också vara med om; Erik Titussons (förläggare på Lilla Piratförlaget) samtal med Pija Lindenbaum var ett sådant. Den häftiga finalen med Daniel Sjölins "show"-samtal med Meg Rosoff var ett annat.

Trots det positiva helhetsintrycket av Litteralund är det ändå något som skaver. I alla dessa viktiga, bra och givande samtal om böcker, läsning och läsfrämjande saknas männen. Några finns där men de är i en tydlig minoritet. I seminariet om Läsfrämjeri på fredagsmorgonen fanns det sex personer i panelen, endast en av dessa var en man.

Pojkar läser inte - vad konstigt..!

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Jag smårös och fnissade om vartannat igår kväll när jag läste Lena Ollmarks senaste bok, Den förskräckliga historien om Lilla Hon.
Lilla Hon älskar bokstavskex och visslar gärna med munnen full av dem. Helst vill hon vara i skolans kuddrum när hon gör det. Men de andra barnen är inte särskilt snälla mot henne och många gånger har hon stått utanför kuddrummet och längtat in.
Det är inte mycket bättre hemma, föräldrarna har fullt upp och märker henne knappt. Inte ens när hon en kväll inte kommer hem blir de oroliga.
Det går hemska rykten på skolan om spöken på vinden och om en elak lärarinna som hängde sig där. Ja skolan vimlar faktiskt av spöken i textilslöjden , i matsalen, i biblioteket... Om alla dessa elaka varelser älskar Lilla Hons klasskamrater att berätta om och skrämmas med. Till slut lovar de att hon ska få vara med i kuddrummet om hon vågar gå upp på vinden. Jo, det är förbjudet men... Naturligtvis blir hon lurad och inlåst däruppe.
Per Gustavssons bilder väjer inte för hemskheterna i berättelsen, men det finns också något i dem som skildrar Lilla Hons utsatthet.
Det är en burlesk berättelse med avhuggna kroppsdelar som sätts tillbaka med kardborrband och häftpistol, med blod som forsar och allehanda sätt som spökena dött på. Men det blir mer roligt än otäckt. Det är nästan mer otäckt med föräldrarnas självupptagenhet och kamraternas elakheter. Jag lånade ut boken till en lärare som undervisar i en trea direkt idag. Det ska bli intressant att höra vad de tycker om boken.
Jag har egentligen bara en enda invändning och det är hennes namn, Lilla Hon. Det hakar upp sig i munnen när en ska läsa det. Jag kom på mig själv med att enbart läsa Hon för att det skulle flyta.

"Bokvalet" på Rinnebäcksskolan

Fram tills förra året så anordnade Kulturrådet en nationell tävling för årets utkomna böcker, "Bokjuryn". Inför 2016 så bestämdes det att de pengarna skulle användas till andra satsningar. Biblioteksrådet på Rinnebäck tyckte det var synd, så det bestämdes att vi skulle fortsätta att ha tävlingen, fast lokalt.

För att underlätta för eleverna så plastades det fast nya fina "Bokvaletlappar" på böcker som kommit ut under 2016. Eleverna fick även tillgång till Barnbokskatalogen, där en del titlar presenteras.

Biblioteksrådet plastade lappar för glatta livet,det var ca 250 böcker som skulle märkas upp, så jag var väldigt glad för hjälpen!

Nu är resultatet sammanräknat! 

Dessa böcker fick flest röster på Rinnebäcksskolan!

Korsbackaskolans Läsvägg

 

Nu är Korsbackaskolans Läsvägg uppsatt!
På väggen tipsar personalen på skolan dels elever men även varandra. Blir du nyfiken? 

Kom förbi och ta del av boktipsen!

När tistlarna får ordet

Igår var det Världsbokdagen och det firade jag med att läsa böcker trots att barnen stod och drog i mig och ville saker. Jag hade med mig hem en bokhög på två decimeter, men jag hann bara 3,5. Centimeter alltså. Två böcker. Den ena var Från och med nu. som Lisa Bjärbo pratade om i hästboksavsnittet av Bladen brinner som jag lyssnade på förra veckan. Den andra var Anette Eggerts Tisteltankar.

Precis i början av sommarlovet dör Linns mormor plötsligt av en hjärtinfarkt. Linn står bredvid henne, och kan bara se på när hon segnar ner på marken. En kille hon vagt känner igen som "Badbollen" från en parallellklass ringer en ambulans. En främmande kvinna gör hjärt-lungräddning. Men mormors liv går inte att rädda.

Linn ska börja åttan till hösten, på en ny skola eftersom det visade sig finnas mögel på hennes gamla. Alla klasser blir splittrade och uppdelade i klasserna på den nya skolan. Linn kommer inte i samma klass som kompisarna Em och Alice, istället hamnar hon med Saga som är ingen och killen som ringde ambulans. Badbollen. Tim. Och i den nya klassen går Emelie som glittrar som guld, men har en vass tunga, och Sofia som verkar snäll. Men Linn kan inte vara trevlig. Hon måste räkna trappstegen så att de går jämt upp och hon måste koncentrera sig på att andas. Tänk om hon slutar andas! Och mamma tjatar om kolhydrater och pappa bara springer, faster Lotten och hennes man ska skilja sig fast de har ett litet barn ihop och ingenting känns som vanligt. Hjärtat slår så att det känns som att det kommer slå sig ut ur bröstet. Och varje gång blir det som tistlar i Linn. Tisteltankar som gör att hon skrattar när Emelie mobbar Tim, som gör att hon snäser av mamma, som får henne att dra sig undan Lotten. Kan inte allt bara vara som vanligt igen?

Jag känner verkligen med Linn. Att slitas mellan vilja och inte vilja, våga och inte våga, vara modig och vara feg. Att fräsa och överge någon hon egentligen bara vill slänga sig i famnen på och gråta hos. Att stänga in för att inte verka galen, men sen ändå bubbla över. Allt är så bra gestaltat i Linn.

Frostbitna- Firnbarnen 3

Den här boken har hållit mig i ett frostigt grepp. Vet inte om det var ovanligt kallt på skolan igår eller om boken hade en speciell suggestiv kraft för jag frös hela dagen.
Boken börjar med att en förvirrad  kvinna  förs till sjukhus efter att hon hittats av en lastbilschaufför ute på en väg. Hon visar alla tecken på förfrysning och efter ett dygn dör hon av sina köldskador. Det är bara det att det är knappast ens frostgrader ute. Den första snön har fallit, men det är definitivt inte så kallt att det räcker för att frysa ihjäl. Kylan tycks komma inifrån henne själv.

I det lilla samhället i Norrland, där Firnbarnen en gång blev inlåsta på skolan av en galen lärarinna som ville hjälpa dem, men istället dödade dem, råder ett bedrägligt lugn. Natta, Teddy och Leo, som i förra boken om Firnbarnen-Brännmärkta , nästan blev innebrända tillsammans med lärarinnan , som återvänt  för att leta efter nya barn att ta hand om., är nu utmattade och rädda efter sin kamp mot henne.

Tecken finns på att den onda kraften fortfarande finns kvar i den lilla byn och nu i form av en underlig kyla som drabbar på olika sätt.

Leo, som oväntat blivit en duktig skidåkare , fryser nästan ihjäl då han på en skidtur hittar ett kapell i skogen, där han tar sig in och hittar en fantastisk muralmålning. Målningen föreställer en ängel med enorma rosaröda vingar. Ängeln har ett underligt ansiktsuttryck, som han inte kan tolka. Leo tecknar av ängeln för att använda som skiss, då han skall göra en väggmålning till sin syster. Ovetande om vad ängeln egentligen är målar Leo en kopia av den på lillasysters vägg.

På olika sätt kommer Natta, Teddy och Leo att utan att förstå det spela de onda krafterna i händerna. Leo med sin väggmålning och Teddy genom att konstruera en "ny" version av datorspelet om Firnbarnen.  Natta genom sitt specialarbete.

Firnbyskolan har fått en ny lärare , Jacob. En helg bjuder han hem hela klassen till sitt hus. Huset är Prästgården, där Jacobs släkting bott för länge sedan. Prästen Svedelius och hans familj har en tragisk historia. Sedan modern dött fick äldsta dottern ta allt större ansvar för småsyskonen . Syskonen blev allihop innebrända i en mystisk brand. Ännu mer mystiskt är att den äldsta systerns kropp aldrig hittades efter branden.

Jacob ställer mycket frågor och när sanningen äntligen uppenbaras för Natta, Leo och Teddy är det nästan försent och döden nafsar dem i hälarna.

Mycket spännande upplösning, mycket läskigt, lovas här!

Kristina Digman på teckningsmuseet i Laholm

I Laholm finns Nordens enda teckningsmuseum. De har över 20 000 teckningar i sina samlingar.  Museet finns i den gamla brandstationen med en fin tillbyggnad som vetter ut mot Lagan. Laholm är för övrigt en charmig småstad, väl värd ett besök.

Där visas nu, till och med den 14 maj, ett urval av Kristina Digmans vackra bokillustrationer. Hon har illustrerat en rad andra författares verk såsom Sanna Töringe, Ulf Nilsson, Katarina Genar och Åsa Lind. Mest känd är hon kanske för de böcker där hon står för både ord och bild. Jag tänker på de underbara böckerna om Flora.

 Den senaste heter Floras naturpyssel. När jag öppnar den och börjar bläddra så vill jag genast ge mig ut i naturen, samla in och börja skapa. I utställningen finns inspirerande exempel med mycket humor.
Tillsammans med Flora visar Kristina Digman på allt det vackra i vår natur, ofta små detaljer som det är så lätt att bara traska förbi.
Kristina Digman har fått en rad utmärkelser för sitt arbete med ord och bild.




Jag var helt uppfylld efter att ha vandrat flera varv i utställningen. Den gav mig även inspiration till att snart starta upp en sorts tävling i biblioteket där eleverna ska lämna in sina egna naturtavlor eller naturpysslor.

Tiger eller inte

En tråkig sak med att köpa böcker till biblioteket är att allt kommer platsat. En nödvändighet för att böckerna ska hålla, men en del av den taktila upplevelsen försvinner. Den här boken är fylld av underbara illustrationer och pappret känns sådär matt och lite dammigt som jag älskar. Och det ser ut som att pärmen är tygklädd, lite rutig struktur, och med både titel och bild i relief. Jag tror att jag skulle gilla att hålla i den här boken, utan plast, och att liksom stryka lite över pärmen medan jag läste. Men jag får nöja mig med att tänka mig hur det hade känts.

Nora har tråkigt hos mormor den här dagen. Det finns ingenting att göra. Nora är för gammal för mormors löjliga lekar. Nora tänker inte gå ut i trädgården och leta efter den tiger som mormor påstår att hon sett där tidigare under dagen. Nora tror inte heller på att där finns trollsländor som är stora som fåglar, växter som kan äta en hel människa och en sur isbjörn som fiskar. Nora vet att allt det där är trams som mormor hittar på. Trädgården är en helt vanlig tråkig trädgård, med tråkiga växter och tråkiga insekter.

Och även om det skulle visa sig att det finns trollsländor stora som fåglar så finns det i alla fall ingen tiger. Och även om det sen skulle visa sig att det finns växter som skulle kunna äta upp åtminstone Noras giraff Jeff så finns det ingen tiger. Och även om det dessutom finns en otroligt sur och grinig isbjörn som fiskar i den lilla trädgårdsdammen så finns det ABSOLUT ingen tiger. Så det så!

Skolbibliotek i världsklass

Precis före påsk kom DIK´s utlåtande om vilka skolbibliotek i Sverige som i år fått utmärkelsen "Skolbibliotek i världsklass". Av de 25 skolbibliotek som fått utmärkelsen ligger två stycken i Kävlinge kommun. Det är Skönadalskolan som är med för första gången och Tolvåkerskolan som är med för andra året i rad.


För att få utmärkelsen ska skolbiblioteket vara en tydlig del av skolans pedagogiska arbete. Det ska också finnas en tydlig koppling mellan skolbibliotekens läsfrämjande arbete och arbetet med medie- och kommunikationskunnighet (MIK). Läs mer om Skolbibliotek i världsklass.

Påskläsning!

I vårt grannland Norge så finns det en tradition "Påskekrim", vilket innebär att alla läser deckare under påskledigheten. Denna tradition har inte riktigt fått fäste i Sverige, än.

Läst har jag givetvis gjort, två vuxendeckare blev det i sann Påskekrimanda, och så några barn och ungdomsböcker såklart!

Jag är med i en barn och ungdomsutmaning på facebook  och april månads utmaning är att läsa en barn och ungdomsbok utgiven före 1960. Jag hade väldig beslutsångest, det finns så många böcker jag skulle vilja läsa om. Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery, skriven 1908, Unga kvinnor av Louisa May Alcott från 1868, En liten prinsessa (1905) och Den hemliga trädgården (1909) av Frances Hodgson Burnett  eller varför inte en Fembok av Enid Blyton! Valet föll till sist på "Cherry Ames, sköterskeelev" av Helen Wells utgiven på Bonniers förlag 1956. Hinner jag så blir det nog en eller två till!

De lite nyare böcker som jag läst under påsken är :

"Mr Wilderbanks djurpark" av Petrus Dahlin. Molly och hennes familj bor i ett hus som står på Mr Wilderbanks djurpark och de sköter om parken och de djur som finns där. En dag får de plötsligt veta att djurparken har fått en ny ägare och att de har tre veckor på sig att rusta upp parken, skaffa alla djur som har funnits där när den nya ägaren var barn och dessutom fixa en julmarknad!!! Tight om tid, men familjen har inget att förlora! Givetvis finns det en skurk i berättelsen som gör allt för att de ska misslyckas, och en klurig farfar som har oändligt med tid när det behövs.

Jag har också läst Kajsa Gordans bok "Om jag får stanna" som tar upp ett mycket aktuellt ämne, flyktingar och avvisningar av dem. Ilona går i sexan och när boken börjar så är det dags att ta skolfoto. Hon får,  som vanligt, inte vara med på fotot, hon och hennes familj lever nämligen gömda på ett kloster, för att slippa bli utvisade. Ilona har gått i klassen sen förskoleklass och bästa kompisen Stella går i samma klass. Ovissheten är besvärlig för båda flickorna, och Stella känner ibland att hon har "lyxproblem", jämfört med Ilona. Trots ovissheten så finns det givetvis glada stunder, prat om killar, kalas, skolarbete och fritid. När Ilonas familj får det fruktansvärda beskedet att de ska utvisas skriver klassen ett brev till Migrationsverket.

Den tredje och sista boken är skriven av Melissa Marr och är första delen av fyra i en fantasyserie där Aislinn är huvudpersonen. Hon kan, och har alltid kunnat, se den för de flesta av oss, osynliga världen och dem som befolkar den, nämligen älvor. Det finns många olika sorters älvor och oknytt, både vackra och grymma. Hon har tränats i att inte låta dem märka att hon kan se dem, mormor och hennes mamma har också förmågan, men när hon träffar Keenan så sätts hennes beslutsamhet på prov. Han är otroligt påstridig! För Keenans del så står hela hans liv, och resten av världens liv också för den delen, på spel. Han är Sommarkungen, men utan drottning så är han för svag för att regera och helt i klorna på sin mor, Vinterdrottningen. Nu tror och hoppas han på att Aislinn är den han letat efter i 900 år. Problemet är att Aislinn är kär i Seth, och är inte särskilt intresserad av att ge upp honom och sin odödlighet för Keenan... Boken heter "Mer än ögat ser"

Vilken/vilka böcker har du läst under påsken?

Clownskräck

Om den här boken hade kommit i höstas hade den nog fått ligga både oläst och otipsad ett tag, men nu har ju all den där clownhysterin lagt sig och det är dags att skrämma slag på några 11-12-åringar igen. För det här är läskigt. Nu är jag ganska mörkrädd av mig, så jag var glad att jag hade mina två stimmiga barn runt mig, som ständigt avbröt mig med alla möjliga och möjliga frågor, medan jag läste.

Hamid är 14 år och ska sitta barnvakt åt sina 7-åriga tvillingkusiner Ahmed och Afifa. Kusinerna bor i ett stort hus i de rikare delarna av staden och Hamid tänker sig en avslappnad kväll med film och snacks i soffan framför familjens gigantiska TV. Men ganska snart förbyts kvällens lugn i en mardröm. En hemsk storm är på väg in och samtidigt nås han av nyheten att en förrymd fånge, från ett närbeläget fängelse, verkar vara på väg just mot det område där kusinernas hus ligger. Dessutom får han veta av morbror Mo och moster Julie att tvillingarna den senaste veckan haft förfärliga mardrömar om en clown som kommer in i deras rum på natten och står mellan deras sängar och flinar elakt mot dem. Sedan dess har moster Julie plockat bort hela sin samling med clowner som förut prydde hela huset.

Efter bara en liten stund i huset hör han steg uppifrån övervåningen där kusinerna sover. Hamid går upp för att se om det är kusinerna som vaknat, och i samma veva försvinner strömmen. I mörkret öppnar Hamid först fel dörr och kommer in i Mos och Julies sovrum. Hamid håller på att dö av skräck när han i gungstolen vid fönstret ser en gigantisk clowndocka, lika stor som han själv, som sitter och grinar mot honom. Han undrar varför moster Julie inte plockade bort den läskigaste av alla clownsaker när hon ändå höll på. Sedan snubblar han in till tvillingarna som mycket riktigt är vakna och har drömt sin clowndröm. Även om Afifa är tvärsäker på att det inte alls är någon dröm utan att clownen verkligen stått vid deras säng. Hamid avfärdar det och får barnen i säng igen. Men allt eftersom kvällen fortskrider blir han alltmer osäker på vad som egentligen är verklighet och vad som är (mar)dröm.

Det här är verkligen en skräckfilm i bokformat. Bilderna blir så tydliga i mitt huvud, även om jag aldrig varit rädd för clowner utan verkligen ser dem som något gott och bra (sjukhusclowner, clowner utan gränser mm.). Jag kan se den där grinande, lite spruckna och smetiga masken, blixtarna som lyser upp det vita ansiktet, galenskapen. Dessutom är boken bara knappt 90 sidor, så att även de som tycker att läsning är lite kämpigt kan ta sig genom den. Den engelska originaltiteln The Grin in the Dark tycker jag är betydligt bättre än den svenska Nattgästen.

Låna och reservera elevernas bok

Det här är ett häfte som innehåller elva noveller skrivna av elever på Söderparkskolan.

Det är ett jättefint häfte och den går att låna eller reservera på Kävlinges skolbibliotek!

Titeln på häftet är: "Vänskap: Söderparkskolans författartävling 2016". All text i boken är skriven av elever på Söderparkskolan. Även omslaget är illustrerat av elever på skolan.

Helt fantastiskt!

Så, vad är bakgrunden till detta häfte?

Under höstterminen anordnade biblioteks-/svenskrådet på Söderparkskolan en författartävling för skolans elever. Rådet jobbade hårt med utformningen av tävlingen. De designade och gjorde egna affischer som de satte upp och de berättade om författartävlingen i klasserna. Rådet bestämde att tävlingen skulle ha ett tema; "Vänskap". De som ville delta fick skriva själva eller tillsammans med andra och det gick att skriva under pseudonym om en ville. Eleverna fantiserade, skrev, suddade, berättade. En del skrev på Ipad, en del skrev på papper.

Novellerna sammanställdes så småningom i ett häfte som skulle gå att låna på biblioteket.

Och det går alltså. Att låna häftet på biblioteket. Eller reservera. Och läsa!

Det är så kul att läsa elevernas bok, som de skrivit själva!

Vem är Skuggan?

För några veckor sedan skrev jag här på Biblioteksbubbel om högintelligenta Stewart i boken Du är ett geni och nu kommer jag med nästa boktips om en överbegåvad person.

Tuva är dotter till en extremt smart, men asocial, uppfinnare. Mamman tillbringar all tid nere i källaren, i sitt labb, och befattar sig inte direkt med trivialiteter som att laga mat, betala räkningar, städa eller se efter sin dotter. Allt sånt får Tuva ta hand om själv, plus att hennes pappa kommer med matlådor med jämna mellanrum. Tuva behöver aldrig plugga eftersom hon memorerar allt den första gången hon hör det i klassrummet, men den sociala biten är hennes problem och hon har inga kompisar.

Tuva är inte bara intelligent, hon är dessutom en av de bästa i landet på Judo och hon åker både inlines och skateboard. Och så har hon en hemlighet, ett frivilligt "jobb" där hon får användning sig av alla sina förmågor.

En dag sitter Julia i klassrummet. Tuva dras till henne direkt och när Julia dyker upp på Judon börjar de försiktigt prata med varandra. Tuva känner sig dum och klumpig när hon aldrig kan komma på något att säga eller förstår vad som förväntas av henne, men som tur är bryr sig inte Julia om det utan kör på som om Tuva kunde alla sociala koder.

Det är mycket som ska in i den här, ganska korta och storstilta, boken; socialt utanförskap, lesbisk kärlek, lite spänning och action, mobbing och trakasserier, en kvinnlig superhjälte... Och ändå tycker jag på något vis att det funkar. Visst känns ganska många saker överdrivna, som mängden miljoner på mammans konto, hur smidigt allt löser sig, hur snabbt Tuva faller in i någon slags "normalt" beteende. Men jag gillar ändå både Tuva och Julia tillräckligt mycket för att överse med allt det där.

Boken är författarens debut som ungdomsboksförfattare och jag hoppas att hon skriver fler. Framsidan är också ovanligt lyckad för att vara från Idus förlag och lockar förhoppningsvis många läsare.

Thomas Halling på besök på Söderparkskolan

Thomas Halling var på Söderparkskolan i fredags!
Det var fredagen den 7 april, sista fredagen inför påsklovet, som två 6:or fick träffa författaren Thomas Halling. På schemat stod skrivarworkshops och det var ett gäng förväntansfulla 6:or som mötte författaren på morgonen.

Inför besöket har jag och 6:orna haft högläsning ur Hallings bok: Eddie 12 och hon som heter Elsa / Elsa 12 och han som heter Eddie, för att börja lära känna Hallings författarskap och skrivande.

Eleverna tyckte att boken var väldigt spännande. Boken har dessutom en speciell utformning då den är delad i två delar: från början av boken så handlar den om Eddie som är 12 år. Men, den går också att vända upp och ner och läsa bakifrån. Då handlar den om Elsa som är 12 år. Här på Biblioteksbubbel går det att läsa mer om boken.


Under timmen som gick med Thomas Halling fick eleverna pröva på hur skrivande, fantiserande och berättande kan gå till på ett otroligt spännande och medryckande vis.

Halling berättade ur sin bok Dennis kamp och ledde eleverna in i berättelsen på ett fantastiskt engagerande vis.

Eleverna sögs in i handlingen genom Hallings berättande! Han fick eleverna att engagerat diskutera berättelsen med varandra, de funderade över vad som kunde hända här näst, pratade om det som hände och vad de tyckte om det. De funderade över olika val som karaktärerna hamnade i och vad olika händelser ledde till.

Så småningom var det dags för eleverna att skriva själva. Och oj vad de skrev. De skrev så att pennorna glödde. Det var en helt fantastisk syn och det var så kul att se hur eleverna själva blev författare denna dag.

Stort tack till Thomas Halling som hade möjlighet att komma till skolan och på ett sådant fantastiskt engagerande sätt ledde dessa skrivarworkshops med 6:orna på Söderpark. Det kändes verkligen roligt att eleverna fick möjlighet till att pröva skrivande tillsammans med Thomas Halling på detta sätt.


Efter besöket blev jag som skolbibliotekarie nästan nedsprungen av elever som ville reservera Thomas Hallings böcker. Underbart! Också kul att se hur skrivande och läsning kan kopplas ihop med varandra och se all inspiration och kreativitet flöda.


Det var tack vare Sparbanksstiftelsen Färs och Frosta som författarbesöket med skrivarworkshops möjliggjordes. Färs och Frosta ger bidrag till olika skolprojekt och denna gång hade alltså turen kommit till Söderparkskolan!

I monstrens rike 2

Lov betyder lästid och idag har jag läst andra delen av I monstrens rike: Jakten på Nattstjärnan. Jag läste och skrev om den första boken i somras.

Saga är tillbaka i slottet hos sina föräldrar och Ulrik och nu bor även Ärla, Judit och Mickel här. Monstren som hölls infrusna har tinat, men det visade sig att Sagas kraft håller dem tama och snälla. men allt är inte underbart i slottet. Härskaren finns där ute och han vill att alla med trollkrafter ska förgöras, Sagas familj ligger risigt till. Men medan Ärla vill ha krig tycker Sagas föräldrar att det är bättre att bara hålla sig undan och gömma sig i slottet i skogen. När plötsligt en mekanisk insekt kommer flygande och exploderar mitt ibland dem, och sårar Ulrik allvarligt, inser alla att de inte är säkra. Ärla har berättat om Nattstjärnan som är det enda vapen som biter på Härskaren och Saga ger sig av tillsammans med Judit och Mickel för att försöka hitta vad det nu är. Men att leta efter något, som en inte vet vad det är, med en fiende som Härskaren visar sig vara svårare än Saga hade kunnat tänka.

Jakten på Nattstjärnan är spännande, det vore lögn att säga något annat, men det känns också som en mittemellanbok. Jag skulle gissa att upplösningen, slutstriden om en så vill, kommer i nästa bok. Det är lite transportsträcka emellanåt, även om det är en ganska spännande transportsträcka.

Änglamakerskor och källkritik

I dagarna har jag varit inne i en årskurs sex och diskuterat kring bra och dåliga källor

Klassen läser just nu om 1800-talets historia så därför koncentrerade vi oss kring barnhus och s.k. oäkta barn.

Det blev en intressant diskussion om mycket mer än källkritik såsom synen på ogifta mödrar, bristen på preventivmedel och skillnader mellan fattig och rik. Eleverna blev upprörda över hur utsatta fattiga kvinnor kunde vara och hur erbarmligt ett barns liv kunde te sig.

Sen fick vi skärpa till oss och börja med att granska källor.

Tillsammans sökte vi på barnhus och resonerade kring källors trovärdighet genom att leta efter avsändare, deras avsikt, kontaktuppgifter och hur pass lämplig texten var i sammanhanget.

Vi gick vidare och i par fick de ta reda på vad en änglamakerska var och på samma sätt hitta bra och dåliga källor i ämnet.

Till slut resonerade vi kring elevernas slutsatser och samlade deras argument på tavlan, som en sorts ”faktabank”

Eleverna fick upp ögonen för arkivens guldgruvor. De insåg att när en ändrar sökord ändras träfflistan. Om en ska använda en tidningsartikel som källa är det då bäst med en ur en facktidskrift, en dagstidning eller en populär kvällstidning? Går det att lita på en bloggare som påstår sig vara expert? Hur kan en ta reda på om det stämmer?

I nästa tema som klassen kommer att syssla med ska de på egen hand få göra ett arbete, leta källor och argumentera för sina val. Läraren och jag kommer tillsammans att titta på elevernas källförteckningar och resonerande.

Jag kunde inte låta bli utan innan jag sa hej då till klassen fick de ett par boktips där änglamakerskor finns med i handlingen.

8 april är det Romernas nationaldag

Inför Romernas nationaldag har jag skyltat upp i Rinnebäcksskolans bibliotek med en del böcker om och av romer, samt en miniutställning från Levande Historia som visar hur romerna behandlades under förintelsen.

Skolbibliotek ger resultat!

Erik Fichtelius skriver en intressant artikel på DN Debatt idag. Detta är förhandsinformation från den stora nationella biblioteksstrategin som skrivs just nu och där Fichtelius är ordförande. Utredningen i sin helhet ska vara klar i mars 2019

Det som Fichtelius skriver om har vi som jobbar i skolbiblioteksvärlden ”känt på oss” länge. Skolbiblioteken gör en skillnad vad det gäller färdigheter i källkritik och läsförståelse. Skolbiblioteken gör också en skillnad för elever i behov av kompensatoriska hjälpmedel och för elever med ett annat hemspråk än svenska. Det räcker dock inte med att ha ett skolbibliotek. Det ska finnas en välutbildad bibliotekarie i biblioteket som har ett gott samarbete med pedagogerna. Skolbiblioteket ska även få ekonomiska förutsättningar för att bygga upp ett bokbestånd som passar elevgruppen och som matchar pedagogernas arbete.

Kävlinge kommun gjorde sin mycket lyckade satsning på bemannade och välutrustade skolbibliotek redan för 12 år. Sedan dess har vi som arbetar på Kävlinges skolbibliotek byggt upp en organisation, och ett bokbestånd som vid behov skickas mellan skolorna. Vi har även genomfört många, många projekt i samarbete med pedagogerna kring eleverna vad det gäller det källkritiska och läsfrämjande arbetet.

Nu har vi fått ”svart på vitt” från denna mycket seriösa utredning. Skolbiblioteken spelar verkligen en stor och viktig roll i Sverige idag!

Kungliga biblioteket har även lagt ut informationen på sin webbsida.

Trevlig läsning!!

 

Wolf Erlbuch

2017 års ALMA pris (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne)  går till den tyske illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch. Han är en av de största illustratörerna och bilderboksförfattarna i Tyskland.

Det är ganska många år sedan nu, som en tysk vän visade mig bilderboken Ente, Tod unt Tulpe, Anden, Döden och Tulpanen. Jag blev helt betagen och skrev till flera svenska förlag och bad att de skulle ge ut boken. Inget napp. Först 2012 kom den ut på Lindskogs förlag och då skrev jag om boken HÄR på Bubbel. Det är en av de mest fascinerande berättelser som jag har läst. Samspelet mellan text och bild är klockrent. Dödens miner får Wolf Erlbruch fram genom till synes enkla grepp.

Jag har bara kommit i kontakt med ytterligare en av hans bilderböcker och det är Det var det fräckaste. Det är mullvaden som först uttalar de orden när han får en bajskorv rakt i huvudet och argsint ger sig ut för att ta reda på vem som är den skyldige. Denna bilderbok i miniformat har Werner Holzwarth som textförfattare

HÄR kan du läsa mer om Wolf Erlbruch och ALMApriset