Sara Lövestam på Bokmässan

Här kommer ytterligare en rapport (den sista?) från årets lyckade Bokmässa, den handlar om coola Sara Lövestam.

Sara Lövestam har kombinerat skrivandet med att jobba som sfi-lärare i många år men nu ägnar hon sig helt åt skrivandet. Hon är verkligen en mångsidig författare. Förra året kom hennes Som eld , hon skriver också de lyckade relationsdeckarna om detektiven Kouplan.

Kouplan är en ung kille som har invandrat till Sverige från Iran, han fick inte asyl här och nu lever han gömd i Sverige i väntan på att han kan söka asyl igen. Han är fattig och livrädd för att polisen ska hitta honom och skicka iväg honom. Kouplan var journalist i sitt hemland och för att få in lite pengar så tar han på sig detektivuppdrag i Sverige. I den första boken Sanning med modifikation handlar det om ett barn som har försvunnit. Julia 5 år är försvunnen, Julias mamma tar kontakt med Kouplan som blir glad för att få ett uppdrag men naturligtvis undrar varför mamman inte kontakter polisen.

Det har kommit ytterligare två böcker som handlar om detektiven Kouplan. Den andra boken heter Önska kostar ingenting och den alldeles nya heter Luften är fri

Sara Lövestam har även skrivit om dessa deckare till lättlästa böcker (utgivna av LL-förlaget). Boken Sanning med modifikation heter som lättläst Flicka försvunnen. Sara Lövestams lättlästa deckare lånas en hel del på Tolvåkerskolan, de lättlästa böckerna är ett bra komplement om originalboken blir för "tung".

I dagarna har Sara Lövestam också släppt en spännande bok för barn i åldrarna ca 10-14 år, Boken heter Skarven och den utspelar sig på sommaren på en skärgårdsö. De tre ungdomarna Ludvig, Olivia och Johan som nu vill bli kallad för Johanna börjar forska i ett dödsfall som hände på ön för några år sedan. En ganska ung man trillade nerför en klippa och dog. Var detta verkligen en olyckshändelse som alla säger eller låg det något annat bakom killens död?

På bokmässan lyssnade jag på Lövestam när hon i Piratförlagets monter blev utfrågad om båda sina nya böcker (vuxendeckaren) Luften är fri och (ungdomsdeckaren) Skarven. Utfrågaren, Fredrik Belfrage, var påläst och det blev ett mycket intressant samtal som handlade bl a om transpersoner som förekommer i båda dessa nya böcker. Vidare handlade samtalet om utanförskap och om hur Lövestam hittar stoff till sina berättelser, en hel del bygger på verkliga händelser.



Förutom dessa böcker skriver Sara Lövestam även böcker om grammatik! Grejen med verb kom för två år sedan och boken Grejen med substantiv är på gång - kanske kommer den nästa år.

Sara Lövestam - vilken begåvad författare!

Mer från bokmässan

Jag tror att vi skulle kunna hålla på att skriva länge om det som vi har fått med oss hem från Bokmässan under dagarna två. Att vi förberett oss noga hemma genom att planera in nästan varenda minut från morgon till kväll hjälper till att det blir stort utbyte till en liten peng.

Jag lyssnade till Mary Ingemansson som just kommit ut med boken Lärande genom skönlitteratur. Mary är mycket influerad av Judith Langers tankar och har översatt hennes modell till svenska förhållanden kan en säga.
Vidare blev det ett seminarium om språkutvecklande undervisning inom både SO och NO. Det blev ett intressant samtal mellan Maria Bjerregaard och Anna Kaya som båda arbetar med svenska som andraspråk på nationell nivå. Samtalet leddes av Daniel Barker NO lärare på gymnasiet. Samtalet handlade mycket om att bygga strukturer i undervisningen som går att överföra till andra situationer. Ett ansvar som vilar på alla lärare som undervisar.
Intressant var även att lyssna till Sara Lövestam och Anneli Drewsen som båda skriver lättlästa böcker men även har erfarenhet av att undervisa med hjälp av skönlitteratur. Det är intressant att notera att det kvittar vilken åldersgrupp en jobbar med, förfaringssättet är detsamma. Båda betonar vikten av högläsning och att arbeta med ord och uttryck.

Naturligtvis blev jag sittande och lyssnade till Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare, när hon blev intervjuad av Johanna Lindbäck. Meg hade ett hårt program under mässan och syntes i väldigt många olika montrar och på olika scener. Jag såg henne sitta i en monter på fredagseftermiddagen, till synes fortfarande pigg, ivrigt språkande med en mässbesökare.
Johanna och Lisa Bjärbo släppte sitt första poddinslag i Bladen brinner bokmässans första dag. Har du inte redan lyssnat rekommenderar jag dig att göra det. Podden kommer att återkomma med nya inslag varannan torsdag. Den vänder sig till vuxna som de hoppas ge idéer till så att de i sin tur ska kunna tipsa barn och ungdomar om bra läsning.
Då måste jag ju också nämna appen Bibblix som utvecklats av Malmö och Stockholms stadsbibliotek med
stöd från kulturrådet och de stora bokförlagen som ger ut barn och ungdomsböcker. Appen är mycket användarvänlig och innehåller massor av böcker att läsa direkt på surfplattan eller i en smart telefon. Tre böcker går att ladda ner direkt, sen "kostar" det ett gratis lånekort på Malmö eller Stockholms bibliotek.
Till sist vill jag nämna en intressant diskussion mellan författarna Annika Thor och Christina Wahldén. Under rubriken Vad tål barnen diskuterade de vem det är som ska bestämma vad vi läser på förskolor och skolor. Är det föräldrar, tjänstemän eller den personal som arbetar med barn och ungdomar som ska bestämma? Ni förstår vad deras svar är och hur angeläget det är att ta upp litteratur och filmer som behandlar känsliga ämnen.
Det här inlägget skulle kunna ha blivit mycket längre men jag väljer att sluta här.

Programmering, kod och äventyr!

Jag var också på Bokmässan, och i år hade jag seminariekort två dagar. Det finns så många seminarium att gå på, så jag hade kunnat vara kvar två dagar till.

Jag var på inte mindre än tre seminarium som handlade om programmering och kodning. Det är ett ämne som jag är hyfsat obekant med, men som intresserar mig mycket. Kanske inte så mycket själva kodknackandet som det datalogiska tänket som behövs för att kunna lösa uppgifterna en ställs inför.

Först ut var Måns Jonasson som har skrivit två böcker om Scratch. Han blev fascinerad av programmering redan som barn när han fick sin första dator. På den tiden kom datorerna utrustade med programmeringsfunktioner , vilket de inte gör på samma vis nu för tiden. I den första boken så gör du med hjälp av steg för steginstruktioner ett enkelt dataspel. I den andra boken så finns det tre uppgifter, skapa musik, koda ett spökspel och ett tjuvlarm. Måns genomför dessutom så kallade "Barnhack" runt om i Sverige. Det mest signifikanta med med Barnhacken var att de som genomför dem ville ha grupper med hälften tjejer och hälften killar varje gång, men det är mer än dubbelt så många killar som söker. Det har blivit något bättre med tiden, men det är fortfarande en större del killar som pysslar med detta.

Efter det så lyssnade jag på Johan Wendt och Tor Moström som tillsammans med illustratören Peter Bergting har har gjort böckerna om Curly Bracket. I dessa böcker så tränas barnen i en inte alltför avlägsen framtid i det då så livsviktiga datalogiska tänkandet. Curly är superbra på detta, men börjar ifrågasätta Corpuratus, som är det företag som styr världen. Hennes förmåga att tänka datalogiskt hjälper henne i många svåra situationer. Det roliga och intressanta med böckerna är, att sist i boken så finns de problem Curly ställs inför, och lösningarna presenteras också. På frågan om det kommer fler böcker så sa författarna, att ja, de kan se fler böcker framför sig, men inte en oändlig serie. 

Jag berättade att jag uppskattar att de har en tjej som huvudperson, och Johan svarade att det var mycket medvetet och de framhärdade trots att många menade att böckerna skulle sälja sämre än om de hade haft en kille som huvudperson. De har också medvetet jobbat med hennes utseende så att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med henne. Tanken med böckerna är givetvis att skapa ett intresse för programmering, men författarna är rörande överens om att det viktiga är inte att skriva kod utan att lösa problemen. problemlösningarna i böckerna är klassiska problem i ny tappning, och berättelserna är riktigt spännande!

                               

Sist men inte minst så var jag på ett seminarium som hette "Ge dina barn ett nytt språk". Där pratade både Måns och Johan igen, men även Karin Nygårds som skrivit böckerna "Så funkar internet" och "Input Koden till digital kompetens". De möttes i en livlig diskussion och summan av kardemumman är att alla måste inte, citat,  "sitta och knacka kod", men de var rörande överens om vikten av att förstå de bakomliggande funktionerna i programmering. Johan menade på att det är en demokratisk rättighet att få verktygen att förstå hur hur våra tekniska plattformar fungerar, om vi inte gör det så blir vi slavar under tekniken. Måns liknar sina böcker med recept på kakor, de är helt enkelt receptböcker för dataspel. Nu fick vi också veta att Curly Bracket är ett tecken i kodning som inte gillas av bla programmet Python. Så här ser curly brackets ut  { }. Curlys antagonist, hushållerskan Floda Rithle är ett anagram på en av historiens största skurkar. Författarna har haft jättekul när de flirtar med olika serier. 

Det diskuterades även om vikten att lära ut programmering i skolan. Panelen menar att det inte behöver ligga som ett eget ämne, utan är applicerbart i de flesta av skolans ämnen. För att slippa få panik om ytterligare saker som ska göras, så tipsar panelen om att använda Curly Bracket och Måns böcker i undervisningen. Det kommer inom kort en lärarhandledning till båda Curly Bracketböckerna som kommer att vara gratis att ladda hem.

                    

Jag lyssnade och lärde, och intresset fick en skjuts framåt. Jag kommer inte att byta yrke till programmerare, men blev väldigt sugen på att åtminstone utmana mig själv i att testa något av det som Måns lär ut i sina böcker. Givetvis så finns snart alla böckerna att låna på Rinnebäcks bibliotek!

Gabriel och PAX på bokmässan

Jag träffade Gabriel och hans morfar på bokmässan. Vi ville tillsammans med många andra lyssna till Henrik Jonsson som gör illustrationerna i PAX-böckerna. Han illustrerar även Fantomen och Batman.
Upp på scenen stegade Henrik utrustad med pennor, tusch och penslar. Nästan genast började han skissa upp en Imp, hans favoritväsen. En Imp är en liten demon med många dåliga karaktärsdrag, ingen att lita på direkt. Henriks Imp har personliga drag uppfunna av illustratören. Henrik berättade att han studerat bilder av många djur för att få inspiration och tycker själv att hans Imp har drag av salamander, vithaj och nakenapa.
Under tiden som han skissade berättade han om PAX-serien och det var mycket vi fick lära oss. Att om du lägger alla PAX-böckerna i en lång rad ska bilderna hänga samman till en enda stor bild. Nidstången, den allra första boken i serien, fick bakläxa av femteklasserna i Mariefred som får läsa och tycka till innan böckerna kommer ut i tryck. Det första omslaget fick Henrik helt enkelt göra om.
Om du kommer till Mariefred kan du hämta en karta på biblioteket och göra en PAX- vandring och besöka alla de platser där handlingen utspelar sig, de finns i verkligheten!
Henrik visade också upp ett par original i A3 format till tidigare böcker. Han berättade att han tecknar en skiss med hjälp av en penna som är kopplad till ett ritprogram i datorn. Sedan skriver han ut bilden och fyller i konturerna med tusch, skannar in den i datorn och slutför teckningarna där. Det tar lång tid att färdigställa varje bild.
På bokmässan var det världssläpp av Pestan, den sjunde delen av tio.
När Henrik hade tecknat och berättat klart vände jag mig mot Gabriel för att höra vad han tyckte men då stod han redan i den långa ringlande kön för att få böckerna signerade av Henrik. Förhoppningsvis med en eller annan figur.
Jag vandrade vidare till nya möten, om dem berättar jag senare i veckan.

Bokmässan 2016

Då var bokmässan över för denna gången. Trött men full av inspiration, intryck och en hel del nya boktips är jag nu tillbaka på jobbet. Bokmässans unika möjlighet att komma författarna nära, vid en bokpresentation eller signering är härlig tycker jag. Det kan också ge lite extra "spännande" information om författaren eller boken som man kan berätta om för eleverna vid ett bokprat eller ett möte i biblioteket.

I år mötte jag bl a Sandra Beijer vars första bok Det handlar om dig gjorde succé när den kom ut och den lånas och läses mycket på Tolvåkerskolan. I dagarna kommer hennes nya bok Allt som blir kvar. Det var intressant att höra Sandra berätta om skrivprocessen med den svåra andra boken. Att följa upp en så lyckad debut kan vara svårt, det var det även för Sandra Beijer. När hon körde fast i skrivandet så ändrade hon allt hon skrivit från presens till dåtid för att se berättelsen med andra ögon. Ett intressant grepp för en skrivövning tänker jag. Den nya boken har redan flera reservationer av elever på Tolvåker som längtar efter att få läsa den. Allt som blev kvar var populär även på bokmässan för den var helt slutsåld på hela mässan redan på lördagsförmiddagen. Tur att jag köpte mitt ex redan på torsdagen!


Fredagsmorgonen började med att jag lyssnade på när Magnus Nordin pratade om sin alldeles nya bok Hemsökta. Hemsökta är en riktig skräckbok och Magnus berättade mycket intressant om att han gjort en grundlig research vad det gäller häxtemat som förekommer i boken. Det finns intressanta berättelser om olika kvinnor i Sverige som anklagats för att ha varit häxor och Magnus har lånat en del av dessa berättelserna för sin sägen om bokens Gydja.

Så fick jag också möjlighet att lyssna på årets ALMA-pristagare Meg Rosoff! Jag tyckte väldigt mycket om hennes Så har jag det nu som jag läste bara för någon vecka sedan. Samtalet på bokmässan var mycket intressant men det tog slut alldeles för snabbt.


Årets snackis då, vad var det?? Kanske att första avsnittet i podden Bladen Brinner släpptes under bokmässans första dag. Har ni inte lyssnat så är det dags att göra det nu!

Som vanligt har man också med sig en hel del kort och bokmärken hem, dessa brukar vara populära och gå åt snabbt...

Dödsdömda

Andra Världskriget rasar i Europa och Norge är ockuperat av nazisterna. Intill norska gränsen bor vännerna Maja, Hilde och Ben. De har bildat motståndsrörelsen Svarta Rosen, som räddat många människor undan nazisterna. Namnet Svarta Rosen har de tagit för att hylla en av de modigaste motståndskvinnorna under kriget, med samma namn.
 I denna den fjärde och  sista av böckerna om Svarta Rosen beger de sig iväg på sitt hittills farligaste uppdrag. Ben hittar ett telegram, som hans pappa egentligen skulle ha, men eftersom pappan är på sjukhus med Bens mamma, som skall föda barn, blir det Ben som läser telegrammet. I ett kodat meddelande får Svarta Rosen veta att Solvik, en liten fiskeby vid kusten hotas att utplånas av nazisterna, eftersom de hjälpt flyktingar och motståndsfolk.  Bens pappa kan inte ta sig dit, utan Svarta Rosen antar sitt farligaste uppdrag och det utan att någon av de vuxna får veta något .

De lyckas ta sig över gränsen till Norge och börjar sin farliga färd över bergen. Överallt finns tyska soldater utposterade och aldrig har det varit farligare att åka fast. Ryktet säger att den som åker fast hamnar på Aakershus, ett ökänt fängelse där nazisterna placerar de fångar som skall avrättas.

Camilla Lagerqvist avslutar här sin serie på fyra böcker om Svarta Rosen. Hon följer den verkliga historien om Andra Värdskriget ganska tätt, men böckerna innehåller även en del "vardag", med "vanliga" tonårsbekymmer, som de tre huvudpersonerna har.
Mycket, mycket spännande och läsvärt!

Torsten Bengtsson

Idag är Torsten Bengtsson på Skönadalsskolan och besöker våra andraklassare. Andlösa sitter de och lyssnar till Torstens berättelser om böckerna. De har haft gott om böcker i klassrummen att läsa innan besöket. Jag vet att det har lästs flitigt, både högt och enskilt.

Bokrådet har också fått besök av Torsten och där berättade han om hur han gör när han ska skriva en bok. Han hade flera olika strategier visade det sig. Eleverna ställde hela tiden frågor och många gjorde listor av hans böcker som de sedan ska läsa.
Jag fick rycka in och äta med en klass och då hängde Torsten på och slog sig ner med soppan bland eleverna. Det fick till följd att fler elever kom in på bibblan efter lunchen och ville låna av hans böcker. Vilken förmån det är att kunna ha författarbesök!

Vad döljer sig i jordkällaren?

Magnus Nordin är bra på krypande obehag och spänning. Jordkällaren är inget undantag.

Simone och Alex är på cykelsemester på Gotland och redan från början går allt fel. De ska ta en genväg, men kommer vilse, vädret är uselt och när de bestämmer sig för att slå upp tältet vid ett ödehus visar det sig att det inte ligger en enda tältpinne i påsen. De tar sig in i huset för att sova och inser att det stått tomt ett bra tag. Elen är avstängd, telefonlinjen död och golvet täckt av döda flugor och råttlort. Men det finns ved i vedkorgen och de lyckas tända en brasa för att driva bort fukten och kylan.

Så ringer telefonen. Det borde vara omöjligt, men ringer gör den och Simone kan inte låta bli att svara. En späd röst bönfaller henne: "Snälla, släpp ut mig. Jag lovar att vara snäll. Snälla, mamma, släpp ut mig ...d-d-det är så k-kallt..." Samtalet bryts och kvar står Simone med en klump i magen. På övervåningen hittar de en almanacka från år 2000, kläder och leksaker som antydde att huset bara blivit övergivet plötsligt och några teckningar på en glad familj med två barn och en ledsen familj med bara ett enda barn.

När telefonen ringer igen blir Simone övertygad om att det finns en hemlighet i huset, ett mysterium som hon måste hjälpa till att lösa. Det skulle hon kanske inte ha gjort...

 

Typiskt Tobias

Det här är Tobias! 

I Nypons nya serie Typiskt Tobias får vi möta Tobias som är en helt vanlig tonårskille men som ibland missar bussen eller missar

en läxa för att det känns som om det är kaos i skallen.

Däremot kan Tobias inte sluta tänka på Leila i klassen, hon är verkligen jättesnygg.

Det har hittills kommit två lättlästa böcker om Tobias, Sista hållplatsen och Kaos i skallen. Det är Kerstin Lundberg Hahn som skriver om Tobias och hans vardag.

En hisnande berättelse i Asgård

"God morgon! Du kommer att dö!

Ja, jag vet. Ni kommer att läsa om hur jag dog en smärtsam död, och ni kommer typ att säga: Wow! Vad häftigt, Magnus! Får jag också dö en smärtsam död?
Nej! Tänk inte ens tanken.
Strunta i att hoppa från ett tak. Strunta i att springa rakt ut på motorvägen eller sätta eld på er själäva. Det funkar inte så. Det som hände mig kommer inte att hända er. Dessutom skulle ni aldrig vilja vara i min situation. Om  ni inte har någon galen längtan efter att få se odöda krigare hacka varandra i småbitar, svärd flyga upp i näsan på jättar eller svartalfer  piffiga kläder, så tänk inte ens tanken på att försöka hitta dörren med varghuvuden.
Jag heter Magnus Chase. Jag är sexton år gammal. Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter  att jag lyckats ha ihjäl mig själv."

Ovanstående är första stycket i första kapitlet i boken "Krigarens svärd" av Rick Riordan. Rick har tidigare skrivit om Grekiska gudar och deras barn i berättelserna om halvguden Percy Jackson, han följde upp dem med historier om de Romerska gudarna och deras barn i berättelserna om Olympens hjältar och de forntida Egyptiska gudarna i Kanekrönkikan. Nu har tiden kommit till Asagudarna.

Magnus Chase är sexton är och bor på gatan sedan två år tillbaka, då hans mamma blev dödad av vargar med lysande blå ögon. Nu letar plötsligt hans morbröder efter honom, och han bestämmer sig för att ta reda på varför de vill hitta honom  just nu. Svaret är att han fyller sexton och räknas som vuxen och nu behöver de hans hjälp med att hitta ett vikingasvärd som varit försvunnet i tusen år. Eftersom att svärdet tillhörde Magnus far, guden Frej, så är det bara han som kan hitta det. Magnus morbror Randolph tar med honom till stället där svärdet enligt berättelserna ska finnas, och Magnus lyckas, till sin förvåning kalla upp det från flodens botten. Då när han känner sig som mest förvirrad och ber sin morbror att förklara vad som händer, kommer eldguden Surt för att göra anspråk på svärdet. Surt hotar att förgöra hela Boston om Magnus inte ger upp frivilligt, men Magnus förvånar sig själv genom att gå till anfall mot Surt, och lyckas häva ner dem i floden och skada Surt. Dessvärre dör han av ett eldklot som Surt lyckas slänga iväg i sista sekunden.  Sedan vaknar han, i Valhall. Valhall är guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning. Nu börjar en desperat kamp mot klockan för Magnus och hans få förtrogna, om bara nio dagar så kommer Ragnarök, om de inte lyckas binda fast Fenrisulven...De behöver all hjälp de kan få, men vem kan de lita på? Under resans gång få träffar de bland annat på Loke, Tor, talade getter, dvärgar, alver och inte minst Ratatorsk, en mordisk ekorre som bor i världsträdet Yggdrasil...

Boken är vansinnigt spännade och humoristisk, vad sägs om kapitel som följande:
Mannen med metallbehån, Ombord på det ståtliga skeppet Tånagel, Sam trycker på ejectknappen, Be aldrig en dvärg att "ta det långa benet före" och Vem kom på att göra vargen odödlig?

Spänning, humor och berättelser från den nordiska mytologin, kan det bli bättre?
"Krigarens svärd" är första boken om Magnus Chase, nästa heter "The hammer of Thor".

Djupgraven

Tuva bor på en liten ö i Stockholms skärgård. När hösten kommer och alla sommargäster reser hem igen, trivs hon som allra bäst. Men den här hösten känns det annorlunda. Oroligare, illavarslande. Tuva får åka skolbåt till skolan på Runmarö, och det är bara 40 barn på hela skolan. Gemensamt för dem alla är att de inte gillar Tuva. Hon är annorlunda, vitblek, nästan grönaktig, hy och har konstiga ärr på sidan av halsen. Hennes föräldrar säger att hon fick dem när hon var bebis, då båten slog runt av en våg och hon föll i vattnet. Annars vill de inte prata så mycket om hur det var när hon var liten.

Det är tjock dimma den dagen klassen ska ha orientering. Alla ska spring i par, men Tuva blir över och trivs rätt bra med det. Är det ingen som tvingas samarbeta med henne är det heller ingen som kan lämna henne ensam i skogen utan karta. Och nu ligger som sagt dimman så tjock att Tuva nästan springer in i ett träd det första hon gör. Efter bara en liten stund stöter hon på Rasmus. Han är i par med Axel, men honom kan hon inte se någonstans. Rasmus går likt en sömngångare bort från vattnet och hur Tuva ropar, så verkar han inte höra. Så upptäcker Tuva att luften framför Rasmus är full av små ljuspunkter som dansar omkring, och det verkar vara de som hypnotiserat honom. Tuva lyckas bryta förtrollningen och kalla på hjälp och när alla återsamlats inser de att Axel fortfarande fattas. Polisen kommer för att förhöra Rasmus och Tuva, och i klassen viskas det att Tuva är den skyldiga. Outsidern får såklart skulden. Och hur ska Tuva kunna berätta vad hon såg, att det var... älvor som lockade med sig Rasmus ut i skogen. Vem skulle tro henne?

Och så är det havet. Havet som verkar lura på något stort, farligt och ondskefullt. Som redan har tagit flera personer som varit ute till havs efter mörkrets inbrott och nu verkar vara på jakt efter Tuva.

Det här är verkligen ingen solglittrande skildring av skärgården. Det är mörkt, ruggigt och otäckt. Och jag älskar att boken utspelar sig i en verklig miljö. Att kartan i pärmens insida visar verklighetens skärgård, önamnen stämmer, även om en del saker är anpassade för att passa historien. Jag gillar också att detta är första delen av en trilogi, så att jag vet att jag kommer att får läsa mer om Tuva och de mörka skärgårdslivet.

I bergets hjärta

I Bergets hjärta finns det guld säger legenden om Årberget.
Det är många som vill åt guldet i bergets hjärta, om det nu verkligen finns där...

Sonja Årberger Lopez, tolv år, får en dag ett brev ifrån sin farfar, där han skriver att han vill träffa henne. Sonja har aldrig träffat sin farfar och hennes pappa dog när hon bara var en månad. Hon har växt upp med sin mamma, som kommer från Argentina. Nu vill farfar träffa henne, innan han dör. Han är nästan hundra år och sjuk. Han bjuder henne upp till Årberget till den stora gården där han bor.

På tåget upp, som förövrigt är ett gammaldags ångtåg, underligt bara det tycker Sonja, upptäcker hon att hon kan se saker som inte de andra passagerarna ser. Hon ser saker spelas upp utanför fönstret, som hon förstår inte händer nu, utan i en annan tid för längesedan. En man klädd i mörk kostym lämnar sitt lilla torp och säger adjö till en kvinna och en liten pojke. De är alla tre mycket ledsna. Mannen kliver på tåget och Sonja förstår att hon är den enda av passagerarna som kan se honom.

Mycket förbryllad kommer hon fram till Årberget och blir hämtad av sin morbror Carl. Carl vill mycket tydligt inte ha Sonja där och hon förstår snabbt att det finns många saker hon inte vet om sin släkt och om Årberget. Varför vill inte Carl att Sonja skall komma och träffa sin farfar och sin snälle kusin Seth? Guldet i Årberget har absolut med saken att göra, men det är inte hela svaret. Det visar sig att Sonja hamnar mitt i en kamp mellan gott och ont, med sina rötter långt tillbaka i tiden och i hennes egen släkt.

(M)ornitologen

Tänk om du visste att din mamma stack när du var riktigt liten, så liten så att du inte ens kommer ihåg henne. Sedan hör hon inte av sig på något sätt förrän du är sjutton år - men plötsligt -  ringer hon upp och vill träffa dig!?!

Detta är vad som händer Moa i Johanna Thydells alldeles nya bok (M)ornitologen.

ALDRIG I LIVET att Moa tänker träffa sin mamma, en mamma som stack frivilligt och inte har hört av sig på alla dessa år, Vad tror hon egentligen?? Att hon bara kan komma in och börja umgås med sin sjuttonåriga dotter sådär plötsligt??

Moa pratar med sin allra bästa vän Otto, Otto vars mamma har dött på riktigt i cancer för sex år sedan. Moa känner det som att hennes mamma också är död på riktigt.

"Jo, det är klart... men din mamma dog. Min stack frivilligt. Det är en jävla skillnad. Dessutom har jag klarat mig bra utan henne."

"Men... har du verkligen det?"

Ur (M)ornitologen, s. 15

Hur bra har Moa egentligen klarat sig utan sin mamma? Hon har pappa, sin lillebror och pappas nya fru Susanne. Men det är klart att det påverkat Moa att hennes biologiska mamma försvann ur hennes liv. Så många gånger Moa har tänkt på henne, undrat, varit ledsen och framförallt varit förbannad!

Till slut tar Moa beslutet att träffa mamma.

Johanna Thydell har tidigare skrivit mycket berörande om mammor som får cancer (I taket lyser stjärnorna) och om frånvarande föräldrar (Det fattas en tärning). Här levererar hon ytterligare en läsvärd bok om saknad, ensamhet och stora känslor och om att vara tonåring mitt i allt detta. Thydell låter läsaren tänka och känna, allt berättas inte utan finns kvar för läsaren att fundera vidare kring. Språket i boken är mycket bra, det flyter lätt och är ibland utfyllt med smarta och roliga fotnoter som kompletterar sidorna på ett kul sätt.

I mitt namn

- en bok om att vara trans.

Det här är en bok som borde finnas på alla skolor och läsas av alla som möter barn och unga i sitt jobb. I boken får vi möta 17 personer i olika åldrar som på olika sätt bryter normen och inte definierar sig som sitt juridiska kön, utan som något annat kön, flera kön eller inget kön alls. De flesta människor är så fasta i sina föreställningar om att det bara finns två kön. Även flera av personerna i boken beskriver vilken ögonöppnare det var att inse att en inte måste vara det ena eller det andra, alltid.

Jag läser 17 ganska olika röster och berättelser om utanförskap och samhörighet, om komma-ut-processer som gått smidigt och personer som nästan brutit helt med sina familjer, om utåtriktade personer och de som helst stannar hemma. Det finns inte ett sätt att vara trans, precis som det inte finns ett sätt att vara cis ("din könsidentitet och ditt könsuttryck stämmer överens med det juridiska kön du fick registrerat vid födseln").

Det som författaren Moa-Linas Olbers Croall återkommer till flera gånger i boken, som väsentligt för transpersoner är att omgivningen accepterar det namn personen vill ha, det pronomen personen föredrar och det uttryck personen presenterar i form av kläder, frisyr och aktiviteter.

Det finns, förutom intervjuerna, kapitel "För dig som är cis", "Råd till lärare och skolpersonal", "Råd till dig vars barn har kommit ut som trans" och så tips om böcker, serier, filmer och TV-serier som innehåller transkaraktärer eller trans-teman.

Det här är en bok som kan läsas i sin helhet eller som en kan välja ur och läsa valda delar av, men jag tycker att åtminstone några texter borde vara obligatorisk läsning i sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och som underlag för diskussioner om diskriminering och mänskliga rättigheter.

Skriva poesi och publicera med appen Lark

På Söderparkskolan har vi på Elevens val en skrivarkurs på biblioteket för mellanstadiet. Tanken är att deltagarna ska få prova på olika sätt att skriva på och få inspiration till eget skapande och skrivande. Förra veckan jobbade vi med att skriva poesi. Vi testade på att använda oss av en app som heter Lark by Storybird. Appen är på engelska. För att jämföra med något så är det lite som att skriva kylskåpspoesi. När man jobbar i appen befinner man sig online i ett socialt nätverk, så när man väljer att publicera kan alla som har Lark läsa det man skrivit.

Så, hur fungerar appen? Inne i appen finns det lite olika symboler att välja mellan. När man trycker på symbolen för att börja skriva (en blixt) får man fram en skärmbild som är delad i två delar. Överst är det en bild, ett konstverk, som man får som bakgrund att skriva till. Det går också att söka eller browsa runt och välja bild själv från ett bildarkiv att skriva till. Den nedre delen av skärmen har en neutral bakgrund och är fylld med ord. Det är dessa ord som man kan välja mellan när man skriver. Det går att trycka på en knapp för att få nya ord några gånger. Orden går att flytta från nedre delen av skärmen, upp till skärmdelen med konstverket. Sedan väljer man sina ord och drar upp dem med fingret upp till konstverket och placerar orden hur man vill.

Det kändes enkelt att navigera och med lite testande gick det snabbt att lära sig hur den fungerade. Det var roligt att greja med appen och skriva på det här viset. Det kändes kreativt och idéskapande, som ett enkelt sätt att börja fundera på vad poesi egentligen kan vara och ett sätt att testa på att alla kan skriva poesi. Helt enkelt: magi skapades och dikter skapades! Här var det appen som bjöd oss på ett urval av ord och det är häftigt att tänka på att vi alla har urval av egna ord inombords som går att kombinera och som också vill ut.


Här kommer en länk till Lark by Storybird, som också visar lite hur det ser ut i appen:

Dagbok för utvalda: Jennas första

Dagboken är en populär genre, tänk på Nikkis dagbok, Dagbok för alla mina fans, Hjärtslag och hjärnsläpp, Berts dagbok osv. Många av dagböckerna är roliga, fokuserar på det dråpliga i livet och gör om sorgliga händelser till skämt.
Men det  finns  också berättelser i dagboksform med ett djupare innehåll, t ex Barbro Lindgrens dagboksserie, Jättehemligt osv och för att inte tala om Anne Franks dagbok.

Jennas dagbok, "Jennas första", befinner sig någonstans mittemellan mörker och komik.
Jenna är tolv år, hon "hatar" sig själv, eller kanske inte sig själv, utan bara sitt utseende, längre än alla andra, blek, stor näsa och med ett hår i en "obestämd" gul nyans. Dessutom är det svårt att sitta stilla och att koncentrera sig i skolan.
I klassen finns också Vanessa, som på alla sätt vill hävda sig och visa sin överlägsenhet. Men Jenna har sitt lilla gäng, Svante, Ayla och Ivonne, de är alla på sitt sätt "utanför", men ingen av dem är offer.

Men Jenna, så mycket hon måste bära och klara av, fast hon bara är tolv år. Jennas mamma är besatt av tanken att hon måste ha rörelsefrihet och möjlighet att göra som hon vill. Nu vill hon åka iväg på en yogaresa till Indien i sex veckor. Och det är inte första gången det händer att hon bara sticker iväg, knycker på huvudet, så att det blonda håret flaxar, ler sitt charmiga leende och säger "det ordnar sig " till pappa, Jenna och lillebror Ture, som är tre. Pappa verkar inte ha så mycket att säga till om , utan tar med en suck på sig ansvaret för allt därhemma, eller nej, det gör han inte, han jobbar så mycket att Jenna får ta över en hel del. Jenna hämtar och lämnar Ture varenda dag, tar hand om honom ofta på kvällarna och mycket, mycket annat.
Inte konstigt att Jenna älskar att hänga hemma hos Svante. Svantes mamma är alltid där, hon är så underbart "vanlig", inte ett dugg excentrisk, hon har alltid tid att prata att fråga hur det är. Svante tycker förstås att hon är jättejobbig, men Jenna bara älskar henne. På kvällarna när Jenna skall sova saknar hon sin egen mamma, hon saknar henne så mycket att det blir som ett mörker i hela henne.

Det finns många olika sorts föräldrar i den här boken , Ivonnes pappa t ex, som är hotfull och misshandlar Ivonnes storebror. Aylas föräldrar, som jobbar hela tiden och lämnar henne mycket ensam i ett stort och lyxigt hus.

Också Jennas återigen. Till slut får saknaden Jenna att skrida till handling och till slut når budskapet hennes mamma med full kraft.

Läs den här boken, du som också är tolv år eller du som är mycket äldre t om. Du kommer att gråta och skratta med Jenna. Detta är första delen i en trilogi.

Ge inte upp, Amina!

Amina kommer från Somalia. I två år har hon varit i Sverige utan sin mamma och det enda som hållit henne uppe är träningen. Hon tränar löpning och är snabbare än alla de andra. Hon är helt enkelt bäst.

Efter en lång väntan är mamma äntligen på väg till Sverige. Amina kan knappt bärga sig tills mamma kommer och Amina kan visa upp sin guldmedalj, den som hon ska vinna på tävlingen precis innan mamma kommer. Men på tävlingen smäller det till i benet och Amina kan inte stödja på det. På sjukhuset upptäcks en muskelbristning som kan ta flera månader att läka om det vill illa. Och plötsligt tappar Amina all lust till löpningen.

När mamma kommer fylls dagarna med allt som Amina måste hjälpa mamma med. Tolka, hjälpa till med sfi-läxan, ringa myndigheter och leta lägenhet. Amina blir som mamma till sin mamma - hon som längtade så efter att få vara sin mammas dotter igen och inte längre behöva klara allting själv. Träningen hade hon inte hunnit med ens om hon kunnat eller haft lust. Både tränaren Camilla och kompisen Lina försöker peppa Amina att komma tillbaka till träningen, men Amina orkar bara inte.

Detta är tredje boken om Amina. De första heter Spring, Amina! och Kom igen, Amina! På förlagets hemsida kan du ladda ner arbetsmaterial till alla tre böckerna.

Du är modigast

Jag har just läst Du är modigast av Christina Wahldén. Det är julafton och Knut befinner sig på barnonkologen eller Bonken som en del kallar avdelningen. Just nu är hans föräldrar och lillasyster hos deras mormor en stund. Knut matar fiskarna och går sedan med sin droppställning tillbaka till sitt rum. Plötsligt knackar det på dörren och sjukhusclownen ber att få komma in. Knut tycker det är lite jobbigt med hans lustigheter men säger ändå ja. De båda ger sig ut på en ”roadtrip” i sjukhuset genom kulvertar, till lekterapin och till och med på en helikoptertur till Åland med en sjuk liten kompis som ska få fira julen hemma ett par dagar. Hon oroar sig mest om släkten ska känna igen henne nu när hon är skallig och uppsvullen av alla mediciner.

Det här är en berättelse som inte väjer för det svåra och berättar rakt på sak hur det är, att ingen vet hur det här ska sluta. Samtidigt är berättelsen full av hopp, värme och tillförsikt. Bilderna av Bettina Johansson bidrar att berättelsen blir hoppfull. 

En viktig bok som jag hoppas når många läsare.

Boken är utgiven på Rabén & Sjögren, som jag tycker anstränger sig lite extra för att ge ut riktigt snygga böcker, i det här fallet med tapeter på pärmarnas insidor som tillför och hör ihop med berättelsen. 

Så har jag det nu

Femtonåriga Daisy flyger ensam över atlanten för att besöka sin moster och sina kusiner som bor på en gård på landet utanför London. Det är nutid men ändå en orostid, alla pratar om Kriget, det odefinierbara Kriget. Kanske börjar det snart nu?

På Londons flygplats finns inte moster Penn utan istället är det kusin Edmond som möter Daisy och kör henne till gården. Kanske börjar deras speciella kontakt redan där och då på flygplatsen. Livet på kusinernas gård är en idyll med djur, natur och den spirande första tonårskärleken mellan Daisy och Edmond.

Men Kriget närmar sig, plötsligt är det terrorattacker överallt, tusentals människor dödas och England ockuperas. Kusinskaran och Daisy skingras abrupt och idyllen är slut för alltid. Daisy tvingas ta ett vuxenansvar för sin lilla kusin Piper när de två blir utplacerade tillsammans.


Så har jag det nu är en skrämmande suggestiv skildring om ett kommande terrorkrig. Historien balanserar mellan det ofattbara kriget bland de moderna nutidsmänniskorna och ungdomarnas försök att leva, att få vara tonåringar mitt i allt elände. Så har jag det nu gavs ut 2004 och terrorn har sedan dess kommit oss alla närmare och har blivit en fruktansvärd del av vår vardag.


Meg Rosoff är en lysande författare, jag har tidigare läst Just in case och Den jag var. Båda dessa böcker är mycket bra men Så har jag det nu är fantastisk! Jag förstår verkligen att hon tilldelades ALMA-priset tidigare i år. Nu ser jag fram emot att få lyssna till henne på årets bokmässa i Göteborg.

Thomas Halling

I tisdags hade vi besök av författaren Thomas Halling på Skönadalsskolan. Det var första besöket av två där han besöker våra femteklassare och skriver tillsammans med dem. Vid  det här tillfället skrev de dikter. Det var hög koncentration, intensivt och snabb takt. Thomas var nöjd, lärarna euforiska och eleverna är mycket stolta över sina alster och längtar till hans nästa besök.

I bilen på väg till skolan hann vi talas vid om hans senaste utgivna böcker och de som är på väg ut från förlagen. Det är inte lite som han hinner med och det är en imponerande hög av böcker han skrivit  sedan vi sågs sist. 

Glädjande nog har förlaget ändrat sig om serien Olle 8 och det kommer två nya böcker nu under hösten,  Försova sig och Sprutan.

Den nya lättlästa serien om Lo som började med Åka fast, som jag skrev om HÄR, får en uppföljare med Inte bjudna.

Sen har Thomas börjat på en alldeles ny lättläst serie som heter Vi tre. Berättelserna  kretsar kring tre killar och två titlar är klara, Palla äpplen och Omelett. Alla de böcker jag hittills nämnt ges ut på Nypon förlag.

Thomas ger också ut böcker på Alfabeta och där kommer snart en ny bok ut. Han säger själv att det är en berättelse som kanske kan liknas vid trilogin om Agnes fast det nu handlar om en något äldre tjej, ungefär tretton år. Den första boken är som sagt på väg ut och nummer två skriver Thomas på för fullt, mer än hälften är klar. Glädjande nog ska det bli en trilogi.

Precis som arbetstakten var hög ute i klasserna är Thomas egen takt hög. Inte nog med alla böcker som kommer han är mycket ute i skolor och berättar, besöker fotbollsklubbar och pratar om trilogin Passa, Skjut och Mååål! och snart är det dags för planeringsmöte med förlaget om kommande projekt...

E-sport, MIK och bibliotek

Idag tänkte jag blogga lite om E-sport. Vad är det? Och vad har det med bibliotek och läsande  att göra?

E-sporten är en framväxande rörelse som handlar om att spela datorspel prestations- och tävlingsriktat. E-sport som begrepp har funnits ett tag, men det är nog ändå en ganska ny företeelse ändå för många. Ofta spelar deltagarna i olika lag ungefär som inom idrotten, inom ett speciellt datorspel som de tränar på för att bli bra på. De olika lagen möts i turneringar och mästerskap och tävlar mot varandra. Spelarna rör sig i spelet i realtid, det går oftast inte att pausa eller vänta och fundera på vad som ska göras. Det finns många olika sorters spel. Beroende på spel är lagen olika stora. Det kan variera mellan allt från två personer i ett lag upp till exempelvis 25 personer som ska samarbeta i en del spel. Ofta har varje spelare något som är hens specialitet eller uppdrag i laget. I en del onlinespel registreras alla lags deltagande och prestationer. Där kan alla spelare som spelar spelet exempelvis ha koll på vem som var först med att klara en bana eller klara en prestation. Precis som inom exempelvis fotboll så spelar inte alla för att nå eliten, en del spelar lite som man gör inom Korpen, eller andra lag där man lägger upp sitt engagemang och tid anpassat efter vad man själv vill eller kan lägga ned i träningen.

Så vad har E-sport och spelande med bibliotek och läsande att göra? Spelmediet är ett medium som ju kombinerar både läsning av text, bild, rörlig bild med eget deltagande, skrivande, skapande och informationsinsamlande. I spelet finns en berättelse som går att delta i och i viss mån, även förändra och vidareutveckla. Många unga människor har spelande som ett stort fritidsintresse och många unga har e-sportare som förebilder idag. Då många spel är online idag, dvs spelarna spelar med andra spelare världen över och det går att kontakta andra spelare i spelet och chatta med mera, kan det vara viktigt att diskutera kring både netikett och källkritik med utgångspunkt i onlinespelande, sociala medier eller e-sport. Även spelen är idag en form av sociala medier. Unga träffas och umgås på nätet med kompisar, kanske online i sin e-sportklubb. Många frågor kan diskuteras med utgångspunkt i spelmedier precis som i sociala medier och i diskussioner om Internetanvändande och källkritik. Spel kan ofta ha med känslor att göra: hur hanterar man misslyckanden online, misstag, besvikelser, glädje? Hur kan jag veta att vad som sägs är sant?

I fredags hade därför årskurs 6 på Söderpark besök av Felix, som spelar e-sport på hög nivå, samt IT- och MIK-experten Ville Felvin på bibliotekets programtid. Vi fick reda på hur mycket en e-sportare behöver träna för att nå eliten, hur spelandet går till med olika roller inom spelet och hur många som fanns i laget, hur spelarna kommunicerade med varandra och hur de gör för att bli bättre. Vi fick tips i hur man kan ge och ta konstruktiv kritik och hur viktigt det är att tänka på vad man säger till varandra, både online precis som när vi är ansikte mot ansikte IRL. Spelarna lägger också upp olika strategier, ledaren jobbar på att räkna ut hur de ska bli bättre som ett lag och vad de ska göra i spelet. Spelarna jobbar hela tiden på att utvärdera sig själva och göra analyser över hur de kan bli bättre och på att ge och ta kritik. Det blir mycket anteckningar och övande. Det viktigaste var att ha roligt tillsammans med sina lagkamrater.

Eleverna ställde egna frågor som de förberett och skrivit ned innan. Därefter höll Ville Felvin i en diskussion om sociala medier, spelande, förhållningssätt på nätet, netikett online, hur man är en bra kompis och hur ens föräldrar kan vara delaktig och med i ens spelintresse. Dagen var jätteintressant och det kändes som om eleverna verkade tycka att det var roligt att något som intresserade många av dem själva var det som stod på dagordningen, både i själva berättandet om e-sport och i den efterföljande diskussionen.

Vi tipsade även om Svensk E-sports kompendie: Code of conduct. Ett kompendie som tagits fram av tolv svenska e-sportsorganisationer för att skapa en bättre miljö inom e-sporten och som handlar om etiska regler för e-sportsarrangemang och för spelare på alla nivåer.

Den finns att läsa eller beställa här:

http://www.respectallcompete.se/koden/

De har också gett ut ett häfte som riktar sig till föräldrar och vuxna:

http://www.respectallcompete.se/foraldrar-och-e-sport/

http://www.esportforalder.se/

Stort tack till föredragshållarna för en inblick i ett intressant och aktuellt ämne som engagerar många unga!

Spännande program om barn och ungdomslitteraturen i media i höst

Under hösten har en del nya program om barn och ungdomslitteratur premiär! Det tycker jag är roligt och önskar mig mer av!

Emelie tipsade om Bokslukarna, läs mer här, och igår hade programmet "Estrids bokklubb" premiär, en finlands-svensk webb tv-serie som du kan se bla på Youtube . Avsnitten är ca 9 minuter långa och i det första avsnittet träffar Estrid illustratören Linda Bondestam. I följande avsnitt kommer Elvira att träffa Henrika Andersson, Lena Frölander-Ulf, Malin Klingenberg, Jenny Lucander, Annika Sandelin, Ulf Stark, och Stina Wirsén. 

Bild: Tor Wennerström

Här är första avsnittet av Estrids bokklubb!

Den 22 september startar Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks pod "Bladen brinner". Den riktar sim till vuxna och kommer att handla om litteratur för barn och unga. De kommer att bjuda på boktips, reportage och intervjuer, och det kommer bara att handla om barn och ungdomsböcker!
Läs mer här!

Gör nånting vackert av allt som går sönder här

Millas sommarlov är inte fyllt med kompisar, resor och spännande händelser. Nej, hennes mamma måste jobba och pengarna räcker knappt till mat. Bästa kompisen har åkt iväg med sin familj så dagarna är långa, tråkiga och ensamma.
Milla, som bor i Malmö, cyklar till stranden men kan inte slappna av för tänk om någon från skolan skulle se hur ensam hon är. Det blir att hon hänger på bibblan en hel del och sitter ofta framför datorn. En dag gör hon det bara, skriver ett inlägg på ett forum...

" Finns du, du som gillar att hitta på grejer, men som är trött på att bara hänga med dina egna tankar och dig själv? Okej, om du läser det här kan du gärna skriva en rad och berätta ...Galningar undanbedes. Tack å hej! ”Milla" 

Efter flera dagar kommer äntligen ett svar, från Astrid. Astrid är också ensam på sitt sätt. Hon lever med sin pappa och utvecklingsstörda bror Charlie. Hon får ta stort ansvar för sin bror när pappan jobbar. Ofta blir det så att de träffas alla tre, Milla Astrid och Charlie och mycket av tiden och energin går åt att hålla Charlie sysselsatt och på gott humör. Det är en annorlunda bok som fyller ett tomrum. Mycket av texten är skriven i en sorts flytande dialog som gör texten lätt att läsa och bidrar att en kommer nära personerna. Titeln är hämtad från en låt av Tomas Andersson Wij med samma namn. Det är Charlotta Westerbergs debutbok, jag hoppas att det kommer fler.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är titeln på Johanna Nilssons nya ungdomsbok.

En person som kallar sig Ikaros skickar ett mejl till sju olika ungdomar. I mejlet står det "Du är utvald. Lösenord: Ikaros". Med mejlet följer en länk till en blogg, Ikaros blogg. Emil heter en av ungdomarna som får mejlet, han och hans tjejkompis Filippa klickar sig in på bloggen och börjar läsa. Det handlar om Ikaros och bloggen är hens avskedsbrev till världen. Bloggen börjar på dag Ett och Ikaros avslutar första blogginlägget med "Jag finns. I dag och i nittionio dagar till. Nedräkningen har börjat."

De sju ungdomarna som har fått tillgång till Ikaros blogg blir alla berörda av den utlämnande bloggtexten, en del mer än andra. Några av dem blir helt fixerade av att hitta och hinna rädda Ikaros innan de hundra dagarna har gått. De undrar varför de sju är utvalda, de förstår att de alla måste ha stött på Ikaros på något sätt i sin vardag. Något samband måste det finnas mellan dem. De tar kontakt med varandra och försöker lägga upp planer på hur de ska kunna hitta Ikaros. Men dagarna går och efterhand kommer det fler och fler blogginlägg från Ikaros, där hen hela tiden räknar ner till dag hundra, den dagen när Ikaros ska försvinna från världen. Ikaros skriver mycket om att hen känner sig osynlig trots att andra finns runt omkring hen. Så har det varit i många år nu och Ikaros har till slut fått nog.

Johanna Nilsson räds inte att skriva om det svåra. Hon är mycket skicklig i att skriva om sorg, ångest och om de starka känslorna i sina ungdomsböcker. Jag har tidigare läst både Hon går genom tavlan, ut ur bilden, Pojken som botade sömnen och Janis den magnifika.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en mycket stark och läsvärd bok! En bok som nog inte är för alla men som för en hel del ungdomar kan vara just den rätta boken att läsa om man likt Ikaros i boken känner mörkret i sig och runt sig.


Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är trots allt en bok som inger hopp. Bokens bästa avsnitt är när Ikaros och Emil pratar om vad man skulle sakna om man inte längre fanns.


"- Vara levande, sa Emil
- Va?
- Du kommer att sakna att vara levande."

Denna mening är central och återkommer flera gånger i boken. Känslan "att vara levande" är något som även andra personer börjar fundera på i boken. Kanske behöver man ändra sitt livsmönster ibland för att kunna "känna sig levande"?