Mats Berggrens böcker läses mycket på högstadiet. Speciellt populära är Språkresan och Onsdag kväll strax före sju.
Berggrens alldeles nya Din syster måste dö är en fristående uppföljare på Onsdag kväll strax före sju.
Jag började läsa denna bok i går kväll och sedan läste jag oavbrutet tills boken var utläst. Berggren skriver med driv och spänning om ett mycket tragiskt ämne som tyvärr är vardag för många tjejer i Sverige idag - att vara kontrollerad och att inte få lov att vara ute utan bevakning från sin far eller en bror. I Din syster måste dö heter huvudpersonen Evin och hennes bror heter Khabat. Abdi, en av killarna från Onsdag kväll strax före sju är också en av karaktärerna i boken.
Khabat tvingas vakta på sin syster, han tycker det är jobbigt det tar bara tid från skolarbetet som är det viktigaste för Khabat just nu. Samtidigt har Evin och Abdi en crush, det är underbart men också så jobbigt. INGEN får se Evin tillsammans med Abdi, då kommer hennes pappa att bli vansinnigt arg på henne.
Bokens första mening är "Vi har bestämt att din syster måste dö ... och det är du som ska ta hand om det, sa pappa."
Trots att boken beskriver ett mycket jobbigt ämne så visar den på att det finns hopp, det finns utvägar och hjälp att få. Boken avslutas också med kontaktuppgifter till organisationer som hjälper ungdomar som är utsatta för hedersvåld.
Jag har varit på en välbehövlig minisemester, till de gamla svenskbygderna och Stralsund. Flanerande,fika och förutsättningslösa nedslag här och var. Min vana trogen går jag in i alla boklådor för att kolla in utbudet av barn och ungdomsböcker. Mycket känner jag igen från Sverige och som vanligt i Tyskland, skyltas Pippi Långstrump upp stort.
I en liten intim bokhandel, om jag fattade rätt, ägd av det lokala bokförlaget Strandläufer verlag, stannade jag länge. Jag köpte några vykort av Inka Erichsen konstnär från Berlin som tillbringar sina somrar i närheten. Så föll mina ögon på en bilderbok Das grosse pferderennen - Den stora hästkapplöpningen. Det är den franska författaren och illustratören Marie Dorléans skapelse. Jag skrattade högt och tillsammans med damen i bokhandeln läste jag den än en gång och
vi skrattade åt bilder och handling.
Tyvärr finns den ännu inte på svenska. Tills dess får unga i min närhet stå ut med min taffliga översättning, För en så fin och rolig berättelse måste bara få högläsas om och om igen!
Anton har just fått reda på att han är en olycka på grund av en pyspunka på kondomen. Hans värld förändras i ett enda slag. Finns det någon mening i ens liv om det liksom inte var meningen att en skulle födas?!
Det är allvarliga funderingar att brottas med. Som tur är finns Ine, de har varit vänner sedan barndomen och går i samma sjundeklass. De startar stora projekt som att försöka hitta en ny partner till Antons försoffade, kanske rentav deprimerade, pappa. (Antons mamma är död. Hon förolyckades i en tragisk bussolycka.) Eller att rädda kärleken mellan Ines föräldrar. Allt detta sker mot
en kuliss av en tredje familj där allt verkar SÅ lyckat med ständigt nybakade bullar, föräldrar som har ork och förmåga att se alla och dessutom fortfarande är förälskade i varandra. Det är Oles familj, Ines och Antons gemensamma lite udda vän.
Jag förstår om det här låter som en svart tung berättelse, men nej den är lika orange som utsidan av boken. En skrattar om inte hela tiden så nästintill. Debutanten Gudrun Skretting målar med breda penslar och berättar rappt och frustande roligt om hur det är att vara på gränsen till tonåren och ens trygghet håller på att rämna.
Jag tänkte en hel del på Asptjärn och Emanuel Kent när jag läste boken om Anton. Han är som en yngre själsfrände skulle en kunna säga.
Anton mognar i berättelsen och inser ett och annat t.ex. att allt inte går att räta upp och det gör inget. Eller att känslor till andra människor kan förändras. Kärleksbekymren löser sig på olika sätt för personerna i berättelsen. Och begreppet att gå på plankan får en helt ny betydelse, laddad och en bra bild av berättelsen.
Jag läser gärna mer av Gudrun Skretting och varför inte mer om Anton.
Åsa Asptjärn har tidigare skrivit om Emanuel och hans kompisar i böckerna Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel och jag blir inte besviken när jag läser nya Rimligt lyckade ögonblick. Det är precis lika bra, träffsäkert - och pinsamt - som i tidigare böcker.
I Rimligt lyckade ögonblick får vi möta Emanuel 2.0. Nu börjar han gymnasiet och Emanuel har bestämt sig för att inte vara pinsam utan bara ligga lågt. Det går inte jättebra. Redan första dagen säger Emanuel fel (?!) namn vid uppropet och därefter fastnar han med håret i en väggtavla (hur är det ens möjligt?). Emanuel lyckas ändå få nya kompisar: Frank (som verkar vara stenrik), Iggs (som egentligen heter Ilse Dahl men bestämt berättar första dagen att hon heter Iggs och att hennes pronomen är han) och Kaisa (som Emanuel genast blir förälskad i).
Jag gillar verkligen Åsa Asptjärns böcker. Hon skriver smidigt, lättläst och fnissigt samtidigt som hon underfundigt och subtilt beskriver tonåringarna och deras vanor och värderingar.
Om du inte redan har läst någon bok om Emanuel så är det verkligen dags nu. Läs själv och tipsa eller ge bort till tonåringar i 13-15-årsåldern!
Jag läste en intressant artikel om detta ämne i söndagens Sydsvenskan. Du kan läsa hela artikeln här.
Summa summarum är att ungdomar idag inte nöjer sig med att dyrka sina idoler på avstånd, som många av oss som växte upp på 1900talet gjorde, utan de interagerar via kommentarsfälten och när det är mässor, eller som de möts IRL så är det självklart att hälsa, ta en selfie mm.
PewDiePie och Clara Henry var bland de första med att ge ut böcker, men har på senaste tiden följt av fler populära Youtubers som Kissie och Therese Lindgren.
En spännande utveckling som artikelskrivaren upptäckt, som jag missat, troligen för att jag inte direkt är i Youtubergenerationen, är att nu börjar det dyka upp boktips på vloggarna! Här är en spännande utveckling tycker jag! Fenomenet kallas Booktubers, dvs Youtubers som tipsar om böcker. De är stort i USA och tydligen på frammarsch även här i Sverige. Misslissibel och Clara Holmberg är två som vloggat mer om böcker än smink på sistone, och det är väldigt roligt! Jag kastade mig ut på Youtube och här är ett smakprov av Clara Holmberg.
Skolbibliotekarien Klara Önnefält har länge filmat sina boktips, så jag passar på att tipsa om hennes nya sida här också!
Kristina Ohlsson är en mästare på spök- och skräckböcker med titlar som Glasbarnen, Silverpojken och Zombiefeber på sin vällästa meritlista. Men i höstas kom hon med en bok i en lite annan genre, en magisk historia om vänskap, hopp och drömmar.
Roberta och Charlotte är grannar och bästa vänner. Charlotte har alltid varit mycket sjuk, men på sista tiden har hon varit sjukare än vanligt. Det är hennes hjärta som är dåligt och det blir allt sämre. Till slut är ett nytt hjärta det enda som kan rädda Charlottes liv, men det är inte så enkelt att hitta ett passande hjärta till en 11-årig flicka.
Men Roberta tror att hon kan hjälpa Charlotte. På en auktion har hon ropat hem en gammal jordglob som hennes morfar Horatio påstår är magisk och kan uppfylla en önskan åt den som äger den. Det enda som en behöver göra är att tända ett ljus och fem gånger snurra jordgloben och se var ljusstrålen träffar globen. Från de fem länderna ska en samla in jord och vatten. När allt är samlat vid globen kan en uttala sin önskan, som får handla om vad som helst utom döden. Tillsammans med sin nyfunna vän Erik tar sig Roberta an uppgiften. De hoppas såklart på närliggande länder, men ger nästan upp hoppet när ljuset träffas så avlägsna och udda platser som Antarktis, Tadzjikistan, Israel, Japan och Brasilien. Inte direkt länder som en elvaåring så enkelt kan åka till och hämta lite jord. Men morfar Horatio ser till att de inte tappar modet, får dem att se möjligheter och tänka ut andra sätt att få tag på jorden och vattnet.
Problemet är tiden. Charlotte blir hela tiden sämre och läget börjar bli akut. Kommer de överhuvudtaget hinna få tag i all jord innan hennes hjärta ger upp.
Det här är en berättelse om vänskap som visserligen slutar som jag förväntar mig, men ändå inte riktigt. Den tar sina läsare på allvar och väjer inte för ganska stora existentiella frågor om liv och död, sorg och saknad. Det tycker jag är modigt av en mellanåldersbok. Speciellt när många läsare säkert ser Kristina Ohlssons namn och förväntar sig en mysrysare. Jag blev inte besviken.
ps. Jag insåg att anledningen till att boken alltid verkade vara utlånade på mina bibliotek var att jag hade glömt köpa in den. Som tur var kunde jag läsa den via Bibblix istället idag när jag hemmajobbade. Imorgon ska jag in och beställa den till båda skolorna!
För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.
Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.
I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.
Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.
Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt att rädda Hallahem från människorna.
Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.
Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.
Spetälska eller lepra, som det också kallas, är inte en sjukdom, som en förknippar med Sverige, men ända in på 1940 talet fanns i Järvsö, Hälsingland ett sjukhus, behandlade personer med spetälska. I boken "Spetälskesjukhuset" kommer Elly som är 12 år för att hälsa på sin farmor, som bor i Järvsö. I närheten av där farmor bor, ligger det gamla sjukhuset och Elly tycker att det är både skrämmande och lockande. Numera är sjukhuset ett hem för psykiskt sjuka och just de här sommarveckorna är de iväg på en resa. Sjukhuset och parken runtomkring är tomma och lockande för Elly, som fantiserar om de spetälska som bodde där, om deras liv och hur hemskt det måste ha varit att bo där isolerad från omvärlden, med en sjukdom som spred skräck och skam omkring sig.
En dag cyklar Elly iväg till sjukhuset och hennes nyfikenhet driver henne att öppna den tunga, gamla dörren. Hon går in och möter en flicka, Saga. Hon verkar rädd, försöker gömma sina händer i ärmarna på sin klänning, men Elly får ändå se en skymt av Sagas såriga knogar och inåtböjda fingrar, som gör att händerna ser ut som klor. "Gå inte nära, jag kanske smittar", säger hon till Elly.
Vem är Saga? Elly får inte ihop det, om Saga har spetälska och är intagen på sjukhuset, hur kan de då träffas? Den sista patienten lämnade sjukhuset för ungefär åttio år sedan. Har Saga rest genom tiden? Elly och Saga blir vänner och Elly blir mer och mer besatt av att rädda henne och göra henne frisk.
En spännande bok med möjlighet att lära sig om en del av Sveriges historia, som de flesta inte vet så mycket om. Läs också de andra spännande böckerna av Camilla Lagerqvist, t ex "Den vita döden" (tuberkulos)och serien om" De svarta rosorna"(Andra Världskriget).
För några veckor sedan när jag började planera Bokprat för Rinnebäckskolan, så gick jag och botaniserade bland serierna, och upptäckte till min förvåning att första delen av serien Amulett stod i tråget. Jag tog den och tänkte läsa den, men har inte haft tid och möjlighet förrän nu. Plötsligt så förstår jag precis varför det nästan aldrig finns några exemplar inne i biblioteket och reservationslistan är hur lång som helst på senaste delen!
Berättelsen om Emily och hennes lillebror Navin är väldigt spännande och medryckande, jag vill veta vad amuletten egentligen är, hur blev de onda så onda och på det hela taget hur det går för Emily och hennes vänner i kampen mot Älvkungen och hans allierade.
Bilderna är tilltalande och fungerar utmärkt även utan text, på vissa uppslag är där bara ett fåtal pratbubblor.
Jag gillar också alla finurligheter som gammelfarfar Silas robotar, och husen, som "lever", Till min stora lycka så kom del två in precis innan jag skulle gå hem för helgen. Nu är jag fast, och även mitt namn kommer att hamna i reservationslistorna för del tre och sju...
Bo R Holmberg är en mästare att fånga och beskriva den där drabbande förälskelsen som det inte går att värja sig emot, i boken Hon ska det bli. Den bara dimper ner som en blixt från klar himmel. Det är Arash som drabbas när Elva kommer ny till skolan. Hennes första ord till honom är inte precis kärleksfulla, Stick! Dra! Försvinn! men det biter inte på honom, han vet ju att det måste bli hon. Oförtrutet strävar han på, förälskelsen och Elvas uppenbarelse verkar räcka som uppmuntran för honom. Jag har haft med den här boken på många bokprat och brukar säga att den ger bra tips på vilka ord en ska använda när en vill prata med sin stora kärlek. För det är han en mästare i han Bo ord som beskriver kärlek, ord som gör att en sugs in i berättelsen och ord som är så bra sammanfogade att det blir en lättläst text med stort innehåll.
Sara Löwestam kan också beskriva förälskelse och spirande kärlek så att det känns helt äkta. Här är ungdomarna något äldre, fast i kärlek spelar ju aldrig åldern någon roll det vet vi ju alla.Som eld var hennes första bok riktad till ungdomar. Jag har redan jublat över den här boken en gång tidigare här på Bubbel men det kan inte göras för ofta. Vill du äga den här boken kan jag tipsa om att den kommer att finnas med på årets Bokrea för ett mycket humant precis. Och Sara, jag längtar fortfarande efter
fler ungdomsböcker från din penna!
Det finns så otroligt många fantasiska, och en hel del inte så fantastiska, böcker om kärlek. Och många av de kärlekshistorier jag läste som tonåring finns kvar någonstans i mitt medvetande och har säkerligen format mitt sätt att se på kärlek, förhållanden, romantik. Många böcker blir daterade efter ett tag, känns gammalmodiga, långsamma och tråkiga, men bra beskrivningar av kärlek håller länge. För oavsett hur mycket av de yttre förutsättningarna som förändras för oss så är våra känslor de samma. Pirret i magen, nervositeten och förhoppningarna är samma idag som för 10, 100 och 1000 år sedan.
Att försöka välja ut en favorit bland kärleksböckerna är i stort sett omöjligt. Men en bok som jag läst många gånger, både på svenska och engelska är En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den handlar om 17-åriga Rose som tillsammans med sin storasyster Diana evakueras ut från London under andra världskriget. Deras mamma har fått jobb som skådespelare och ska underhålla trupperna ute i kriget och pappan är död sedan fem år. Systrarna ska bo i en liten stuga utanför en fiskeby och tas om hand av en hushållerska. Men hushållerskan blir inkallad och Rose som äntligen ser lite frihet framför sig övertalar Diana att de ska stanna kvar ensamma, utan "förkläde" även om det väcker viss uppmärksamhet.
Rose drömmer om att skriva och att kunna göra vad hon vill och njuter i fulla drag av att för en gångs skull slippa bli övervakad av internatskolelärare i varje vaket ögonblick. När hon träffar 18-åriga Derek tror hon att hon mött den stora kärleken. Han ser henne fast hon är ful och fel, men varför känns det så konstigt när det borde kännas så rätt. Han tar inte henne riktigt på allvar och hon kan absolut inte prata med honom om böcker och litteratur som hon kan göra med hans äldre kusin Alec. Alec med de trötta ögonen och det rufsiga håret, Alec som äger antikvariatet i byn och ser ut som att han aldrig sover. Alec som varit med i kriget och nu blivit remitterad lugn och ro på landet för att sörja.
Det blir en omtumlande sommar för Rose, då hon verkligen lär sig mycket om sig själv och utmanar sitt sätt att tänka. Hon träffar den ogifta gravida Dot, som inte verkar skämmas fast hon "borde". Genom dagböcker lär hon känna husets förra ägare Hilda, som gick under tillnamnet "Galna" eftersom hon inte brydde sig så mycket om vad alla andra tyckte och tänkte utan följde sitt hjärta. Och så får hon se en helt ny sida av sin syster.
En riktig sommarälskling är det här som tål att läsas och läsas om.
<3 Här kommer några tips på böcker med kärlek extra allt! <3
Mårten Melins Jag är Love är en bok om hur magisk och galen förälskelsens kraft kan vara. Här har Emelie bloggat om boken tidigare. Det här är del två i en bokserie om Monsterskolan. Boken handlar om Love. Han har ett problem. Ett stort problem. Alla, verkligen alla, blir kära i honom. Det spelar ingen roll vad han gör, det är alltid någon som faller för honom. Det är nästan som om han bär på en magisk kraft, en kärlekskraft. Själv vill han bara ha lite lugn och ro och önskar att han kunde få bli lämnad i fred. En dag går det överstyr med kärleksbetygelserna på hans skola och Loves föräldrar beslutar att han ska byta skola. Skönt tycker Love, äntligen kommer allt kanske bli lite normalt. Men livet på den nya skolan verkar inte bli helt normalt det heller. Han är inte det enda barnet som får saker att hända omkring sig. Och det verkar fortfarande som om folk blir hejdlöst kära i honom. Vad är det för en ny skola som han börjat på och varför blir alla kära i Love?
Eddie 12 och hon som heter Elsa ; Elsa 12 och han som heter Eddie är en bok skriven av Thomas Halling. Maria har skrivit om boken i ett tidigare inlägg här. Boken har en speciell utformning som gör det väldigt kul och spännande att läsa. Den har två titlar och det är alltså två böcker i en, med två berättelser som hör ihop. Från ena hållet får vi följa Eddie 12 år och vänder en på boken och läser bakifrån så finns berättelsen om Elsa 12 år.
Eddie går i 6:an och han har tufft både i skolan och hemma. Pappa dricker ibland, det är bråk och Eddie har sin lillebror Kevin att tänka på. I skolan är han högljudd och enligt klasskompisarna, rolig, när han väl är där. Han har en egen assistent och det är rätt ofta det kommer nya assistenter när de gamla inte orkar längre. På stan blir han erbjuden att köpa en billig mobil av en kille han känner lite grann. Han ska betala dagen efter och tänker att det blir ett senare problem. Han förstår nog var mobilen kommer ifrån och hur den kan vara så billig, men viftar bort känslan. För Eddie börjar nu en jakt på pengar för att betala för telefonen. I skolan är det också jobbigt och han måste ta sig därifrån för att fixa allt annat. Men vem är den nya tjejen som börjat i klassen, värsta snygga tjejen?
Elsa börjar i ny klass i en ny stad. Åk 6 och hon känner ingen. Hennes mamma har fått jobb och de har flyttat. Pappa bor nu 40 mil bort och alla hennes gamla kompisar är långt borta. Sista dagen på sommarlovet går hon ner på stan för att kolla i affärer och då händer något otäckt. Några killar rånar henne på hennes mobil. Hon blir helt förtvivlad. Nästa dag är första dagen i nya klassen. Men de nya klasskompisarna verkar tuffa och de viskar om Elsa när hon kommer. Läraren verkar också jobbig. Elsa som tyckte så bra om att gå i skolan i den gamla staden. Hon sitter utan bänkkamrat i klassrummet när en kille kommer in på tok för sent. Han sätter sig bredvid henne och skojar om att hon är värsta snygga tjejen. Han heter Eddie och är rätt snygg han med. Men så ser hon något konstigt, hans mobil ser ut precis som hennes gamla gjorde!
Så hur läser en boken då? Hur en vill! Antingen från början till slut i var bok eller som jag gjorde, ett kapitel om Eddie och två om Elsa... Spännande läsning som rekommenderas!
Kärlek kan vara så mycket, och på olika vis! När jag funderade på vilken bok jag skulle tipsa om idag, på Alla Hjärtans Dag, så bestämde jag mig ändå för den kärlek som får två människor att vilja tillbringa tiden i varandras sällskap, inte den kärlek som en känner för sin familj eller sina vänner.
Boken "Helena" är första delen i en trilogi som heter "Starcrossed" och är skriven av Josephine Angelini.
Den handlar om den nästan överjordiskt vackra, men paniskt blyga Helena Hamilton. Hon bor med sin pappa på en liten ö utanför Nantuckets kust, mamman lämnade familjen när Helena bara var en liten baby. Eftersom att Helena är så blyg så har hon bara en vän, Claire, och ett brinnande intresse för löpning. Hon är nästan löjligt bra på löpning, och behöver inte anstränga sig så fasligt mycket för att vinna, och slå det ena rekordet efter det andra.
Livet är som det ska ända tills första dagen på höstterminen då det börjar tre nya elever i klassen, Lucas, Jason och Ariadne Delos. Helena mår inget vidare, det är ovanligt varmt, klibbigt och lärarna är på henne om att hon borde ta extra kurser, satsa mer på löpningen osv tills Helena tror att huvudet ska sprängas av en fruktansvärd huvudvärk. Men det värsta har inte ens hänt än, för när hon väl träffar Lucas Delos så överväldigas hon av ett hat så starkt att hon skulle kunna döda honom där och då!
Efterhand som historien fortgår så visar det sig att de båda har kopplingar till den största kärlekshistorien i historien, den mellan den sköna Helena och Paris, prins av Troja...
Idag "Kärleksbombar" vi bloggen. Här kommer mitt Valentineboktips:
När jag lät dig gå är fortsättningen på Om jag stannar, boken som blev film för några år sedan. Det är Gayle Forman som skrivit dessa böcker som handlar om stor sorg men också om stark kärlek.
I den första boken Om jag stannar råkar Mia och hennes familj ut för en förfärlig bilolycka. Mias bror och föräldrar överlever inte olyckan och Mia själv ligger länge och svävar mellan liv och död. Mias kille Adam vakar vid hennes sjukbädd.
Nästa bok När jag lät dig gå börjar tre år efter trafikolyckan. Mia och Adam har gått vidare med sina liv. Mia har flyttat till New York och går på den kända musikskolan Julliard, hon är en mycket duktig cellist. Adam har också satsat på musiken med då som popartist, han reser världen runt och han och hans band är numera superkändisar. Mia och Adam är inte längre tillsammans, de har inte haft någon kontakt alls med varandra sedan Mia flyttade iväg.
När boken börjar befinner sig Adam i New York med sitt band och går runt på stan och hoppas att ingen ska känna igen honom. Han mår inte speciellt bra. Kändisskapet har gjort honom både klaustrofobisk och osäker på sig själv och på sin omgivning. När Adam går förbi Carnegie Hall ser Adam plötsligt en stor bild på Mia. Tydligen ska Mia ha en cellokonsert på Carnegie Hall samma kväll och Adam är precis utanför. Han går in, köper biljett till kvällens konsert med Mia och sjunker ner i konsertfåtöljen. Efter konserten ber Mia via en anställd på Carnegie Adam att komma till hennes loge. Mia och Adam träffas nu en kort stund för första gången på flera år.
De finns mycket att säga mellan ungdomarna men inte så mycket blir sagt. Adam säger hejdå till Mia och ger sig iväg efter en kort stund. Han ångrar att han överhuvudtaget gick på konserten. Mia tillhör hans förflutna. Nu ska ha gå vidare med sitt liv och sin karriär.
När jag lät dig gå och Om jag stannar finns både på svenska och engelska på Tolvåkerskolan. De är populära böcker bland tonåringarna. Om du vill läsa böckerna på engelska så heter de If I stay och Where she went.
Kulturrådet skickar ut böcker till biblioteken ett par gånger/år, en del böcker är av nya författare och en del smalare litteratur. Folkbiblioteket delar generöst med sig av barn och ungdomslitteraturen till skolbiblioteken.
I år fick jag denna fina bok som handlar om femåriga Ibbá som bor med sin mamma och pappa i byn Polcirkeln, vid polcirkeln. har finns bara fyra hus, och inga andra barn än Ibbá . Storasyster Sunná går på internatskola och kommer bara hem ibland. Ibbá hittar ändå lekkamrater, baland djuren, men även bland de vuxna. Hon skapar även en parallell värld där hon kan flyga mot stjärnorna på en ugglas rygg, och träffa Álu från ganijfolket som bor i underjorden.
Men åren går och det är dags för Ibbá att börja skolan. I skolan pratas det bara svenska och på internatet styr föreståndarinnan, fröken Karlsson, med järnhand. Livet blir inte så roligt, allt som Ibbá är van vid är fel, inte svenskt. Den enda vuxna som skrattar och som hon vågar bli vän med är Tant Rut, som delar ut maten. I skolan kallar barnen Ibbá för lögnare när hon berättat om sina berättelser hemifrån, så hon bestämmer sig för att aldrig mer prata i skolan.
Jag känner verkligen med Ibbá, att skiljas från sina föräldrar och allt hemvant för att bo hela sin skoltid på internat långt borta kan inte varit lätt. Samiska fick de inte prata, och maten, helt vanlig svensk husmanskost, var lika obekant som språket. Boken genomsyras dock av en postitiv syn, bilderna är vackra och det är intressant att läsa mer om den samiska kulturen. En oväntad pärla!
Boken heter "Årddå vid trädgränsen" och är skriven av Harriet Nordlund. Boken finns även utgiven på lulesamiska.
Holly Black och Cassandra Clare är två framgångsrika amerikanska författarinnor som slagit sig ihop och skrivit serien "Magisterium" tillsammans. Holly Black har bla skrivit fantasyserien "Spiderwick" och Cassandra Clare har bla skrivit serien "Shadowhunters". Jag är omåttligt förtjust i båda serierna och därför blev jag oändligt nyfiken på vad de skulle kunna åstadkomma tillsammans!
Den första boken, av fem, heter "Järnprovet" och huvudpersonen är en kille, Callum Hunt. Hans pappa är rabiat motståndare till allt vad magi innebär, och han har satt upp tre enkla regler: 1. Lita aldrig på en trollkarl 2. Lyckas aldrig med en uppgift som en trollkarl ger dig 3. Låt aldrig en trollkarl ta dig till Magisteriet. Callums pappas motvilja till magi beror på att han anser att den dödade Callums mamma under det stora trollkarlskriget. Dessvärre så kallas Callum till inträdesprovet till Magisteriet precis som alla andra, och att utebli är helt otänkbart. Han gör precis allt han kan för att misslyckas med inträdesproven, men till både sin och pappans förfäran så blir han ändå antagen.
Magisteriet ligger väldigt avsides, och undangömt. Calls pappa bestämmer sig för att om Call åker till Magisteriet så får han klara sig själv, så Call känner sig mycket ensam. Som tur är så hittar han två vänner, Aaron och Tamara. Givetvis så finns det en ond trollkarl och otrevliga elever som gör livet surt för de tre vännerna. Och problem som måste lösas, av outbildade magiker...
Trots att intrigen och persongalleriet påminner om böckerna om Harry Potter så skulle jag ändå vilja säga att de är mycket olika. Kanske mest för att jag har levt med Harry i nästan 20 år vid det här laget, och att hans värld är så välbekant. Här är det andra intriger och svårigheter, men även mycket humor och bus. Hittills så har det kommit ut tre böcker, "Järnprovet", "Kopparhandsken" och "Bronsnyckeln". Jag längtar till nästa som kommer ut i år, på engelska, "The silver mask".
Så blev det ändå lite vinter med snö till slut. Det är härligt att se alla barn röda om kinderna och med pulkor på släp. Hoppas att snön nu får ligga några dagar så att alla hinner njuta och inte bara oja sig över vägkaos och snöskottning.
Efter timmar ute i det vita kan det väl passa med en bok om snö kanske...
Åsa Karsin har skrivit och ritat en alldeles underbar bok som heter Solvej och tjottablängaren. Solvej har fått en spark av mormor och tänker minsann svischa fram med den i backen, så kan de andra sitta där i sina långsamma pulkor. Hon upptäcker snabbt att sparken uppför sig annorlunda i nysnön än på den plogade vägen. När hennes bäste kompis Sixten råkar skratta åt hennes vedermödor i backen är måttet rågat. Han får sig en tjottablängare så att näsan börjar blöda. Då blir det fart på Solvej och i ilfart är hon hemma med honom hos pappan. När Sixtens pappa berömmer henne för hennes omtanke att komma hem så snabbt med den skadade känns det inte alls bra och fikat växer i munnen...
Vilken dramatik! Underbar att läsa och boksamtala kring.
Det är inte mindre dramtatik i Laura Trenters bok Snögrottan. David och Andreas är ute och leker i snön. De har kommit på att de kan bygga en snögrotta och allt är bara roligt till en början. Så kommer plogbilen och plötsligt är de instängda i en kompakt snövall och kan inte ta sig ut. Det är trångt och dåligt med luft. Snart förstår de att de är riktigt illa ute och kanske kommer att dö där i snön trots att de är alldeles nära sina hem. Pojkarna räddas mirakulöst och berättelsen slutar lyckligt. Boken bygger på en verklig händelse men är bearbetad av Laura Trenter. Snögrottan finns som en klassuppsättning på våra skolbibliotek. Den är nästan ständigt utlånad och uppskattas mycket av både lärare och elever.
Till sist en ungdomsbok på snötemat. Det är minsann inte mindre dramatik i den här boken, är det naturkrafterna som inspirerar författarna till dessa spännande berättelser? Boken heter Snöstormen och är skriven av Sofia Nordin. Jag har skrivit om boken tidigare HÄR på bubbel.
Ett Sverige med stängda gränser och där allt som sticker ut och är annorlunda har raderats bort. Samhället styrs av en stark ledare som utger sig för att veta exakt vad medborgarna behöver för att må bra och leva i balans. En slags ”all inclusive”-tillvaro där allt är serverat och klart och där en slipper ta egna beslut.
I 2084 får vi träffa Winston och Lea. Winston är en helt vanlig medborgare som lever ett stillsamt och inrutat liv. Han har aldrig reflekterat över sin tillvaro utan gör det han blir tillsagd. Plötsligt dyker Lea upp och hävdar att hon är hans syster. Lea lever på flykt undan polis och militär eftersom hon utgör ett stort hot mot samhället genom att ha fötts med en egen fri vilja och dessutom vet hur hon ska frigöra den hos andra. En spännande och omtumlande resa inleds och där de båda till slut måste lita på varandra för att överleva. Kan de med publikens hjälp nå ut till alla medborgare och rasera det rådande samhället? Kan de tillsammans skapa förändring?
Vad händer när idéer om den starkes rätt att styra över den svage vinner stöd igen? Vad händer med dig som individ när du måste underkasta dig och lyda och den din egen vilja inte längre räknas? Hur kan du värna din självrespekt och din respekt för andra människor?
Det var en väldigt bra föreställning och under teaterns gång så hade jag Aldous Huxleys Du sköna nya värld i bakhuvudet och Orwells 1984.
Föreställningen väckte många tankar och frågor.Hur ser vår framtid ut egentligen? Just nu är det lite upp och nervända världen bland annat för det märkliga presidentvalet valet i USA och det är ju inte utan anledning en kan känna lite oro.
Jag hoppas att människan fortsätter att kämpa för mänskliga rättigheter, och stå upp för demokratin och att våga höja rösten när något är fel. Jag hoppas att vi aldrig hamnar i samma sits som Winston och Lea!
Det har kommit en ny bok om Billie. För nästan exakt ett år sedan skrev Maria om den första boken Billie: Avgång 9:42 till nya livet här på bloggen och hyllade den levnadsglada Billie som gör allt för att försöka förstå alla märkliga saker i sitt nya liv. Som det här med regler och begränsningar och hur någon som till synes har allt ändå inte är glad.
I den nya Billie: Du är bäst fortsätter vi följa Billies försök att tina upp sin fosterfamiljs relationer till varandra och sin omgivning. Hon är så klok, lilla Billie, vild och snusförnuftig på samma gång, normbrytande och mån om att förstå, göra rätt, passa in, anarkistisk och lillgammal.
Billie är verkligen inte en endimensionell karaktär, hon går sin egen väg samtidigt som hon kämpar för att göra det som är rätt, när det är viktigt. Ett exempel. "Jag kan inte vara en person som går ut genom dörren samma tid varje morgon. Det är som om det är en omöjlighet. Jag måste tänka klart några tankar medan jag sitter på toa först. Jag måste lyssna färdigt på en låt. Jag måste plocka ihop mina saker, i min takt. Om inte morgonen blir på olika sätt olika dagar så dör jag." Även om detta betyder att hon ibland kommer för sent till skolan. Samtidigt, när hon blir vald till klassens kamratstödjare gör hon verkligen allt för att alla ska känna sig sedda, inkluderade, viktiga. Trots att Billie själv blir helt slut av allt vänskapande. Men det går inte att göra en sån sak halvhjärtat. Hon revolterar mot det som inte känns viktigt och ger allt när det verkligen behövs. En fantastisk inställning. Alltför många tror jag ger med sig i småsaker som inte betyder något och struntar i det väsentliga eftersom det ofta kräver mer arbete. Vi borde nog alla lära lite av Billie.
Böckerna om Billie är absolut inte händelselösa, ändå är det inte de yttre omständigheterna som är de viktiga för mig. Det allt som sker inuti Billie, hennes tankar och känslor, som jag fastnar mest för. Jag hoppas verkligen att Bille kommer tillbaka snart så att jag får fortsätta följa hennes liv i Bokarp. Jag tillhör verkligen en av de som behöver mer Billie i mitt liv!
ps. Marias slutord i recensionen av Bille: Avgång till nya livet blev förresten blurbade på baksidan av nya boken. KUL!!!
Fjärde, och förmodligen sista, delen av Sofia Nordins postapokalyptiska serie dök upp hos mig i fredags och jag var tvungen att börja läsa direkt. Trots att det kommit två delar emellan är det fortfarande den första boken jag minns och gillar bäst av de fyra. De andra är såklart spännande, men de blir liksom inte riktigt lika speciella. Maria skrev om första delen HÄR. De andra har vi faktiskt inte recenserat här på bloggen. Grundhistorien är att i stort sett alla människor har dött i en mystisk feber på bara några timmar och kvar finns ett fåtal ungdomar som försöker göra allt för att överleva. I första boken är det Hedvig som är huvudperson. Hon tar sig till en 4H-gård där hon bygger upp ett litet jordbruk. Dit kommer Ella och senare hittar de Ante i skogen. Andra boken handlar om Ante som ska försöka förhålla sig till den ombytliga Ella och snälla Hedvig i huset. Sen hittar de också syskonen Nora och Malte. I tredje boken följer vi Ella under tiden hon och Nora ger sig av mot Umeå eftersom hon hört en radiosändning därifrån. Nora blir sjuk och de tar sig inte ända fram utan hittar andra överlevare som de får bo med.
I den här boken får vi följa Esmael. Efter att Ella och Nora bott tillsammans med Esmael, Sandra och Bianca en tid på sin väg mot Umeå försvinner plötsligt Ella utan ett ord. Esmael som trodde att han och Ella hade något speciellt på gång blir både arg och ledsen. Efter ett gräl med de andra bestämmer han sig för att ge sig av efter henna. Han vet ju att hon velat till Umeå länge, för att ta reda på om det finns fler överlevare efter febern där. Esmael tar en cykel och ger sig iväg på den 17 mil långa turen utan att få med sig något direkt att äta eller dricka på vägen. Ganska utmattad kommer han fram till Umeå, men han hittar inte Ella eller någon annan levande människa heller för den delen. Istället hittar han ett hus som han tar sig in och gör sig hemmastadd i. Men han kan inte ge upp tanken på Ella. Någonstans måste hon ju finnas och hans drömmar om hur fantastiskt allt kommer att bli när han hittar henne och hon ber om ursäkt blandas med hans frustration över hur egoistisk och jobbig hon är. Och som en nästan kan tänka sig blir inte direkt deras möte ackompanjerat av några vackra stråkar. Istället blir konflikten dem emellan bara värre och Esmael alltmer desperat. Hur ska han kunna ta sig tillbaka till Nora, Bianca och Sandra utan att ha lyckats med någonting? Och hur ska han kunna bli kvar i Umeå utan att ha någon att vara med?
Det är verkligen lite ångestframkallande att inse att inte ens de få som överlever kan vara sams. Att deras liv mitt i eländet dessutom är fullt av missförstånd, oinfriade förväntningar, ilska, bråk, frustration och sorg. Jag vill både trösta Esmael och läxa upp honom för att han beter sig som han gör. Det han gör och tänker är både förståeligt och helt från vettet, men det är kanske inte så konstigt om en 13-åring reagerar lite irrationellt på att hela hans värld slagits i spillror.
Så har jag nu, kanske 15-20 år efter många andra börjat lyssna ORDENTIGT på Petter och hans texter. Detta tack vare att jag nu i veckan fick hans bok 16 rader i min hand. Jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta läsa. Jag läste och läste medan jag parallellt lyssnade på texterna som han skriver om.
Jag är en ovan raplyssnare har aldrig riktigt tyckt att rap är min musik men kanske kan det bli det?? Petters texter är sååå bra, finurliga, poetiska, intelligenta och narrativa. Texten OM texterna är minst lika bra och är det som gör boken så läsvärd. Petter skriver om var i livet han befann sig när han skriver låttexterna till sina olika album. Hur tänkte han? Vad inspirerade honom? Vad var jobbigt i hans liv just då? Han bjuder generöst in oss i hans värld. Hans låttexter är fulla av liknelser och (litterära) referenser som man inte upptäcker vid en första genomlyssning - man behöver läsa om låtarna för att förstå dem.
Petter har delvis haft en jobbig uppväxt. Han skriver i boken om dåliga resultat, betyg och lågt självförtroende. Men också om mötet med en entusiasmerande svensklärare på Komvux om en mor som stöttat och aldrig gett upp och om inspiration i litteratur, film, konstverk och resor.
"Utifrån mina egna erfarenheter kommer min inspiration ofta från litteraturen. Jag brukar säga att ju mer jag läser, desto bättre texter skriver jag"
Om denna låten "En resa" skriver Petter i boken "En resa" är egentligen i stora drag ett hopkok av alla mina fantasier som barn.
Jag har alltid varit förtjust i fantasy och olika kulturers mytologi, framförallt den grekiska. När jag insåg hur jag kunde använda allegorier i mina texter blev det ett sätt att måla upp scenarion."
Genom att bearbeta (Läsa - Lyssna - Skriva!!) boken 16 rader tillsammans med ungdomarborde man verkligen kunna inspirera till skrivande, det är också Petters önskan med boken.
Jag ska genast tipsa om boken för alla svensklärare som jag känner!
"- Jag är som ett isberg, finns mer under ytan
Få som verkligen känner mig, som sett den sidan
- hänger mest med mig själv om du frågar mig
Min agenda, kraven som plågar mig
måste vidare, bara bort ett tag
det känns inget vidare, men jag kommer tillbaks
så jag hoppar in i bilen, vet knappt vart det bär åt
Humanist, jag öppen mot världen
Intellektet min föda på färden
det är mitt vapen, jag har bytt det mot svärden
- Alltid på jakt, efter min lilla frizon
lite kunskap vill vidga min visdom
- Ambitionen är min största talang,
- mitt sätt hur jag prompt tar mig fram
- gravitation jag kanske kraschar till slut
men det spelar ingen roll för det jag känner just nu"
Rost är en röd och vacker tamkatt som lever ett ganska behagligt och bekymmersfritt liv. Han får mat i skålen och hans människor kelar med honom. På ytan verkar allt bara bra. Men när Rost sover drömmer han om att få jaga möss, om att få känna vinden i sin päls och om att få känna sig fri. En av kattkompisarna på gatan har blivit lat och orkeslös efter att hans människor, tvåbeningarna, låtit honom besöka "skäraren". Rost är rädd för att gå samma öde till mötes.
En dag när han är ute och går så vidgar han sin runda och går in på ett område som han tidigare inte varit på. Där möter han Gråtass, en katt som är krigarlärling i Åskklanen. Gråtass är ganska kaxig mot Rost och hånar honom för att han är en "tamkatt"- alltså ingen riktig katt! Rost är tuff och försvarar sig mot Gråtass. Vad ingen av dem vet är att ledaren för Åskklanen betraktar dem på avstånd och att hon blir väldigt imponerad av Rost. Efter uppgörelsen får han ett erbjudande, eller en utmaning, om att gå med i Åskklanen!
Men har Rost vad som krävs för att leva ute i det vilda? Hur ska det gå för honom?
Det är början på ett helt nytt liv för Rost och startskottet på serien Warriors som handlar om krigarkatter.
I generationer har de fyra kattklanerna(Åskklanen, Flodklanen, Skuggklanen och Stjärnklanen) delat upp skogen enligt lagarna som deras förfäder en gång stiftat. Men tiderna förändras och alla respekterar inte längre kodexen som styr krigarkatternas liv. Samtidigt blir den lömska Skuggklanen alltmer aggressiv och stolta krigare dör i de våldsamma striderna mellan klanerna. Rost kastas rakt in i striderna och det är mycket spännande!
Är du sugen på en spännande och annorlunda serie som innehåller mycket action? Då ska du läsa Warriors!
Berggrens alldeles nya Din syster måste dö är en fristående uppföljare på Onsdag kväll strax före sju.
